~ Grattis på namnsdagen min älskade son ~

Namnet Johannes är dig givet vid dopet och det betyder: " Herren är dig nådig"  och det kan man minsann säga att han har varit med dig. Två gånger t.o.m. Jag höll på att mista dig när du låg i min mage, men jag och läkaren kämpade för att du skulle överleva och det gjorde du. 

Ditt andra namn som är dig givet är Alexander som betyder: "Människornas hjälpare" och det tror jag att du är.
Det finns ett speciellt syfte för dig här på Jorden, vad din uppgift är vet jag ännu inte.

Vad är det som händer egentligen? Jag har inte hämtat mig från det dödsbud som nådde mig igårkväll då jag fick reda på att en vän gått bort väldigt hastigt efter att ha drabbats av blodförgiftning. Jag blev oerhört chockad. Jag fick ett brev från hans dotter imorse via mailen. Jag har fortfarande tusen frågor på hur det kunde hända och varför. Han insjuknade och dog inom en vecka. Läkarna gjorde allt för att rädda honom, men det hjälpte tyvärr inte. HUR kunde det hända HONOM??? Det är ofattbart. Jag och min dotter tände ljus för honom igår och ljuset uppförde sig väldigt underligt. Lågan sjönk ihop och var på väg att slockna, men plötsligt fick det fart och fick full låga, sen sjönk det ihop som om det inte fanns någon syre alls i rummet och sen upprepades scenariot igen flera gånger. Hade han något finger med i spelet där tro? Jag hoppas det.

Jag var totalt söndergråten när jag vaknade imorse och det såg ut som om jag hade åldrats 10 år över en natt...riktigt skrämmande. Blek som ett lakan var jag med (och är fortfarande) I förmiddags skulle jag till Röntgen och därefter till Ortopeden med min son Johannes.
Jag var fortfarande omtumlad efter dödsbudet och var enormt trött i ögonen (?!). Jag traskade eller rättare sagt pulsade i snön till UMAS i rask takt och kom dit i god tid. Ringde och hörde om de var på väg och det var de. - Vi är snart där mamma, sa Johannes. Hans pappa hade kört från jobbet för att hämta honom och köra honom till sjukhuset. Det är ju mycket snö ute och han stapplar omkring på sina kryckor och jag är livrädd att han ska falla och skada sig. Fattas bara!!! I sånt här väder ska man hålla sig inne i värmen och ha det mysigt!

De kom efter en stund, hans pappa lämnade av honom och körde sen iväg till jobbet igen. Själv har jag tagit mig ledigt för att vara med honom på röntgen och hos läkaren idag. Nåväl... Väl inne på röntgen satt jag i godan ro och försökte läsa en tidning medan min son var inne och blev röntgad. Men den goda ron varade inte så länge för efter en stund kom en sköterska ut och sa till mig: - Det såg inte alls bra ut det här! - Vad säger du? Ser det inte bra ut??? - Nej, det gör det inte. Jag fömodar att ni ska träffa läkaren också? sa hon. - Ja, om en stund. - Bra, då får han prata med er.  Efter att hon sagt det kom Johannes utstapplandes och jag sa: - Ja, det här var ju verkligen inte bra! Jag trodde att de hade sagt något till honom därinne på röntgen, men det hade de tydligen inte. De pratar ju föräldrarna först ju, vad dum jag är! Jag fick nu förklara för Johannes vad sköterskan hade sagt.

Vi fattade ingenting och funderade på vad som kunde ha hänt inuti benet. - Har du haft jätte-ont? frågade jag.
- Nej, bara ibland, det var mest i början när jag började gå så nätt på benet/foten, nu är det bara då och då. Vad kan det då vara? tänkte vi. Vi trodde först att det kanske bara var en vikarie (typ) som hoppat in och jobbat under julen då den ordinarie personalen tagit ledigt och att hon skulle visa sig lite duktig. Så vitt jag vet så får inte någon sköterska ställa diagnos på röntgenbilder. 

