Ja, detta skrev jag när jag kom hem från begravning och 80-milafärd i bil under ett dygn år 2007.



Inte undviker jag dig.
Bra att du skrev för jag är handlingsförlamad för tillfället.
Har inte fått en lugn stund sen jag kom hem från Tierp,
där hon levde och dog.
Har inte hämtat mig ännu och det känns jättejobbigt!
 
Har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde däruppe under begravningen,
har nog aldrig gråtit så mycket heller.

Jag har sparat alla tårar för mamma.

Jag har fått en hel del "tecken" på att hon varit här och  att hon är här ibland
hos mig och tittar till mig och barnen. När jag kom hem på onsdagkvällen var jag
alldeles slut efter en hel dag i bil. Däckade ganska tidigt. På torsdag eftermiddag
efter att ha gått omkring i nattlinne halva dagen och packat upp och tittat på
foton på mamma i mina album så beslöt jag mig för att sticka och handla hem mat.
Kylen var ju tom när jag kom hem.

Gick då ner i källaren och låste upp dörren som ledde in till förråden.
Jag ville bara skrika, men gjorde det ej...någon eller några hade brutit upp MITT
källarförråd och tagit min cykel!!! Jag hade satt ner den där för att den skulle stå
säkrare där när jag var bortrest, än ute på gården i cykelstället!!!!!  Min älskade cykel!!
 
Blev så ledsen, inte arg, men jävligt ledsen och besviken hur ruttna människor kan vara och
bara klampa in i människors privatliv och roffa åt sig saker som de vill ha och som de själva är inkompetenta att skaffa på laglig väg! Tvi för dem! Måtte bromsen gå sönder eller kedjan gå av i en kraftig nedförsbacke när de cyklar på den...*har uttalat en förbannelse över dem*
 
Jag hade med mig en massa småsaker hem ifrån Tierp. Saker från mammas hem. Det känns konstigt att några av hennes saker finns här hos mig nu - i vardagen. Vissa saker drog vi lott om och det var ju rättvist! Vi är ju ganska många syskon och någon förmögenhet lämnade hon ju inte efter sig...nästan tvärtom...det var nästan så vi skulle behöva lägga pengar för att täcka alla kostnader till begravningen, kremering, urnsättning och gravsten. Ens hjärta ville krossas då.

Usch, vad jag har tänkt mycket de där dagarna där uppe!

Låt mig inte sluta så som henne, sjuk och med bara ett par tusen på kontot. Blääh!

Och för guds skull...LÅT INTE MINA BARN SÄLJA MINA SAKER PÅ LOPPIS...som de gjorde med mammas saker däruppe. En skam tycker jag, verkligen nedvärderande. Mamma hade vänt sig i graven om hon hade sett vad de sålde hennes saker för. Allt för att bli av med dem. Usch! Det gjorde ont i hjärtat! Men så här är livet, hårt och kallt.
 
För att inte tala om den fina sekretären som mamma och pappa fick när de gifta sig! Den var helig att sitta vid...och så OTROLIGT vacker! Vi ville att den skulle stanna kvar i familjen och följa oss åt. Ingen ville ta hand om dem. Jag och Gunilla (lillasyrran) ville ju, men vi hade ingen möjlighet att få hem den. Vi åkte upp i liten bil. Väl hemma satte jag in en fin annons på Blocket på sekretären med vackra bilder på dem som jag tagit - allt för att vi kanske kunde se till att den kom i rätta händer. Til någon som uppskattade skönhet och var rädd om den och så kanske den kunde inbringa ett par tusenlappar vilket inte var helt fel ju.
 
En timme efter att jag satt in annonsen och den låg ute och godkänd fick jag ett sms från syrran däruppe som skrev att den var såld för 500:- för mer kunde man inte ta för den. Hon hade pratat med någon på en auktionsfirma...usch,vad ledsen jag blev. Farväl farväl...bara att inse att allt är förgängligt...precis vad jag själv predikar om.


Verkligheten är hård att bära ibland.

Jag är nog väldigt känslig just nu, jag vet inte varför, men jag har väldigt lätt till tårar för tillfället, iallafall de senaste dagarna. Kanske har det blivit för mycket av allt. Har såna smärtor i mina ben, men biter ihop varje dag och kämpar på i ullstrumporna och gnäller bara ytterst lite. Ingen förstår mig ändå. Även om jag säger att jag har så ont, så är det ingen som bryr sig. Kan det bero på att jag utåt oftast visar upp en glad sida? Att jag varje dag skrattar och ler, men inom mig så är jag rätt ledsen och ensam. *gnäll gnäll gnäll*

Vilken tur att jag är singel, för HUR skulle jag hinna med en kille när jag knappt hinner med att leva ö.h.t?  *gnäll gnäll gnäll*

Min planering för kvällen var att städa så fort jag kom hem från jobbet, men ibland sätter verkligen Ödet käppar i hjulet och rubbar mina planer. Idag på luchen skulle jag snabbt iväg och hämta paket, jag skulle stanna till på Stadsdelskontoret och hämta några viktiga papper, handla lite mat och därefter snabbt hem om och äta luch och sen tillbaks till jobb. Allt detta skulle jag hinna på 40 minuter.
Jag cyklade till jobbet imorse (vill bara upplysa er om det)...  Det snöade väldigt, men cyklade, det gjorde jag minsann ändå. Jo, det gick, men tog det försiktigt, jag brukar fixa det mesta med lite framförhållning. Jag utmanar aldrig Ödet i trafiken utan väljer säkerheten före allt annat.

Nåja, tillbaks till lunchen...jag cyklade försiktigt iväg och kände att det var mycket halt under vänster pedal.  - Vad nu då, tänkte jag och spanade ner. Hade jag så mycket snö under stövlarna så det blev så halt? Mysko! Jag cyklade och framför mig kom en postbil körande rakt emot mig så jag vände direkt till höger (skulle egentligen köra rakt fram nämligen...) in på en annan gata, cyklade en bit in på den totalt isiga och snöiga gatan då det knakade till i trampan, vad nu då tänkte jag igen...och rätt var det var så...PLOPP sa det så tittade jag ner och det fanns ingen pedal att trampa med under min vänstra fot!! Ja, ni läste RÄTT! DEN VAR BORTA!!!  Vad i självaste ...???

Jag kunde inte göra annat än att GARVA åt hela situationen. Där står jag, mitt på en snöig gata, stressad till max, det var SVIN-KALLT ute, minus 7 grader (och det blåste isvindar så då sjunker temperaturen snabbt ner till ungefär minus 14 grader) och den förbaskade pedalen på cykeln faller av!! VAD GÖR MAN??

Jag ställde cykeln på första bästa ställe, på trottoaren, låste den, lade trampan i cykelkorgen och stegade iväg, garvade för fulla muggar och kunde liksom inte sluta! Jag fnissade för mig själv hela vägen till paketutlämningen som var låååångt därifrån! Fy hundan vad kallt det var!!

Jag hann minsann ALLT - utom att sticka hem och äta lunch, det fick bli en trist korv med bröd (fisljummen) på OK Q8 där jag var för att hämta mitt paket. Ödet hade än en gång spelat mig ett spratt även nu, för när jag kom dit med min avi för att hämta paketet sa de att det redan var hämtat! VA?? Uj, vad sur jag blev... - Jag ska slå på dem, sa jag...haha! (de som hade skickat ut avin alltså...) Locka ut mig i minusgrader så där och få cykeln att tappa pedalen och allt. Ajsing bajsing! Kan man råka ut för mer dilemmor nu, eller?  

Väl hemma efter jobbets slut så blev det ingen städning, jag var alldeles stelfrusen efter att först ha gått en bra bit på väg hem ledande cykeln genom snö och is när jag insåg att jag glömt maten (som jag handlade på lunchen) på jobbet. Grrrr!!! Det var bara att ställa cykeln i första bästa snödriva, låsa den och traska tillbaks hela vägen igen! Surt, va? Så det tog lång tid att komma hem, tråkigt nog. Jag bar upp mina kassar först och sedan gick jag ner igen och bar upp den eländiga cykeln. En bit från min ytterdörr låg det NYTT godispapper från choklad och klubbor slängda och det var inte första gången denna veckan! Ännu mera GRRRRRRRRRRR!!!! Varför kan de Ska de ALDRIG lära sig??  Hur är man funtad om man slänger och skit i sitt eget hus? Var finns respekten? No ware!! *suckar än en gång*



Inte för att det hjälper att visa fingret...man ska bemöta illvilja och negativa saker (och) personer med positiva tankar och med glädje, jag vet...men jag har ingen ork att vara positiv just nu. Min värk i min kropp tar all min energi! Snart är jag tom, bara så ni vet!

