ÅTTA ÅR AV SAKNAD KÄRA MAMMA <3

~ TUNG SORG ~

FARVÄL MAMMA

1 juli 2007 dog min mamma i KOL.
Jag förbannar dessa förbannade cigaretter.
Det är hårt att mista någon nära.
Nu har jag ingen förälder kvar i livet.
Vilken tomhet som har uppstått.
En bit av mitt liv har försvunnit för gott
och lär aldrig komma åter.
SLUTA RÖKA SNÄLLA?
Jag såg döden komma krypande sakta, men säkert.
Det är en plågsam död man går till mötes!
Du kvävs till slut till döds -

För elva år sedan gick min pappa bort i lungcancer.
Måtte de vara glada nu när de har funnit varandra igen...
Jag vet att han har väntat på henne tålmodigt och längtat.
Nu är de två igen!

Älskar dig för evigt.
Din Bitte


ANAM CARA


Begravningen den 18 juli
- så brutalt vacker,
men som tvingade ut varenda
saltdroppe i kroppen,
tömd och dränerad på vätska
- är det konstigt om man inte
kan fungera normalt just nu?



Den tyngsta dagen någonsin...
Mitt hjärta ville brista
när jag insåg att mammas
kropp låg där under den
vackert draperade kistan
omgärdad av tusen och
åter tusen ljus...

Allt för att värma våra hjärtan



Mamma!

Om en droppe vatten var en kram,
skulle jag ge dig hela havet.

Om ett moln var en puss,
skulle jag ge dig hela himlen.

Och om kärlek var värme,
skulle jag ge dig hela solen.



Hur mycket kan man gråta?
Var det när jag kramade hennes gula stickade kofta idag?
När jag kände doften av henne i sovrummet?
När jag förde handen över alla hennes blusar som hängde i garderoben prydligt strykta och uppradade?
Var det när jag såg smulorna i botten på godiskålen där hon brukade ha sina chokladpraliner?
Eller när jag såg hennes morgontofflor i hallen?

Aldrig mer ska jag få se henne le
och vara glad
eller
svära och vara sur...

Så som bara hon kunde...MIN MAMMA!
 
(repost från 2007)
KOL - Mamma - Rökning - Tung sorg - begravning - chokladpraliner - cigaretter - cykeltjuv - dikt - farväl - gula koftan - i tårar - kärlek - lungcancer - morgontofflor - prydligt strukna blusar - svära - svårt sjuk - tusen ljus