Vi traskade vidare i snön till Ortopeden och beslutade att bara rätta oss efter vår läkare. 
Tids nog så får vi besked...  Vi möttes av trygga Frank som hjälpte Johannes av med luckan i gipset och sa att
dr. Landin var på intågande.


Jag hann ta två bilder på honom och såren i benet.

Sen märkte jag att datorskärmen i behandlingsrummet var svart idag. Inga röntgenbilder!!!??? Det hela verkade konstigt...under hela den här trauma-processen i över ett halvårs-tid på sjukhuset har vi fått se röntgenbilder på Johannes ben, men inte idag. Frank förklarade att de höll på att lägga om deras system på datorerna.
Johannes talade dock om för mig att det var fungerande datorer i de andra behandlingsrummen som vi passerat i koridoren. Det missade jag tydligen, tänkte nog inte på det... traskade bara med näsan rakt fram mot rummet...

Allt gick väldigt hastigt när han väl kom in till oss med någon/några kandidater i släptåg...han kollade på hålen i benet, genom luckan i gipset och sa att det gick på rätt håll med läkningen av hålen. Det vätskar knappt längre.
Positivt. Jag tänkte tyst för mig själv: - Oj, det här ser ju bra ut, han säger ingenting om röntgenbilderna. 

Precis när jag tänkt det så säger han: - Det finns en snedställning på benet som vi måste åtgärda ganska omgående och därför har jag ordnat med att Johannes sövs ned med narkos imorgon och opereras så vi kan rätta till hans ben för risken finns att det annars kommer att gå av. Förmodligen var det för tidigt för honom att han skulle börja belasta på sitt ben för två veckor sedan.  

NU blev jag totalt förvånad! Det här var jag inte alls beredd på och säkerligen inte Johannes heller. 2 dagar före självaste julafton - vilken otur! Ja, det blir aldrig vad man tänkt sig och planerar här i livet. Vi börjar bli ganska trötta på allt det här nu, men som det nu är så kan man inte bara gå sin väg från allt som kommer till en. Mna kan inte säga: - Nej, nu vill jag inte vara med längre och bara gå sin väg. Jag som skulle hjälpa chefen med bokföringen nu före jul. Eventuellt kan jag kanske göra det dan före dopparedagen, på "Lille julafton" som vi säger här i Malmö, Skåne. Hoppas Johannes kommer hem snabbt från sjukhuset och inte behöver tillbringa julafton på sjukhuset..det hade verkligen varit trist.  

Undrar om förarens fru (han som körde på min son och hans kompis) har fått tillbaka sin bil nu, så att de åter har två bilar att köra med. Det måste ha varit hemskt för dem att vara utan sin bil (som de fick lämna in på reparation) som skadades vid kollisionen då de körde på mopeden som min sons kompis körde den 23 maj i år och min son satt där bak och som tog den värsta smällen. De blev båda två mycket allvarligt skadade.

Deras bil blev bucklig, nummerplåten flög iväg och rutan krossades av min sons huvud som inte ens var skyddad med en hjälm, min sons rumpa blev förevigad i bilens motorhuv, den högra framskärmen och strålkastaren krossades och försvann in i min sons ben och hans ben slogs av på ett flertal ställen ända upp till låret och benpiporna stack ut. Foten hängde och dinglade. Hans skenben krossades och slog av en 8 cm bit mitt på benet och han fick inre skador på njure, lever och spräckt tunntarm, med bukhinneinflammation till följd.

Det har varit den jävligaste försommar, sommar, höst och vinter någonsin detta år 2009.
Ska det ALDRIG ta slut?????

Av en ren slump när jag var i färd att gratulera en vän (via facebook) som fyller år 21 dec gjorde ett välbekant namn mig nyfiken på hans sida. Så sent som igår tänkte jag på honom för jag såg något intressant på tv som jag tror hade intresserat honom ordentligt. Vad jag inte riktigt förstod var att det stod hans namn och sedan ordet Minneslund efter. Jag var tvungen att se efter. 