---

När jag nu var hemma igen så skulle jag vara snäll mot katterna och fräscha upp till dem genom att köpa ny kattsand, så jag klär på mig igen (efter att ha tagit på mig myskläder) och stegar ut i den vidriga kylan igen, allt för att glädja dem...men vad möts jag av då??? Jo, en TOM HYLLA precis där deras kattsand brukar stå!!! Höjden av otur, va? Frågade i kassan och den var minsann slut (om hon nu inte bara sa så för att slippa gå ut på lagret och kolla) men den skulle förhoppningsvis komma imorgon...kanske alltså. Världens sämsta närbutik! ICA-butik på köpet! De lär sig ALDRIG! Fy, fan vad den butiken hade blivit förändrad om jag hade varit chef där!! Haha! Jag hade nog fått upp försäljningssiffrorna iallafall och fått det till en TRIVSAM butik som alla VILL handla i...inte som det är nu...man väljer den för att det är så långt till ens ordinarie butik och man är lat helt enkelt. Det får man lov att vara när det är sånt här vargaväder. Brrrr...ryser när jag tänker på kylan därute. *gnäll gnäll gnäll*

De fick alltså ingen kattsand, stackarna! Och när jag startade datorn tänkte jag rensa lite bland mina gamla mail och hittade mail som jag började läsa och i bakgrunden snurrade samtidigt en cd som jag spelat in till en viss person som försvunnit ur mitt och hans mail kom upp och jag fastnade i läsandet...ja det ena gav det andra och sen kom tårarna. Det kändes krampaktigt i hjärtat och jag grät ordentligt.

Fan, fan, fan!!!



Det är så många personer som har försvunnit ur mitt liv de senaste åren...först dog min mamma 2007 och i den vevan träffade jag en kille som jag tog det väldigt lugnt med...jag var livrädd att bli kär i honom, jag ville inte gå på en nit än en gång. Han började uppvakta mig...allt kändes så rätt tyckte vi båda...nästan för bra för att vara sant, det sade vi båda hela tiden, men så ska man ju inte säga.

Mitt i allt detta dog hans pappa, mitt i vår nyfunna lycka! Det var så hemskt alltihop! Jag hade själv precis gått igenom sorgen efter min mamma och tagit mig igenom tiden strax efter hennes bortgång lättare p.g.a att han då fanns där för mig att prata med som en klok vän som han då var. Nu drabbade det honom själv och hans värld rasde samman. Det är kanske lättare att stötta och hjälpa andra än sig själv? När man själv drabbas så kan man inte riktigt hantera saken till det bästa. Man får ingen helhet i all tragedi.  

Hans pappa bodde över hundra mil härifrån och han fick lämna allt hals över huvud...och då menar jag ALLT! Något hände med honom under tiden han var där uppe. Jag FÖRSTOD verkligen vad han gick igenom, men det är inte alla som riktigt kan förstå vad som händer inom en när någon dör. Det är lätt hänt när någon går bort. Man vet ALDRIG hur man kommer att reagera när någon närstående går bort, det är inte bara att personen som har gått bort, det allt det andra runtomkring som gör det ännu värre. Det är så mycket som ska fixas och det är SVÅRT att verkligen INSE att personen är BORTA FÖR GOTT och det är tungt att axla. Det blev det nog för honom. Han "bara" försvann. Och då menar jag att han FÖRSVANN ur mitt liv på riktigt.

Dagen innan hans pappa dog skrev han dessa ord till mig: 

Jag tänker mycket på dig ,, är bara rädd för att jag har för hög växel ,, att det går för fort o du blir rädd.. 

Kram

Jag hittade hans sista mail som jag fick när han var där uppe och fixade med begravningen...

 

En orkan av känslor


Lite på en gång .. nej allt av allt .. Hur klarar ett huvud av att ta så mycket?  Det gör det inte,,

Jag tänker på dig, Bitte mitt i en surrealistisk värld som jag hoppas slutar snurra snart, så jag landar igen.


Din


Han har kanske inte landat än...? *snyft*


Efter att ha väntat på att höra av honom under ett par månaders tid utan framgång kom en annan man in i mitt liv - en som skulle komma att betyda väldigt mycket för mig. Han försvann dock även han - men det fanns en giltig anledning till det. Under hela tiden förblev vi vänner under den tid vi kände varandra, vi fick aldrig den tid tillsammans att på djupet lära känna varandra vilket vi båda önskade, men situationen var inte den så det gick. Vi hade starka oförklarliga band mellan oss, har nog aldrig känt så för någon tidigare, det var en ren magnetism och jag kunde känna när han var i närheten av någon oförklarlig anledning. Ödet ville något annat med oss. Han försvann väldigt plötsligt och det var p.g.a att han för snart ett år sedan drabbades av hjärnblödning. Jag hade ingen aning om detta som hänt honom och han höll på att stryka med - flera gånger om - men han är seg och en riktig kämpe och han har kommit tillbaka till livet igen.

Idag är han rullstolsbunden och en strokepatient och jag kan inte ens föreställa mig hur hans liv ter sig för honom nu. Tänk såna vägar livet kan ta ibland...tänk på det... ta tillvara det ögonblicket du har, de du har nära dig, imorgon finns de kanske inte längre. De kanske bara försvinner för dig. Visa din kärlek IDAG och gör det NU! Imorgon kan det vara försent. Sorgligt nog klampar vi runt i vår ego-värld och är själviska. Förblindade av alla våra "måsten" och alla långsiktiga mål att vi glömmer att LEVA HÄR OCH NU!!! Det är NU som livet ÄR - inte DÅ och inte SEN - det är NU!!!



Själv lever jag idag varje dag som en robot. Inget känns meningsfullt. De som jag älskar uppskattar det inte eller har inte förmågan att visa sin uppskattning tillbaka av egoistiska skäl. Försvinner jag är allt för sent - man kan inte visa känslor och sin kärlek då tiden har runnit ut - vi får vår beskärda tid i livet - här på Jorden och vi är här för att göra det bästa av den - att älska de du har omkring dig och för att sprida glädje och kärlek omkring dig - inte för att hata och vara negativ till livet. Jag tror på KARMA. Reinkarnation. Jag vet att jag levt många tidigare liv, det fick jag bekräftat för mycket länge sedan. Än hänger jag kvar i livet på Jorden - än är min stund inte kommen - jag har lite saker som jag satts på Jorden för att utföra först innan jag kastar in handduken...



GLÖM INTE ATT LEVA
OCH ÄLSKA!!  NU!!! 


Namaste

Överviktiga har ofta allvarlig D-vitaminbrist och rubbad kalkomsättning i kroppen visar en ny studie från Uppsala Universitet. Det är sammanlagt 108 överviktiga personer (76 kvinnor, 32 män) som undersökts och resultaten visar att 70,4 procent hade tydlig D-vitaminbrist, vilket bl.a kan leda till benskörhet.

Överviktiga bör därför få vitamintillskott. Problemet med D-vitaminbrist kvarstår och kan även förvärras också efter operation för övervikt (gastric by-pass).

Ur tidningen "DOKTORN" Nr 3 september 2010

Vågad baddräkt fick namn efter provsprängning



Det väckte stor uppståndelse när världen presenterades för världens minsta baddräkt, den tvådelade bikinin. Begivenheten ägde rum i juli 1946, när bikinins franske skapare, Louis Reard, presenterade den i en modevisning vid en parisisk swimmingpool. 

Louis Reard gav i brist på bättre sin vågade nyskapelse namn efter atomprovsprängningarna på Bikiniatollerna, som ägde rum samma vecka som den parisiska modevisningen – året efter andra världskrigets slut. 

Så kontroversiella var de båda små tygbitarna att Reard inte ens kunde hitta modeller som ville visa sig i bikinin. Först när han fick kontakt med en nakendansös lyckades han hitta en modell som var villig att ställa upp i showen. Bikinin blev heller ingen försäljningsframgång från början – den var lite för avslöjande för kvinnorna. Vändpunkten kom 1956, när skådespelerskan och sexsymbolen Brigitte Bardot bar en bikini i filmen ”Och Gud skapade kvinnan…”. I takt med 1960-talets tilltagande frigjordhet ökade försäljningen av bikinin explosionsartat och trots att namnet inte är särskilt smakfullt har det hängt kvar.

 

Du är inte ensam om det fenomenet om varför det rycker till i kroppen innan man somnar. 

En fråga: Jag upplever med jämna mellanrum att kroppen rycker till ordentligt, innan jag somnar. Är det ett vanligt fenomen och vad beror det på?

 Ett svar:  90 - 95%  av alla människor känner till fenomenet med nattliga ryckningar, så det får betraktas som ett vanligt fenomen. Den vanliga tidpunkten för ryckningarna är precis innan man somnar och sömnforskarna anser sig nu ha förklaringen:

Under insomningsfasen börjar de nervceller som styr våra rörelser att sända signaler till musklerna om att slappna av. Musklerna lyder ordern, men övergången mellan spänt och slappnat tillstånd är flytande och under en period kommer musklerna därför att ta emot motstridiga signaler: de får veta att de både skall spännas och slappna av. Ibland blir den impuls som får dem att spännas så stark att resultatet blir en ryckning.

Många har dessa ryckningar utan att själva upptäcka dem, men i andra fall kan en ryckning bli så kraftig att man blir alldeles klarvaken igen. I sällsynta fall kan ryckningarna i benen bli så kraftiga att de håller en person vaken och stör nattsömnen – även för en eventuell äkta hälft.

Ryckningarna på natten förekommer även, när sömnen under natten går in i ett nytt skede, t.ex när vi växlar från djup till lätt sömn. Generellt rör vi oss minst när vi sover.

Min älskade dotter

Vad är det mitt norra öga skådar????