Nu förstod jag varför han inte hade godkänt min vänförfrågan som jag ställt för ett tag sedan, det var inte likt honom. Jag ville inte fatta vad jag läste bland kommentarerna på sidan.

Peter lever inte längre. 

Denna fantastiska vetenskapsman som forskat och har gjort en stor banbrytande sensationell upptäckt och var nära gåtans lösning.
Det kan inte vara sant!! Magen vred sig inom mig och tårarna kom som en syndaflod och jag kunde helt enkelt inte sluta gråta. Jag mådde så illa så jag nästan höll på att kräkas. Hur kan Peter ha dött? Frågorna stakade sig i huvudet på mig och jag kunde helt enkelt inte få ihop det att han inte längre finns i livet. Ofattbart!

Jag har skrivit till hans dotter för jag måste helt enkelt ha svar på vad som hänt honom. Jag tog den hemska nyheten väldigt hårt.

När, var och hur är frågor som jag ställer inom mig.

Saknaden är stor efter dig min älskade Lee (usch, det låter som om du inte finns längre)
Men vad jag vill säga är att i denna stund, denna vita snöiga morgon i kyliga Sverige saknar min dotter Lee så enormt mycket. Även om hon har mycket folk omkring sig där hon befinner sig just nu, ombord på ett skepp i Malaysias farvatten så är hon ensam i hjärtat...jag skulle vilja vara där. Både i hjärtat och vid hennes sida nu.
Hade jag haft råd hade jag rest ner till henne och lyft henne till skyarna för finns det någon som beundrar henne mer än vad jag gör?


Denna vackra handgjorda ljuslykta i tyg ville jag skicka till henne, men hon som gör dem hade inga fler och jag missade auktionen på Tradera då jag jobbade... jag tycker den är enormt fin och den hade hon kunnat tända vissa stunder då hon tappat sugen...kanske tänka på "oss" där hemma och sina vänner. 

Undrar vad du gör på julafton och var du kommer att befinna dig då? Själv kommer jag att tillbringa den helt ensam utan dina syskon, mycket trist. Inget är längre som förr. Jag tror minsann att jag struntar i julgran i år.
Det blir första gången på 48 år isåfall! Varför julpynta och göra fint när ingen annan än jag kommer att uppskatta det? Då kan det lika gärna vara! Vi har dock fått snö som heter duga, vi får väl se om den ligger kvar tills torsdag nästa vecka då julaftonen stundar...
  
Många pussar och kramar till min modiga och starka dotter som står stadigt med båda fötterna på jorden.

THE WORLD BELONG TO YOU.

Och sen har vi den otroliga historien om fönsterputsaren som föll 8 våningar och hade änglavakt!


Faller 8 våningar-går sin väg

Ja, det var frågan jag ställde min son Johannes när vi satt i väntrummet på Ortopeden efter att han varit på röntgen strax innan. Både han och hans pappa skrattade... Typiskt män!



Men lilla jag, kloka mamman visste att han inte skulle vara beredd på vad som skulle hända. Varför har jag alltid rätt? Och varför lyssnar ingen på mig? Är det av ren trots eller stolthet? Nåja...

Det var nu dags att återse läkaren efter fem veckors tid. I onsdags den 2 december tog han sina sista antibiotika-tabletter. Hur gör man sig redo mentalt för att se sitt skadade ben? 

Det är fortfarande två hål i hans ben och det läcker från ett av dem. De BORDE vara läkta nu. Man blir verkligen lite besviken. Dr. Landin visade oss de nya röntgenbilderna och på dem ser man att det yttersta brutna benet som de inte hade tänkt åtgärda alls ligger tätt intill hans skenben som har byggts upp på nytt. Av vilken kraft kan det ha flyttat på sig så mycket?