Jo, inte något mindre än BH Extensions, d.v.s BH-förlängare...något för dig som blivit lite rundare runt om, men som har fina bh:ar som du inte kan knäppa, inte ens i längst ut - då är detta den perfekta produkten för dig. Jag tror själv att jag ska inhandla ett sådant paket...vilken smart grej! Och perfekt så man slipper köpa nya bh:ar stup i kvarten. Tummen upp! Ett paket med tre olikfärgade extensions kostar 49:50 på Lindex.

I will be the first to buy.

Den här bilden hittade jag på Tradera! Jag blev faktiskt lite snopen för jag äger just en sån här ljusstake. Den är designad av Gunnar Ander på Ystad Metall. Den är gjord för smala ljus, typ sådana som man hade i julgranen förr i tiden. Den tilltalade mig första gången jag såg den och det var nog på någon loppis tror jag. Var jag har den nu har jag inte en aning om. Mitt gamla ex har kanske lagt beslag på den som så mycket annat...hahaha!

Vad gör man inte för en kyss? Lasse gör allt för att locka till sig en av kamelen, eller är det en dromedar tro?
Det där skulle jag aldrig testa...

     

     

Tänk vad lite ljus kan göra med en bild! Nu är det inte världens bästa kvalité på bilden, men ni får hålla tillgodo ändå.
Bilden är tagen med en dålig mobilkamera, inte uns skärpa i bilden. Som sagt, håll tillgodo.

Låt vara att det "bara" gällde en timmes träning med personlig tränare, men ändå. Jag blev väldigt glad. Förstapriset togs hem av någon annan som också hade varit på HälsoMässan i Limhamn i oktober i år. Vinsten bestod av gratis träning i tre månader. När de ringde mig sa en röst: -Du har INTE vunnit förstapriset, men...
Bättre än inget alls, eller hur? Men tre månaders träning där hade inte varit fy skam! Då hade jag säkert kommit i fin form! Vi får se efter jul hur ekonomin ser ut, för jag vill verkligen börja träna för hemma verkar jag inte riktigt bruka allvar och komma igång. Kul var det också! Jädrar vilket flås man fick upp på ca. 10-15 minuter. Och det roligaste av allt...det är bara tjejer/kvinnor som tränar där. De är dyra. Ca 500 kr i månaden och då MÅSTE man teckna sig minst 3 månader och sen tillkommer det en startavgift på 600 kr. Lite sura pengar. Man tränar expressträning och det innebär cirkelträning på 20 olika "stationer" där man tränar olika muskler på varje station. Endast en minut per "station" sen går man vidare till nästa. Man avrundar alltid med 5 minuters stretching nere i källaren. Riktigt nice!

 

Det låter som ett Whisky-märke, advokatbyrå, någon känd auktionsfirma i London eller två gastronomkockar.
Men vad är de för några?

Jo, Vincent är ju min lillasysters nyförvärv till familjen - den söta lilla dunbollen till katt och Gaston är deras foxterrier.
Nu har de vant sig lite vid varandra, men håller sig på sin kant än så länge. En dag kanske de sover sida vid sida - vem vet?

Jag har fått några nya foton på Vincent och de tänkte jag dela med er. Renrasig norsk skogskatt är han om du undrar.









ps! bilder på Gaston kommer snart...
 

   Visst finns det likheter?

       

---

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.

Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de! De är för det du behöver dem. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.

Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare. Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le! Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det!  Det är äkta! Men bara för en period.


Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet.

        

               
                           
   

 

                                  Klänning Lindex 399 kr



                                 
                                 Klänning Lindex  399 kr



                                    Tunika 249 kr på Indiska

Dessa produkterna skulle jag vilja testa! De sägs vara fantastiska för håret. Någon som testat dem?
Feel free to answer...

Lindex har ett bra kampanj-pris på dessa produkter ända till mars 2011. Kostar endast 49:50.

                                   Kofta 199 kr på Lindex



                            Värmande inne-sockar 149 kr på Indiska



                             Söta morgontofflor 129 kr på Kapp Ahl




              Dessa gosiga morgontofflor hittar du på Indiska för 229 kr




                            Värmande "snodd" från Lindex  - kostar 149 kr

                                 Mössa 149 kr på Indiska



                                    Mössa 99 kr på Indiska






                                  Mössa 89:50 på Kapp Ahl

Lee kom hem till mig idag. Det såg verkligen roligt ut när hon kom pulsande nere i snön, hon liknade någon från förr-i-tiden! Hennes outfit var som hämtad från vikingatiden/riddartiden. Jag borde ha tagit en bild, sannerligen.
Hon kom för att hämta en massa saker som hon fått av mig och saker som hon ska låna. De lär väl aldrig återvända till mig ändå. Hon fikade medan jag gick med Sara för att hämta ut pengar. - Det är MINA pengar! Jag SKA HA mitt barnbidrag! Jag orkade inte dividera, men är väldigt besviken på henne på hennes sätt att vara nu för tiden. Kaxig, nonchalant och stroppig. Ja, min egen dotter. Men men...det är puberteten. Det finns bara tre, nej fyra saker man är intresserad av då, nämligen: Pengar, smink, killar och kompisar.

Hon fick sina pengar och jag hämtade ut det jag hade kvar på kontot - 1.000 kr. Det ska jag klara mig på hela december och även köpa julklappar för. Just forget it! Alla räkningar är betalda = skönt! Jag är ALDRIG efter med mina räkningar. Är och har ALLTID varit noga med det! Har aldrig haft en betalningsanmäkning i mitt liv och hoppas inte mina barn får det heller. Det gäller att prioritera. Man får rätta mun efter matsäck s.a.s. Jag är hellre utan pengar och lever snålt och kanske inte ens äter någon mat bara räkningarna blir betalda. Ordning och reda. Jag svävar aldrig ut.
Går aldrig utanför ramarna och slösar. Det är svårt att slösa om man inte har något att slösa med. Jag skiter i julen.

Igår fick jag krypa till korset och mot min vilja be om hjälp. Det tog emot och jag var gråtfärdig efter samtalet. Samtidigt kändes det som en tung börda hade släppt från mina axlar. Något som jag burit på länge. Kanske får jag hjälp, kanske inte. Men som hon såg nu så skulle jag få hjälp. Iallafall till mina tänder. Tänk att en dag få köpa hem en massa mat och fylla både kyl och frys? Ha en proppfull kyl och kunna laga mat varenda dag och äta sig mätt. Yes!
Detta kunde jag när jag jobbade och hade lön. Idag jobbar jag, men har ingen lön.

För en stund sedan kastade någon en stor snöboll på mitt balkongfönster. Hm! Jag bor på tredje våningen och det är ganska långt upp! Ja ja...ingen skada skedd dock. Medan Lee var här plockade jag fram tre stora svarta plastsäckar fyllda med kläder som jag haft. Det var inte något hon ville ha av det. Endast två plagg. En snygg blus i ljusa pastellfärger från indiskan och en svart urringad basic-tröja. Tre säckar!!! Fattar ni?? Var ska jag göra av alla kläder? De tar plats! Det blir för jobbigt att sälja på Tradera...plagg för plagg och plåta och lägga ut, skriva och böka för kanske bara 1 kr. Är det lönt? Vissa av plaggen är knappt använda. Det borde ju finnas NÅGON som tycker om dem?
Blocket? Tipsa mig gärna om ni vill! Jag vill ju gärna tjäna några slantar på mina kläder som jag köpt, men får jag inte sålt dem får jag skänka dem till välgörenhet.  

Igårkväll, nja, nu är det förrgår, var jag väldigt ledsen...och då menar jag VÄLDIGT ledsen med stora bokstäver.
Många små saker kan komma att bli stora om de rullar på, det är som en snöboll som får fart i nedförsbacke.



För några dagar sedan, närmare bestämt, skrev jag : I WANT LOVE och det är precis vad jag vill ha för jag känner mig väldigt oälskad just nu. Jag har ingen som står mig nära längre. Jag känner mig ratad av de som jag älskar, inte hatad, men just ratad. Att inte ta emot den moderliga kärlek jag har att ge och det beskydd och stöd som bara jag kan ge, är mig en gåva. Varför gör man så? Varför sårar man så? Sårar djupt in i benmärgen på mig. Mitt hjärta slits itu och jag känner mig ofullständig och undrande om det är detta som är meningen med livet? Att bli förödmjukad och bortknuffad från livet av mitt kött och blod? Det tär på min själ detta. Svek kallar jag det för.

Det är heller inte bara den kärleken jag vill ha, jag har nämligen bestämt mig för att kärleken äntligen ska få komma in i mitt liv - jag känner att jag är värd en kärlek och jag behöver verkligen få ge av min kärlek och få tillbaka. Jag har bara gett och gett och inte fått något som helst tillbaka. Inte ens en smula. Kanske dags att det ska regna brödlimpor nu då? Mycket gärna, jag är positiv till min öppning av min låsta dörr i hjärtat. Snart står den på glänt...inte riktigt nu, men snart och då kan vem som helst slinka in. Men vem som helst kommer det inte att bli. Det vet jag. Den här personen har gått och väntat på mötet med mig och jag likaså. Vem det är det vet jag inte ens. Men jag vet att det börjar närma sig nu.



Det roliga med affirmationen är att de fungerar, fast man inte tror att de ska. Det har alltså gått 2! dygn sedan jag skrev att jag ville ha kärlek. Vad hände när jag kom hem idag? Jag hade planera att diska min stordisk, en gång för alla och även färga (tona) håret. Men vad gjorde jag?  Jag startade datorn. Ja, det vet vi ju hur det går då - då brukar jag fastna.

Jag skulle bara in och se om jag fått svar från Benny Rosenqvist - känt medium, ni vet?


Erika                       Benny

Jag ställde nämligen en fråga en timme innan han skulle ha chatt på en tidning mellan kl.16- 17 i dag. Jag ställde en fråga som jag inte brukade ställa..och till saken kan sägas att jag ALDRIG har fått svar av honom där...aldrig.

Jag kanske ställde rätt fråga denna gång? Hm...och gissa vad? Jag hade fått svar. Jag vet också att Benny satt på tåget på väg upp till Östersund under tiden för chatten. Jag blev väldigt glad över att jag äntligen fått svar och det var inte vilken svar som helst som jag fick...det var väldigt positivt.



Nu vet jag nämligen hur min blivande kärlek ser ut och det känns helt ok för mig. Redan nu är jag nöjd med det Benny berättade för mig om honom. Det finns redan nu någon som skulle kunna stämma in på det signalement som han beskrivit, men det kan jag ju inte uttala mig om just nu. Det får framtiden utvisa. Det ska bli ett nöje vad det lider.
Än är mina dagar inte slut för att uppleva och känna och ta emot kärleken. Än finns den där. Nu återstår att bli totalt nöjd med mig själv först, det finns mycket att putsa upp och renovera. Jag hade inte gått och blivit kär i mig  om jag varit någon annan, inte till utseendet alltså menar jag. Och sen vet jag att man måste älska sig själv för att kunna ta emot och ge kärlek till en annan person. Mycket viktigt! Jag har inte älskat mig själv på länge. Men det ska bli ändring på det med. Jag har varit så trött på allt på saker runtomkring, men mest på mig själv.

Jag har låtit mig förfalla under tiden som jag lagt all energi på min son då han skadades svårt förra året, det har nu gått ett och ett halvt år sen olyckan hände. Det känns som om all färg runnit av mig, som om jag varit en akvarellmålning och att det plötsligt börjat regna...sakta har färgerna runnit längs tavlan och droppat ner på golvet i en stor mörk pöl. Nu ska tavlan renoveras och sakta fyllt färgera i med klara rena färger igen - allt för att jag ska kunna lysa som människa och kvinna igen! Den som älskar mig ska få älska vartenda bit av mig - inte bara mitt inre. Jag känner att jag börjar hitta tillbaka till mitt gamla jag igen, till poesin och konsten, allt det kreativa inom mig. Jag älskar ju livet så varför ska inte livet älska mig? Jag har så mycket att ge. Puss.

Jag startade msn, som jag aldrig är inne på, för jag skulle nå min dotter Lee och lämna en text till henne där och då dyker någon "från förr" upp, någon som försvann ur mitt liv för snart 2 år sedan...det var väldigt kul att prata igen och vi kommer förmodligen att träffas någon gång, men inte nu. En vän ringde mitt under det samtalet och jag fick bryta. Och mitt under det samtalet tutade det i luren som betyder: inkommande samtal...jag bröt dock inte samtalet utan pratade klart med Marie. Snart reser hon till Egypten. Åhh, den som ändå kunde resa med! Mitt drömresemål sen jag var liten. En dag kommer jag kanske dit? Innan jag blir för gammal och skröplig? Man måste ORKA ränna runt i pyramider och krypa och klättra överallt. Jag vill flyga luftballong över Nilen i gryningen insvept i en filt och med någon värmande dryck innanför västen. Jag ser mig redan i korgen nämligen...

När jag lagt på luren ringer telefonen än en gång och jag ser att det är ett 08-nummer. Ska jag svara? Det är väl någon dryg försäljare som vanligt...jag såg på numret än en gång...jag tyckte jag kände igen det och beslöt svara. Hade inte en tanke på vem det skulle kunna vara förrän jag hörde hans röst...fan vad glad jag blev!
Det var mannen jag lämnade för snart 9 år sedan!!! Han lämnar mig aldrig även om vi inte är tillsammans - det känns rätt skönt att veta att jag har någon som känner mig så väl - min inre personlighet och alla andra tokerier som jag står för - det där som han älskade med mig. Jag var hans oas i öknen som han sa, då vi var två väldigt olika personligheter så kompletterade vi varandra väldigt bra. Jag var hans Gumsa och Fjomp, vilket han kallade mig i luren ikväll. det kändes inte som om det var så avlägsen tid sedan när han sa Fjomp till mig. Vi fick ventilerat ganska mycket, vi pratade i flera timmar - han är ju Jungfru och jag Fisk. Vad kan man mer begära?

Han har precis mist sin mamma, hon gick bort i en mycket ärbar ålder. Och som tur var så har jag faktiskt träffat henne också, det känns bra. Hans syrra kom hem från USA, hon har t.o.m gått och gift sig = najs! Henne lyckades jag aldrig träffa, jag minns att hon hade ett OUIJI-BOARD (sånt man ser i amerikanska filmer) hemma hos honom. Sånt ska man inte leka med - det har jag full respekt för. Håll er borta från såna där! Hon har varit med och producerat en av Star Wars-filmerna som hade premiär år 2000 eller var det 2001? Hon är fotograf/filmfotograf i Hollywood där hon lever och bor i The Hills. En cool tjej alltså. Respect! :)


Persbrandt kom och ta mig! I´m yours...*ler*

Har jag dock fått kärlek idag? Ja, från dessa två varma själar. De som har minnen ihop med mig. Goda sådana.
Jag kan bara tacka ödmjukast "de där uppe" - vem det nu än må vara - jag blev mycket glad ikväll och fick mycket energi. Jag kan även tala om att under själva samtalet så fick jag distanshealing för ett par healers.
Jag brukar i regel ligga ner för att "känna in" och göra förberedelser osv, men jag ville inte bryta samtalet med honom. När vi hade pratat klart var klockan 21.20!!!

Oj, jag som skulle diska min jättedisk! Ja, det var nu eller aldrig. Imorgon vill jag komma hem till ett rent och fint hem UTAN disk. Vi får bara "hålla liv" till 22.00 här i huset och det håller jag hårt på. Inte spola i kranar och så efter den tiden, diska, duscha och bada menar jag då. Det hörd mycket tydligare på kvällen också när det blir tystare utomhus. Vem vill bli störd då? Inte jag! Så jag diskade ända fram till 22.00 och då var jag helt klar med stordisken och VÄLDIGT nöjd! Shit, vad duktig jag var!

När jag stod och diskade kändes det som om någon petade mig hårt i ryggen, på vänster skulderblad och ryggraden, det kändes mycket konstigt. Som om någon petade ett paraply på mig! Mycket märkligt faktiskt! det höll på ett tag och sedan blev jag väldigt upprymd och glad inom mig, fick ett lyckorus bara sådär. Efter disken passerade jag spegeln i hallen och såg då att min hud hade blossat upp på hals, bröst på mig, även på ena kinden och vid örat. Jag var knallröd där och brännandes het på det röda. Kan det vara av healingen? Hm...strange!  

Då har alltså snön kommit till Malmö också. Fattades bara. Jag sa redan i söndags att det skulle snöa idag. Och det var på pricken onsdag, det började redan ikväll...lite mysigt ser det allt ut när man tittar ut och så luktar det sådär kallt och gott ute med. Jul. Let there be Christmas. Let there be snow. Let there be happiness. Let there be kindness. 


Snön faller...


Ska jag cykla imorgon? Hm...


Hade jag haft en smått trevlig och lite galen vän nu skulle jag ringt och bett vännen ta en "första-snön-har-fallit-promenad" med mig och gjort snöänglar traditionsenligt som sig bör en sån här stilla vinternatt. Who should I call?

I want love to come into my life and hit me like it never hit me before.

I want love to show me how it should be to be really happy inside.

So happy that all love I feel is enough for mer and my love and still I have plenty from were it came from to share with others on my way in life. 






- Love is the only thing that get bigger the more you give away -  

  or

- The more you give of your heart, the more you´ll get in return - 

Statistik. Än en gång ökar mina besökare för varje dag som går. Om jag jämför de unika besöken för hur många  jag hade den 22 oktober och idag (igår) den 22 november så har jag fått 248 fler läsare - unika till på köpet.

Jag bara tackar och tar emot.



 

Vad tycker du om denna ekivoka bild som pryder omslaget på en binda från Libresse? Rar? Vulgär? Fräck? Vågad?


Är det så här vi tjejer ska skildras? Är det så här vi ser ut när vi sitter på toa och har mens eller hur tänker Libresse egentligen? Att vi tjejer sitter på toa med brett särade ben, iklädd långa högklackade stövlar med strumpor som går upp till låren utan trosor på och läser tidningen medan vi sitter och skiter? Eller vad? Till VEM vänder sig reklam-bilden? Till den lilla flickan på 10 år som fått sin första mens? Till den tuffa tonåringen som inte bryr sig? Till kvinnan i farten? Till prostituerade? Till medelålders kvinnor? Till alla pumor därute? Or what??