 

Nu tog de odlingar från de två hålen i benet och sedan ska CPU-prov (blodprov i armvecket) tas på laboratoriet på Vårdcentralen dagen före läkarbesöket innan han kommer till sjukhuset om två veckor. Läkaren/docenten Landin beslutade att de skulle byta hans gips...(han har varit gipsad allt för länge nu) Men det var Johannes inte beredd på. alls, att återigen få SE sitt ben igen efter så här lång tid. Han var både fysiskt och mentalt oförberedd. Det sargade benet har varit gömt under gips i många månader och det var ingen vacker syn som man möttes av när de väl kapat av gipset. Nu skrattade varken Johannes eller hans pappa längre.

Foten såg grymt äcklig ut, gammal hud som var alldeles brun. De rengjorde inte hans ben alls innan det var dags för det nya gipset. Lite dåligt kan jag tänka. Gipsnissen sa att vi kunde ta lite på det värsta och det försökte hans pappa göra, men Johannes blev ganska upprörd för när han försökte tvätta av honom gjorde det så ont. Han blev ilsken. Han blev helt förstörd när han såg sitt ben igen. - Det är ju helt fucked up! sa han. - Det kommer aldrig att bli bra igen, det är ju helt missbildat! -Ska jag se ut så här? var hans frågor.

 
Jag försökte prata med honom och få honom att inse att han faktiskt HAR ett ben, men att det är rejält skadat och att det kommer ta lång tid att få det uppbyggt igen, men han får ju inte ge upp. Det finns ju inga muskler eller något i benet då det varit obrukbart i över ett halvår. Sådant kan man bygga upp igen med träning. Plastik-operationer går det också att göra när benet väl har läkt helt och hämtat sig. Men han måste få tillbaka muskler som slitits sönder i benet, fråga mig inte hur, men det kommer att bli bra anser jag.


Den delen på hans ben som har transplanterad hud ser bra ut, den är dock ihop-krymp och med en del stora kraftiga veck. Kommer det sedan att byggas upp muskler under den huden så kommer det kanske att se bättre ut? Jag hoppas det iallafall. Johannes blev iallafall knäckt och var väldigt besviken. Det gick inte att prata med honom alls. Han stapplade före oss iväg ut från Ortopeden i all hast efter de 4½ timme som vi tillbringade där i måndags. Han kastade kryckorna på golvet i entre´n och vägrade följa med in till hans sjukgymnast på första våningen på Ortopeden.

Vi behövde tala med henne i och med att Johannes ska börja belasta så smått på foten/benet. Hon dök upp som på beställning och vi fick nya gummiduttar till kryckorna och så fick vi en tid inbokad strax före jul i samband med nästa röntgen och läkarbesök. Skönt! So far so good!


Han har alltså fått en skydds-sko att ha nu och ett nytt gips, från knät, men lite högre upp än det som han hade tidigare. Det är ett måste i och med att han ska börja belasta foten/benet nu. Om gipset hade varit lite kortare under knät kan det vara risk att benet knäcks berättade de. Usch, det lät hemskt. Bra att de berättar sånt!  


Det sågades upp en perfekt liten lucka (jämfört med förra gången) i gipset så distriktssköterskan kan lägga om hans sår och rengöra....

När jag kom hem hade vi fått brev från Kirurgen i Lund som meddelade att i januari är det dags att undersöka Johannes njurar, lever och tunntarmen som han opererades i efter olyckan. Vi har ju bl.a åkt in akut då han plötsligt fått enorma magsmärtor och kramper som varat i ett par timmar. Detta har hänt ett flertal gånger. Man har känt sig totalt maktlös.  Äntligen ska vi komma tillrätta med vad som orsakar smärtorna...så bra!

We are moving forward finally.  

Ja, vad var det jag sa? GRATTIS GRATTIS GRATTIS ERIK!!!!!!!


Här i ligger skivan med vinnarlåten som vi nu ska lyssna på...


De sista sekunderna före korandet av IDOL 2009


En ödmjukt harmonisk Calle och en väldigt koncentrerad Erik


GRATTIS GRATTIS GRATTIS ERIK GRÖNWALL!!!


Erik var helt omtumlad när Jidhe sa: - Ut på scen och sjung vinnarlåten igen!


I början av låten kom hans pappa upp som hastigast och kramade sin Erik och stunden efter dök hans flickvän upp och kramades...men lämnade hon scenen? Nej...snacka om pinsamt!


Vilken kupp hon gjorde flickvännen! Haha...fansen blev nog lite besvikna!


He´s the winner...and he´s MINE!


http://sydsvenskan.se/webbtv/article595735/Erik-arets-idolvinnare.html
HÖR OCH SE ERIKS FÖRSTA INTERVJU UNDER GRATULATIONERNA PÅ SCEN




Bye bye Jidhe, mannen som fått smak att ligga på rygg i år...(det har ni väl inte missat?)
På återseende nästa år! 

NU gäller det! Nu är det bara några minuter kvar innan vinnaren koras...oj, vad spännande!


Avgörandet i Globen 11 december 2009

Foto: Posh24

Ja, det finns inga tvivel nu. Jag gillar Calle väldigt mycket, men Erik har finess, ser enormt fräsch och ung ut.
Han är perfekt för IDOL-juryn, men Calle kommer inte att gå lottlös.


Mitt hjärta är fortfarande hos Calle.


Han kommer att gå långt


Vilken rysare!!! Vem ska bli årets Idol? Erik eller Calle? 


Calle?


Eller Erik? 



Sista kvällen att se juryn med Anders, Laila och Andreas in action ikväll

foto: stureplan.se 

De senaste tre mån har jag haft 3.419 unika besökare på min sida. 
                                               4.128 unika sidvisn.   på min sida.

Jag hade flest besökare på     : tisdagar och torsdagar, därefter måndagar och fredagar.  
              flest sidvisningar      : tisdagar och torsdagar, därefter lördagar och måndagar.

Lite kul är det att veta faktiskt...tycker jag. 

Lee sjunger ombord på katamaranen med Joey under seglingen

Direkt ur Lee´s loggbok:

LUMUT

Goodmorning people!!

Normal time to wake up today. 07.40
for the meeting at 08.00 like every morning.
But both me and Sherry noticed that no one was awake.
Cap came out and said: Mission for today is to sleep as much as you can,
cuz after the wedding we're going back to Langkawi ASAP.
It has been raining all night, and the preporation for the wedding tonight is all wet.
It's really beautiful and sweet, and we haven't done anything.
Really sweet!
They hired catering people to do everything so the only thing we did yesterday was:
Sleeping, watching movies, taking walks here in Lumut.
Joey took pictures of me and Sherry on the way so now we are his models too.
We also went swimming and did some water aerobics and then a niiiice dinner.
And we get paid of doing this. Niiice.
Our mission accept sleeping today is to go jogging and swimming.
To work that FAT girl!

I don't have so many pictures from Lumut yet, Joey still has many of them.
So I'm gonna upload a picture of a PRAYING MANTIS.
Or as I would like to call it, a walking stick.... but it's not the same.
This one I found on the toilette in the Yacht Club in Langkawi.
It was HUGE!!!!!!!!
(As you can see if you look at the wall in the back)

 
Vidrigt ont i ryggen när jag vaknade!!!
Jag vill ha massage!!

Min kropp har börjat justera sig efter tiden som jag brukar gå upp numera (06.00) och givetvis vaknade jag 06.01 imorse, lördagmorgon och allt. Igår däckade jag direkt efter Idol...det har väl aldrig hänt förr!! Kunde absolut inte hålla ögonen öppna och lullade direkt in och kröp ner i sängen och somnade direkt. Igår hade jag en ansträngande dag på jobbet, det var mycket att stå i från morgon till sena eftermiddag, hade inte ens lunch igår.