Kanske inte så lätt på jobbet, men du kanske kan försöka? *ler*



"Vill du bli piggare och mer effektiv? Ta en tupplur - och vakna med ny energi. Rådet kommer från Ramona Braganza, kvinnan bakom Halle Berrys tonade anletsdrag. Här tipsar hon Metros (och Bittes) läsare om fördelarna
med att ta en lur.

1. En tupplur kan sänka nivån av stresshormoner under dagen.

2. Korta stunder av sömn ger dig extra energi och gör dig piggare och produktiv.

3. Tupplurar bidrar till att förbättra ditt minne och inlärningsförmåga.

4. Regelbundna sömnstunder kan minska risken för hjärtattack.

5. En 20-minuters tupplur hjälper dig att återhämta förlorad nattsömn."

METRO

Så ta ett snack med chefen på jobbet och förhandla fram en tupplur på schemat - det kanske är avdragsgillt?

Utvecklat ett russin-beroende? Hahaha, ja det har jag nog. Jag har alltid avskytt russin, så varför gilla dem nu? Märkligt! Är det så att när man blir äldre börjar man gilla sådant som man avskytt hela livet?

Saken är ju den att russin är nyttiga för kroppen, fast man får inte äta för mycket av dem för då kan man få problem med magen. De är väldigt söta (och rara), men inte skadliga på samma sätt som det vita sockret är för kroppen. Jag hade inte en aning om att socker bryter ner C-vitamin. Hade du? Nu vet du! Socker är gott, men väldigt förädiskt. Jag har ett utvecklat sockerberoende och måste själv försöka tackla det hela och börja vänja mig av med det vita giftet. Det sägs att socker ger ett farligare beroende än heroin och det säger inte så lite.

Med tanke på att det går omkring så många överviktiga i samhället och i Hela Världen så borde nog matindustrin ta mer ansvar för vad det håller på med. Slå upp ett helt vanligt reklamblad från ICA (t.ex) Vad finner du som lockvaror? Jo, alla kaloririka sådana. Jag ska ta några exempel här...  Jag börjar med:

HEMKÖP - av 55 livsmedelsartiklar hittade jag 20 varor som kryllar med kalorier och socker. Se själv...

     

   

   

   

   

   

Ps! Alla bilderna är klickbara för större storlek!

---

ICA SUPERMARKET - av 63 livsmedelsartiklar är 29 klart olämpliga som föda. (ur hälsosynpunkt)

---

ICA MALMBORGS  - av 75 livsmedelsartiklar är 37 klart olämpliga som föda... Se själv:

   

   

   

     

     

     

   

     

---

WILLY´S  - av 84 livsmedelsartiklar är 51 klart olämpliga som föda.



COOP - av 48 livsmedelsartiklar är 29 klart olämpliga som föda.

---

ÄR DET KONSTIGT OM MAN BLIR TJOCK OM MAN SKA KÖPA ALLA DESSA VAROR???


Coop hamnade på 1:a plats som mass-säljer onyttig mat

Willys hamnade på 2:a plats 

Hemköp hamnade på 3:e plats

Vem handlar du hos???

Är i stort behov av kramar idag. Men jag har ingen att krama. Jag har försökt med katten, men hon är för liten. Jag tror mest att hon blir skrämd när jag försöker krama henne. Kudde har jag också testat. Funkar att hålla om, men det är inte detsamma som en människokropp. Jag får väl testa och banka min kudde i sängen ett par gånger och se om resultat blir detsamma som det blir när man får en kram. Tvivlar dock. Bättre med en kudde än en hammare kanske. Hammare låter ont och väldigt negativt. Förknippas med smärta och det har jag redan. Här ska inte spädas på alls. Tvärt om. Bort med smärta och in med allt det goda och positiva. Affirmera mera. Nu ska jag köpa mig lite äppelcidervinäger, det sägs hjälpa mot det mesta. Kanske även mot bångstyriga illvilliga personer?

Kubmanet i kvadrat

Mer. Hur kom du i slang med kubmaneten?

— Jag har växt upp vid havet, Orust i Bohuslän, så jag har alltid varit nyfiken på havet. Jag läste marinbiologi i Helsingborg och kubmaneten blev mitt examensarbete för att den skiljer sig mycket från andra maneter. Den har 24 ögon och ett mer avancerat beteende. Den kan simma mot strömmar och väja från hinder tack vare alla sina ögon.

Vad sysslar den med på dagarna?

— Det finns flera olika arter och de lever på lite olika sätt. Men den jag studerar lever i mangroveträsk där den håller sig i ljuspelarna i vattnet. Den simmar fram och tillbaka och fångar in små kräftdjur. Den samlar inte födan aktivt utan fångar det som kommer förbi. Vi har studerat den på plats i Australien och i Puerto Rico och tagit med oss några hem och lagt i kylen och använt i olika experiment.

Det händer att kubmaneter dödar människor?

— Den sort jag studerar är inte livsfarlig, men den bränns så att det känns. Vi brukar snorkla i träsken och då har vi dykardräkt, men man kan bränna sig på läppar och kinder. Det går över på några timmar. Än så länge har man hittat drygt 20 sorters kubmaneter. De personer som dör har fått tentakler runt kroppen så att kroppen har hamnat i chock. Stora kubmaneter kan ha tentakler som är 60 meter långa. Men de giftigaste är de som inte är större än en jordnöt. Av dem dör man på 30 minuter. Man har hittat snorklare som avlidit på stranden.

Var bodde den här mordiska jordnöten sa du?

— I Australien.

Tillbaka till din snällare variant. Varför har den 24 ögon?

— Om den inte sett sin omgivning skulle den simma in i rötter eller korallrev och dö. Den finns i snåriga områden och behöver se vad som finns runtomkring för att inte trasas sönder. Ett komplext nervsystem har evolutionärt varit det bästa för den. Varje öga har ett speciellt syfte så maneten får ett synfält på 360 grader.

En enkel livsform med ett komplext nervsystem - vad kan vi lära oss av det?

— Att det finns mycket kvar att utforska i djurvärlden. Samtidigt blir kubmaneten ett slags modell för hur nervsystem fungerar generellt. Den kan hjälpa oss att förstå nervsystem i andra djur.

Peter Fällmar Andersson  HD

Forskare vill varna för farliga maneter i Thailand och Malaysia

Tre svenska turister har dött efter att ha blivit brända av den farliga kubmaneten i Thailand och Malaysia. Forskare tycker nu att det är läge att på plats informera resenärerna om faran.

Det senaste fallet inträffade för drygt en vecka sedan. Om olyckorna beror på att antal maneter i området ökar är enligt Matz Berggren, maribiolog vid Göteborgs Universitet, svårt att svara på.

- Över hela Malackahalvön verkar det ha dykt upp fler maneter, men det vet man inte säkert, säger han.
Han tycker att  resebyråernas lokala representanter borde informera resenärerna om läget.

TT


Dementi 3 december 2010:  Det var inte en manet som dödade en Jönköpingskvinna i Thailand för ett par veckor sedan.

"Box jellyfish" or "sea wasp" is also a common name for the notoriously dangerous Chironex fleckeri. The ambiguous but commonly used terms "sea wasp" and "marine stinger" are sometimes used to refer to the more venomous species of box jellyfish.

Although the notoriously dangerous species of box jellies are largely, or entirely, restricted to the tropical Indo-Pacific, various species of box jellies can be found widely in tropical and subtropical oceans, including the Atlantic and east Pacific, with species as far north as California, the Mediterranean (e.g., Carybdea marsupialis)^[3] and Japan (e.g., Chironex yamaguchii),^[4] and as far south as South Africa (e.g., Carybdea branchi)^[5] and New Zealand (e.g., Carybdea sivickisi).^[6]

Defense and feeding mechanisms

The box jellyfish has been called "the world's most venomous creature,"^[7] though only a few species in the class have been confirmed to be involved in human deaths and some species pose no serious threat (for example, the sting of Chiropsella bart only results in short-lived itching and mild pain).^[8]

Each tentacle has about 500,000 cnidocytes, harpoon-shaped needles that inject venom into the victim.^[9] Most often, the fatal envenomations are perpetrated by the largest species of box jelly, Chironex fleckeri, owing to its high concentration of nematocysts, although at least two deaths in Australia have been attributed to the thumbnail-sized Carukia barnesi.^[10] Those who fall victim to C. barnesi may suffer severe physical and psychological symptoms known as Irukandji syndrome.^[11] Nevertheless, most victims do survive, and out of 62 people treated for Irukandji envenomation in Australia in 1996, almost half could be discharged home with few or no symptoms after 6 hours, and only two remained hospitalized approximately a day after they were stung.^[11]

In Australia, C. fleckeri has caused at least 64 deaths since the first report in 1883,^[12] but even in this species most encounters appear to only result in mild envenoming.^[13] Most recent deaths in Australia have been in children, which is linked to their smaller body mass.^[12] In April 2010, a 10 year old Australian girl survived multiple stings from box jellyfish and her survival is considered a medical miracle.^[14] In parts of the Malay Archipelago, the number of lethal cases is far higher (in the Philippines alone, an estimated 20-40 die annually from Chirodropid stings), likely due to limited access to medical facilities and antivenom, and the fact that many Australian beaches are enclosed in nets and have vinegar placed in prominent positions allowing for rapid first aid.^[13][15]

The box jellyfish actively hunts its prey (zooplankton and small fish), rather than drifting as do true jellyfish. It is capable of achieving speeds of up to 4 knots (1.8 m/s).^{[citation needed]}

Box jellyfish are known as the "suckerpunch" of the sea not only because their sting is rarely detected until the venom is injected, but also because they are almost transparent.^[16]

The venom of cubozoans is distinct from that of scyphozoans, and is used to catch prey (fish and small invertebrates, including shrimp and bait fish) and for defense from predators, which include the butterfish, batfish, rabbitfish, crabs (Blue Swimmer Crab) and various species of turtles (Hawksbill turtle, Flatback turtle). Sea turtles, however, are apparently unaffected by the sting and eat box jellies.