Saken är den att allt ska förberedas inför nästa veckas ÖPPET HUS och på måndag är det dags för Johannes att vara tillbaka på Ortopeden och Dr. Landin. Det ska bli spännande, men jag ska inte vara för optimistisk denna gång för jag vill inte ha något bakslag igen, det får vara nog med det tycker jag. Jag pratade med sjuksköterskan Jenny på Vårdcentralen i torsdags då hon ringde mig och pratade om Johannes. Hålet i benet har blivit större och vätskar fick jag reda på och jag fattar inte varför det inte läker. Samtidigt mår Johannes inte bra av den starka medicinen som han får, den tar hårt på hans inre organ. Vi väntar på tid till Kirugen i Lund. Hur lång tid ska det ta?

I början av förra veckan, närmare bestämt den 23 november var det PRECIS ett halvår sedan olyckan inträffade.
Sex månader har alltså gått och det tär fortfarande för oss alla, men mest för Johannes givetsvis. Jag skulle önska att när han ska börja sin rehab och träna benet, få belasta och stödja på benet så vill jag att han ska ha ett par MBT-skor. Det är fysiologiska skor som tränar hela kroppen och lindrar smärta samtidigt. De kostar därefter också. 
Ni kan gå in på denna sida och kolla vilka underverk den gör: www.swissmasai.se/
 

Gudomligt vacker - vilka ögon!!


Hon ser minsann inte så gammal ut här på bilden...


Foto från samma session, fast nu i färg...så söt



Poster från filmen "Breakfast at Tiffany´s"

 
Inte likt mig att rösta i såna här tävlingar...men men...  



Ja, jag hejar givetvis på Idol-Calle...han är den som har utvecklats mest under hela Idol-tiden.
Han är en riktig rock-kille, kanske lite för "ovårdad" ibland, men de sista fredagarna har han
snyggat till sig lite, trots att han ändå ser busigt rockig ut. Visst är han gullig? Jag gillar hans röst
med så jag visste precis vem jag skulle rösta på ikväll. Bryr mig inte om att rösta på sådant annars,
men det är ju just ikväll som det gäller - vem som ska stå på scen nästa fredag i Globen i superfinalen!!!


  
Även om jag röstar och tror på Calle, så tror jag ändå att kampen kommer att stå mellan Erik och Tove.
Erik kommer att vinna Idol 2009!!!

Det har varit enormt skickliga sångare i årets upplaga av Idol, det har varit ett rent nöje att se varje tävling
på fredagarna. Om 13 minuter är röstningen klar och det kommer att bli klart VEM som går till finalen i Globen!
Tjohooo!!  SPÄNNANDE!!!!!!!!!!!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lördag: Calle, Calle, Calle! Du gick vidare till finalen i Globen! Hoppas det var min röst som avgjorde! Tove åkte ut,
men det är nog väntat vem som vinner nästa vecka...vem tror du vinner Idol 2009? Mitt hjärta finns hos Calle
och resten av Sverige (mest småflickor tror jag) kommer att rösta på Erik...men man vet aldrig! Det är kanske dags
för en riktig prakt-skräll i år???  VOTE FOR CALLE!!!

http://sydsvenskan.se/webbtv/article584312.ece/
Se Calles & Erik gratuleras till vinsten i finalen (se en rejält chockad och smått förvirrad Erik)

Min absoluta pajsing Numero uno - Gibson Da Man.   

Min söta Lee seglade med den nya katamaranen från Telaga och tillbaka till Kuah

Navigation room

Jag är BARA tvungen att lägga upp denna bild...jag tycker han är så fräck - lilla Sleezy!