In northern Australia, the highest risk period for the box jellyfish is between October and May, but stings and specimens have been reported all months of the year. Similarly, the highest risk conditions are those with calm water and a light, onshore breeze; however, stings and specimens have been reported in all conditions.

In Hawaii, box jellyfish numbers peak approximately 7 to 10 days after a full moon, when they come near the shore to spawn. Sometimes the influx is so severe that lifeguards have closed infested beaches, such as Hanauma Bay, until the numbers subside.^[17][18]

Treatment of stings

Once a tentacle of the box jellyfish adheres to skin, it pumps nematocysts with venom into the skin, causing the sting and agonizing pain. Successful use of Chironex antivenom by members of the Queensland Ambulance Transport Brigade showed that Acetic acid, found in vinegar, disables the box jelly's nematocysts that have not yet discharged into the bloodstream (though it will not alleviate the pain). Common practice is to apply generous amounts of vinegar prior to and after the stinging tentacle is removed. Removal of additional tentacles is usually done with a towel or gloved hand, to prevent secondary stinging. Tentacles will still sting if separated from the bell, or if the creature is dead. Removal of tentacles without prior application of vinegar may cause unfired nematocysts to come into contact with the skin and fire, resulting in a greater degree of envenomation.^{[citation needed]}

Although commonly recommended in folklore and even some papers on sting treatment,^[20] there is no scientific evidence that urine, ammonia, meat tenderizer, sodium bicarbonate, boric acid, lemon juice, freshwater, steroid cream, alcohol, cold packs, papaya, or hydrogen peroxide will disable further stinging, and these substances may even hasten the release of venom.^[21] Pressure immobilization bandages, methylated spirits, or vodka should never be used for jelly stings.^{[22][23][24][25]} Often in severe Chironex fleckeri stings, cardiac arrest occurs quickly, so cardiopulmonary resuscitation (CPR) can be life saving and takes priority over all other treatment options.

What does it take to commit murder?

What does it take to find justice?

What does it take to push you over the edge?

How far would you go to protect your family?

These are the words from the movie "Death sentence".

These words are very strong and just what I need to think about right now.

And it´s a full moon fever going on tonight.



Losing or winning the game?

What game?

It´s not a game, it´s plane life.

Reality!

Been there lately?

You got to try it, it´s hilarious!  

I don´t have any happiness in my life
They all sneaking around behind my back
talking loads of shit about everyone all the time
But when I´m not around, will I be talked about then?

Probably, I´m not a fool.

Simple people thinks simple thoughts.

Negative ones who is punching wholes in my positive aura

Fuck the evil ones...

• Ja, man blir ledsen av att läsa det, jag vet. Speciellt när man inte är smal - som jag då! Den här intressanta texten hittade jag i en bok som jag köpt och håller på att läsa just nu...det ligger helt klart något i det han skriver.  Boken heter "Bli smal med äppelcidervinäger" av Klaus Oberbeil.
  
  "För tre till fyra miljarder år sedan utvecklades de första plantorna på Jorden. Långt senare kom djuren. För ungefär 200 000 år sedan kom slutligen de första människorna. Både för djur och människor har naturen skapat en smalhetsprincip. Detta betyder att bara varelser med normal kroppsvikt är optimalt livsdugliga och kan hävda sig i evolutionens existenskamp. Ett djur med bara en procents övervikt har i vilt tillstånd svårt att hävda sig eller kan inte hävda sig alls. Undantag är dräktiga honor som samlar på sig fettdepåer i god tid före vintermånaderna (t.ex björnar).
  
  Även människan fungerar alltså efter den här smalhetsprincipen. Med andra ord - i varje överviktig människa döljer sig genetiskt sett en smal människa. Den måste bara väckas till liv igen - och då är inget annat livsmedel så verkningsfullt i bantningsprocessen som äppelcidervinäger och andra vinägersorter.
  
  Att vara tjock är inte bara en psykisk belastning - övervikt är också ett hälsoproblem. En kur med äppelcidervinäger kan hjälpa dig att känna dig frisk och vital.
  
  Sedan flera miljoner år tillbaka hjälper naturen alla varelser att hålla sig smala så att de har en chans att överleva. Detta beror på ett speciellt tillväxthormon som skyddar både människor och djur från att bli överviktiga. Samtidigt förser detta hormon organismen med mycket vitalitet och energi.
  
  Detta tillväxthormon bildas i hypofysen av ren äggvita. Den relativt stora molekylen består av 189 aminosyror (byggstenar av äggvita) - andra äggviteföreningar omfattar ibland mindre än tio aminosyror. Människans hypofys är ungefär lika stor som en körsbärskärna. Den består nästan enbart av vatten, tillväxthormon samt några andra hormoner.
•  70 minuter efter att man har somnat börjar hypofysen producera tillväxthormonet.
• Koncentrationen av tillväxthormonet ökar med upp till 40 gånger av normalvärdet.
• Tillväxthormonet är ett stresshormon. Det betyder att det i motsats till andra hormoner kan "öppna" fettcellerna, d.v.s frigöra dem.
• Genom tillväxthormonet upplöses fettmolekyler (triglycerider) som går ut till kroppscellerna via blodomloppet, speciellt till muskelcellerna.
• Under natten förbränns energi i cellerna. I de 70 biljoner cellerna går det åt ganska mycket energi. På morgonen vaknar man sedan lite smalare och full av energi.

 
Vem skulle inte vilja gå ner något kilo över natten? I denna önskedröm finns faktiskt ett korn av sanning. Under natten töms hypofysen på tillväxthormon - detta hormon är kroppens eget sätt att göra sig smal på ett naturligt sätt.

När du ställer dig på vågen på morgonnen och ser att du har gått ner i vikt över natten (om än obetydligt) är detta alltså tillväxthormonets förtjänst - naturens mest effektiva sätt att göra dig smal. Därför är det väldigt viktigt att stödja hypofysens produktion av detta lipolytiska (fettfrigörande) hormon. Sedan mitten av nittiotalet vet man att överviktiga människor antingen producerar för lite tillväxthormon eller inget alls. Orsaken är att de inte har tillräckligt med äggvita. Dessutom behöver hypofysen C-vitamin för tillväxthormonets biosyntes. Märkvärdigt nog innehåller denna lilla körtel den högsta koncentrationen av C-vitamin som finns i kroppen.

Vill du veta den spännande fortsättningen så får du be mig skriva mer...

NU har han äntligen fått sitt namn, den underbara lilla dunbollen som syrran köpt...



Namnet som givits honom är:  VINCENT!!  Puss & grattis!!!

Jag tycker han är såååååå vacker...














Sååååå söt!!!


















Här ser man likheten mellan Norsk skogskatt och tiger!!!






När han kom den 16 november så var han 13 veckor och är född den ......................................... 2010.


Snart har de haft honom i en veckas tid. Hunden och katten fungerar mycket bättre ihop nu, så länge inte någon familjemedlem är i närheten för då ska Gaston, hunden, genom börja skälla och med det vill han nog visa att han fortfarande är vakthunden i familjen och vakar över dem fortfarande och vill tala om att han har hitttat någon okänd varelse som egentligen inte bör vara där hos dem...haha! Ja, han uppför sig så iallafall. Och varje gång så blir katten lika rädd när han börjar skälla och gå på. Namn då? Har han fått något än? Jag vet inte, men kan undersöka saken direkt...samma kväll som de fick katten så satte jag mig ner och letade vackra och ståtliga namn på nätet, lämpliga för en vacker hankatt med stamtavla och skickade iväg den till syrran. Hon blev glad för listan, den skulle kanske kunna underlätta för henne lite och spara tid vid val av namn.

Jag vet alltså inte om han fått något namn än, men kan undersöka saken direkt...kanske har de gått och lagt sig redan, kanske inte...det är ju söndag och jobbedag imorgon som vanligt. Jag skickar iväg ett sms direkt...

Nu är det bara att vänta och se...

Inte för mig, men för min lillasyster Gunilla, eller Nilla som jag kallar henne. I många många år har hon haft en dröm om att skaffa en raskatt, en blandning mellan Norsk skogskatt och Main Coon. I många år har hon haft hund och därför inte sett en chans att skaffa någon katt...inte förrän NU!!! En kväll satt hon på Blocket och letade katter som vanligt då hon hittade en Norsk skogskattunge, en hane, som var den sista i kullen som var kvar och det p.g.a att en köpare dragit sig ur i sista minuten och ångrat sig. Nu såg hon sin chans! Hon mailade tjejen direkt och tillråga på allt så hade hon sänkt priset med 2.500 kr för hon ville få iväg katten så fort som möjligt, innan tiden rann iväg och katten skulle tvingas bli kvar. Hon kände att hankatten skulle få ett bra hem hos min syrra och det kommer han att få. De har dock hund. Katten är hundvan, men så har han inte träffat Gaston, deras foxterrier...haha! Dock måste man försöka och det har nu syrran gjort.

I tisdags den 16 november reste hon iväg till Kristianstad och köpte katten som fortfarande inte har något namn. Kattbur fick hon låna av mig och tidigare den dagen var hon iväg och inhandlade allt som en katt kan behöva. Kattlåda, kattmat, kattsand, leksaker, kattspade, kattkoja/klösträd. Nu ska han väl känna sig välkommen till sitt nya hem? Det hade jag gjort om jag var han. På vägen hem skulle syrran plocka upp min dotter Sara och mig för vi skulle "fira" Saras födelsedag lite och samtidigt välkomna den nya familjemedlemmen till deras hem. Kul!

I bilen satt vi och gosade med honom när syrran var inne på macken och handlade på väg hem till dem.


Vacker så vacker...



Puss på nosa...








  The barking dog

Nu har vi kommit hem till syrran och det blev ju ett fasligt liv på hunden, han skällde och skällde och gick till attack så katten fräste och blev jätterädd och satte klorna i syrrans nacke och rygg. Han satt sedan gömd bakom gardinen i deras sovrum resten av kvällen och hunden försökte hela tiden ta sig in i rummet och ta sig förbi hindret som vi satt framför dörren (en stor tavla).





Katten tydde sig till Tim, syrrans son och gömde sig bakom honom och om han flyttade sig när han satt på sängen så flyttade katten efter och lade sig tätt intill honom. Det var så gulligt så!!





Lite mer trygg ser han allt ut att vara...självsäker, men ändå på sin vakt!


fortsättning följer... 

Feeling like I´m the only one with a broken heart...   Hello....


Gammal, men bra låt med Niklas Hjulström i CUE "Hello" 

Vilken härlig feeling jag fick när jag passerade gågatan efter att ha varit hos doktorn med min dotter tisdagen den 16 november, kallt var det ute också och där stod de och värmde den sena mörka eftermiddagen för oss stressade Malmöbor. Ingen stannade och lyssnade på dem...bara jag. Min dotter Sara tyckte jag var enormt "skämmig", d.v.s pinsam för jag drog upp min kamera och filmade de duktiga grabbarna. Jag tyckte nämligen att de var jättebra och såg hur läckra ut som helst. Speciellt han som stod upp och sjöng och spelade. Eller hur?

Jag fick gå och leta efter min dotter senare då hon bara gick iväg...hon ville inte förknippas med mig...pinsamma mamman!! *suck* Var jag själv så när jag var tretton år?? *suck*


Spana in och lyssna på killarna som jag filmade på gågatan en trist novemberdag 2010...

I torsdags fick jag en stor bukett gul/oranga rosor av min vän MariAnne. Jag blev verkligen glatt överraskad!
Hon sa: - Du är ensam som jag och du har heller inte någon som köper blommor till dig och gör dig glad, så nu vill jag glädja dig lite! Kan man bli gladare då? Vi hade bestämt träff för att gå på storseans med Benny Rosenqvist.
Min dotter Lee slöt också upp hemma hos mig innan vi skulle dit. Hon satt och pluggade under tiden.

Tredje gången gillt eller? Vad ska man säga? *suck*



Först var jag på Mammografi-röntgen tidigt på morgonen...

Efter det fick jag cykla hem och byta om till torra kläder, på väg hem igen så kom jag ännu en gång i ett oväder. Denna gång iskallt regn och inte snö. Det stack som nålar i ansiktet när regnet träffade mig. Jag AVSKYR när det är kallt och man inte är rätt klädd. Allt blir så fel och jag blir lätt krasslig i kylan om jag inte får upp värmen snabbt, är en väldigt känslig liten dam kan jag tala om. Johannes ville inte alls till doktorn - det var minsann inget fel på honom sa han. Han ville bara sova för han hade blivit väckt av telefonen hela morgonen då alla ringt och skickat sms till honom efter att de fått veta vad som hänt. Hans pappa körde och hämtade mig och lämnade mig hemma hos Johannes (hemma hos hans pappa) och han själv for tillbaks till jobbet igen. Jaha, vad skulle jag göra nu? Jag tassade ner för att se på honom och kolla så att han var ok och då råkade han höra mig och vaknade och blev jättesur för att jag var där. -Vad gör du här? Jag ska inte till doktorn. Det har jag inte tid med! skrek han till mig. - Du får boka om tiden till en senare tid, försökte han med. - Men snälla Johannes, du har en akut-tid, en sån tid kan man inte boka om och det är fredag idag och de stänger tidigare. 


Jag gick upp och satt mig att vänta tills klockan började närma sig 12.30 och hade sällskap av deras hund Maxie.
Han verkar inte alls vara glad...det syns i hela hans sätt och i hans ögon. Men han blev glad av att träffa mig och höll sig i närheten av mig hela tiden, vart jag än gick någonstans i huset. Sötnosen!

 
Lite senare...kl.13.10 var jag på Vårdcentralen med honom där jag fått en akut-tid hos läkaren som skulle undersöka och bedöma hans skador efter misshandeln vid överfallet på honom då han blev rånad i torsdags den 18 nov. Vi gick dit i regnet, under mitt Marilyn Monroe-paraply arm i arm. Det är det närmsta jag har kommit honom idag. Någon kram har jag inte fått fast jag har bett om en. Han har taggarna utåt och det kan jag förstå med tanke på det han varit med om, men ändå...en kram har ingen dött av - tvärtom mår man bra av sådana.
   
En bedömning av skadorna måste alltid ske, det skulle ha gjorts strax efter att det hände. Hade hans pappa varit tillräckligt klok så hade han kört in på akuten direkt och slutit upp med polisen där. Nu var han själv ute och letade efter rånarna och hade den skadade Johannes med sig i bilen. Inte så smart tycker jag som mamma. Det första jag hade gjort hade varit att få honom under läkarvård för att konstatera att han inte fått allvarliga skador. Tänker vi kvinnor och män så olika? Struntsamma nu...skadan är ju redan skedd. Polisen tog foton på honom på kvällen några timmar efter överfallet.

Väl på Vårdcentralen blev han noga undersökt, han hade svullnader och var öm och hade ont i nacken, bakhuvudet och på höger sida på kroppen, revbenen hade fått sig ett par smällar så han misstänkte att han kanske hade en spricka i dem. För att utesluta att han inte fått inre skador beslöts att han måste till sjukhuset och röntga sig. Han ville dock inte, efter samråd för Verksamhetschefen för kliniken, att Johannes skulle röntga huvudet, då han inte verkade ha skador på det, inte synliga iallafall. Han förklarade att man inte vill göra det i onödan och speciellt med tanke på hans unga ålder.



Vi fick en tid till akut-röntgen kl. 16.15 på SUS och därefter traskade jag i ösregnet hem till Johannes pappas hus och väntade där tills han kom hem från jobbet vid 15-tiden. Ont i fötterna hade jag. Klart olämpliga skor hade jag på mig, men mina gympaskor blev blöta i regnet imorse så jag bytte när jag var hemma tidigare. Det blir nog inte kul för mina ben imorgon tänkte jag och det blev det inte heller...kunde knappt gå så ont jag hade. Förbannade högklackade skor!! Speciellt trevlig var Johannes inte direkt mot mig, hans lilla mamma, kan man inte begära det efter att ha varit vid hans sida precis hela dagen? Inte ett endaste gott ord alltså...hans vän Oliver var med på Vårdcentralen, han kom dit efter att jag kontaktat honom, han kan hantera och tackla Johannes ganska bra och är en klok och förståndig kille. Johannes lyssnar på honom och sen har han själv blivit nerslagen och rånad 2 ggr så han vet vad som händer inom en när sådant här händer. Jag är evigt tacksam att Oliver var med även på sjukhuset på kvällen, vi satt och pratade i över en timme när vi var där. En mycket klok och snäll påg.

Jag är lättad! I fredags morse var jag på mitt tredje besök på Mammografiavdelningen på SUS i Malmö. (Skånes Universitets Sjukhus). Det var nya röntgenbilder som skulle tas, bröstet klämdes fast i en stor maskin, tur jag hade tuttar att slita och dra i, vad gör de med de som knappt har några bröst? Hur ska de lyckas få in ett bröst i en apparat och klämmas till pannkakor? Tanken slog mig när jag stod mitt i det denna morgon.