Så här ser det ut på Lindängsbadet nu efter den hårda stormen som drog fram för ca. två veckor sedan. det stora varmluftstältet som täckte de två stora simbassängerna flög av och rasade ner mitt under pågående simträning. 
Här tränade min dotter 4 ggr i veckan i simklubben RAN tills i våras då hennes bror skadades allvarligt i en trafikolycka och hela familjens liv vändes upp och ner. Karriären som Sveriges nya mästarinna i simning har härmed grusats. Hon hade satt som mål att delta i OS 2012.  

Simklubbarna hade tillräckligt tufft med att få ihop banor att utöva simträning på och jag lider med klubbarna och alla simmarna som nu ska slåss om träningstider. Som det är för 8 simmare dela på en bana och det är förskräckligt att se, det blir stressigt och trångt, de krockar och får inte chans att utvecklas som de bör få. Sorgligt! Ja, tältet kostade Malmö Kommun 10 miljoner och det är inte tal om att det ska ersättas med ett nytt.

TÄNK om de hade rivit den gamla Stadion från början, när den nya byggdes så hade vi haft ett stort idrottscenter centralt och bra i Malmö som hade kunnat gynna allt och alla. Mycket synd att det inte blev av...men än är det inte för sent att riva och bygga nytt.  

Ge mig min inspiration tillbaka...vem var det som stal den från mig egentligen? Upphörde den bara plötsligt?

Till helgen ska jag göra en inventering bland allt mitt konstnärsmaterial, bl.a färger, pennor, block och dukar etc. och skriva en lista vad som behövs uppdateras i materialväg. Mmmm...jobbet har influerat mig till att "Rensa i röran" (ännu en gång) Jag får ta en liten bit i taget, sakta men säkert. Jag blev lite sugen att börja måla igår, men det försvann lika sdnabbt igen...jag somnade så gott på soffan insvept i en gosig filt...ibland är det skönt att vara själv och kunna göra som man själv vill...det var dock inte meningen att jag skulle sova bort hela kvällen...*suck*

Den här bilden tog jag på Akademiska i Uppsala 2007 - den är lika aktuell nu som då

Ja, VEM är du som besöker min sida dagligen? Det hade varit kul att veta. Jag har en hel del som besöker sidan dagligen, men som aldrig skriver någon som helst kommentar. Trist tycker jag, för det är alltid kul med lite feedback och hårklyveri ibland. Ris eller ros. Ja, du vet?



Du kan väl skriva ditt namn och ett litet hej nertill vid "Comment here" ~ Pleeeeaaaase??? 
Jag är ganska trött på den här anonymiteten här på nätet...kom igen nu då!

foto: Bitte


Ett mörkt och grått Malmö på eftermiddagen



 
Under dagtid med ett mulet och trist Malmöväder 26 november 2009


foto: Bitte
Man kan inte låta bli att bli imponerad av att det är så vackert med belysningen - speciellt när det börjar skymma och så är det ju också gigantiskt stort! 


foto: Bitte
    
                                     VIP-vagnen


Se Malmö från ett nytt perspektiv! Följ med upp i pariserhjulet. Klicka på länken nedanför och klicka i bilden, håll ned musknappen och för pekaren åt det håll du vill titta, du kan även titta uppåt och nedåt. Hoppas du inte blir höjdrädd! Sen oktober månad har 14 340 personer vågat sig upp i det fantastiska pariserhjulet!

http://sydsvenskan.se/malmo/article590998/Se-Malmo-fran-ett-nytt-perspektiv.html

Wheel of Malmö (Stortorget)
23/10  2009 - 31/1  2010, vardagar 12-22 fre-lör 12-24.
Pris: vuxna 100 kr, student, barn och pensionär 75kr, familjebiljett 250 kr (2 vuxna och 3 barn).

Årets första riktiga julgran såg jag på taket på Ellenbogens Läkarhus.


Julgran - el giganto - numero 2 återfanns på Stortorget...isbanan spolas här med vatten för att få den fin och åkvänlig till 1:a advent den 29 november - skyltsöndag!