Efter denna procedur som jag nu gör för tredje gången fick jag sitta ut i väntrummet igen och vänta på att träffa läkaren. Jag har ju glömt att berätta att på morgonen när jag cyklade dit så var det snöstorm. Vi skulle inte drabbas av något snöoväder alls var det sagt på radio, endast norra Skåne skulle drabbas, men vi fick vår beskärda del vi med. Jag var totalt genomblöt när jag kom dit. Det snöblandade regnet med stora flingor som piskade ner hade fått min parkas att suga upp all vätska från himlen och även trängt igenom och gjort så min tröja var våt i armvecken av alla ställen. Blöta jeans satt jag också i. Inte riktigt skönt att frysa med blöta kläder på sig. Jag satt och försökta gnugga mig torr så bäst jag kunde tills sköterskan än en gång kom och ropade mitt namn.

Denna gång fick jag klä av mig igen och lägga mig på en brits, nu skulle jag få träffa doktorn och hon skulle göra ett ultraljud på mig och mina bröst. Vi pratade hela tiden under underslkningens gång. Hon hade inte hittat något efter de nya röntgenbilderna som togs och det var skönt, vilken lättnad. Inte för att jag hade gått och tänkt på det, jag hade inte hunnit om jag ska vara ärlig. Är det meningen att jag ska få cancer så är det väl bara att acceptera och försöka att göra någonting åt det isåfall. Tids nog så ska man väl oroa sig och varför göra det i förväg? I HAVE NO FUCKING CANCER - CAN YOU HEAR THAT???  I´M SO HAPPY...THANK YOU PRECIOUS LIFE!!

Jag har inte haft tid tidigare, men idag så...  Har ju ett konto på Spotify och beslöt att leta låtar...hade en liten nostalgikväll tidigare ikväll med Stereophonics o Electric Light Orchestra (E.L.O) och hittade en massa härliga 70- och 80-talshits, en massa minnisar för mig. Tänk att man kan varenda text i låtarna efter så många år!! Otroligt!

Min ABSOLUT betydelsefulla låt med E.L.O är en låt som är mindre känd - "Above the clouds" från skivan "A New World Record" - ska se om jag kan hitta på Youtube, men jag tvivlar på det faktiskt. Har haft världens mest tråkiga dag just idag, lördag och allt, det har varit riktigt kräkigt. Mådde inte alls bra när jag vaknade imorse, tidigt, har haft huvudvärk och varit öm i hela kroppen, mått riktigt pyton. Det är först nu ikväll som jag har börjat känna mig bättre...skit på tv har det varit också och här sitter jag nu och svamlar på bloggen...*suck*! Vilket liv man lever!! Har sett klar alla avsnitt på den svenska melankoliska komediserien iAnneli som SVT visade sista avsnittet av i början av november. Den är klart sevärd! Den utspelas sig i Malmö med en massa udda personligheter eller ska jag säga "vanliga"? Det är lätt att känna igen de där olika personligheterna och ar och en får mig att skämmas för hur människor kan bete sig mot varandra utan att skämmas ett dugg. Jag lider så med stackars Anneli och hennes alterego "Liket" som hon kallar sin inre röst, den som sätter fart på hennes trista liv ibland, men som alltid ställer till det för henne.  
Vill du se alla 8 avsnitten (28 min långa) så gör det snarast för efter den 1 december kan du inte längre se dem på svt.se



Jag hittade låten med E.L.O.   "Above the clouds"  *glad*


http://svtplay.se/v/2143171/i_anneli/del_1_av_8?sb,p138757,2,f,-1  <<<  Här är 1:a avsnittet av iAnneli

Nej, inte jag...men min kära lilla dotter. Med tilllåtelse av sin pappa, men inte från mig...jag kan bara inte förstå varför man väljer att ha metall inuti och igenom huden och speciellt genom naveln...tvi vad vidrigt! Är det ett sätt att frigöra sig från föräldrarna och känna sig lite stor och "wild and crazy"? Ja, vad vet jag. Jag har ju aldrig varit tonåring...hahaha! Jag piercade iallafall inte naveln eller tungan...

Då var det bara kinky peoply som gjorde sådant...nu är varenda snorunge piercad...  :(  Don´t like!


En rädd, men modig ung dam vid namn Sara har idag piercat sig...

Den tidigare icke visade videon "One more chance" är nu släppt i sin helhel...den blev aldrig helt klar, men har nu avslutats och i samband med den nya skivan "Michael" som släpps nu...

Jag saknar honom så det gör ont i hjärtat och en liten tår tränger sig fram i ögonvrån på mig...

COME BACK TO US MICHAEL!!!!

Min son är bara 14 år. Ikväll blev han brutalt nerslagen bakifrån och misshandlad och rånad av två stycken killar som var av utlänsk härkomst. Jag gråter inom mig. Ska detta aldrig ta slut? Har han inte prövats tillräckligt???
Det första jag frågade honom var: - Har de skadat ditt ben?? -Nej, sa han. De riktade in sig på hans huvud med sparkar och slag när han låg ner på marken. Fy fan, säger jag alltså! Klockan var bara strax efter 20 på torsdagskvällen när det hände, men det var beckmörkt ute. Ska man inte kunna gå ut då? Förstår ni om JAG är rädd?? Jag är ju ändå 49 år. Vi talade just om sådana här saker tidigare ikväll vid 18-tiden. Min äldre dotter är irriterad på mig för att jag inte vågar gå ut på kvällarna när det är så mörkt ute.  - Nej, aldrig i livet att någon får mig att gå och och gå eller jogga i Malmömörkret, sa jag. - Men det är inte att leva om man ska gå och vara rädd för mörkret och för att bli nerslagen och rånad som du är, sa hon. - Men säg det till alla SKURKAR, sa jag. 

Och så händer detta just ikväll, typ lite mer än två timmar efter att vi pratat om detta. Till saken hör att jag befann mig på en storseans med Benny Rosenqvist när rånet och misshandeln ägde rum. Kunde inte han ha varnat mig? Kunde inte någon "däruppe" ha gjort honom uppmärksam på vad som skulle hända?  Hm....
Jag hade heller inte min mobil med mig då jag inte ville att den skulle störa medan vi var där. När jag kom hem bytte jag direkt om till myskläder och kollade om någon hade ringt, jag hann inte kolla ens förrän telefonen började ringa. Såg att jag fått ett par meddelanden på mobilen också...  I andra änden möttes jag av min sons pappa som var väldigt upprörd och skällde först ut mig varför jag inte hade svarat i telefonen ikväll och varför jag inte hade haft telefonen med mig. Jag förstod senare att han var upprörd och chockad och han var väl tvungen att låta sina känslor gå ut över någon så han tog ut det på mig.

- Du måste ringa polisen, Johannes har blivit nerslagen och rånad. de har misshandlat honom och vi har kört omkring och letat efter killarna som gjorde det. Hans pappa var verkligen chockad och kanske mest ARG!! Jag har inte kunnat göra annat än att sitta vid telefonen ikväll, har ringt till mina närmaste, behövde ha någon att prata med. Jag ringde 112 direkt efter att ha pratat med hans pappa fast jag inte visste något om hur, när, var allt gått till och hur det var med honom. De var snälla och hjälpte mig ändå och vi bytte telefonnummer mellan oss så de larmcentralen ringde upp dem och fick fakta på hand. De ville att vi skulle åka direkt till Akuten och träffas där, det hade jag med velat, men deras pappa ville annorlunda. Han sa att han i och med att han ej varit avsvimmad eller medvetslös så behövde han inte akut läkarvård. Saken är den att jag pratade med en väninna till mig som är sjuksköterska och hon sa precis tvärtom, att vi skulle åka in och få hans huvud röntgat, för han kan ha en inre blödning i och med att han hade så ont. det är ingen garanti att man är oskadd bara för att man inte blöder på utsidan.

Jag är helt slut nu. Måste sova. Jag önskar att allting är mycket bättre imorgon.
Imorgon får jag min dom om jag har bröstcancer - så håll tummarna för mig då. 
3:e ggn gillt!




http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1301792/14-aring-misshandlad-och-ranad.html

Deras pappa ska vaka över honom i natt så ingenting händer med honom - jag tar över imorgon. Jag vill vara där hos honom nu ikväll och bara ligga och hålla om honom. Johannes alltså - inte hans pappa!  :)
Varför skulle detta hända nu? Han mår inte speciellt bra i övrigt och så kommer detta ovanpå allt annat också...

Har han inte lidit nog???

Don´t touch mama´s pencils!!!

I tisdags var jag hos doktorn med min dotter Sara då hon fått problem med sin astma. Jag tror inte att hon behövt använda sin astmamedicin sen i våras. Nu kommer den tunga fuktiga kalla luften igen och hon blir sämre direkt. Hennes fantastiska läkare har också flyttat sin praktik efter att ha varit på Ellenbogen i många år. När vi kom till hans praktik tio minuter tidigare i tisdags så fanns hans namn inte med på listan i entrén. Vad nu då? Receptionisten såg nog så förvånade vi såg ut och frågade om vi ville ha hjälp. Det var inte så långt ifrån som tur var så vi kom inte försent dit. Hon hade inte bra värden. Hon ska ha 25 om hon mår bra och hon hade 50. Inte alls bra. När hon varit som sämst hade hon över 80 förra året. Då fick hon en extra stark medicin som hon fick ta två ggr/dagen varje dag. Han har bra koll på henne.



När vi ändå var där så ville han kolla upp hennes allergi också så hans gulliga sköterska gjorde ett pricktest på Sara. Det visade sig att hon hade ökad tolerans mot hund  - märkligt! Man kan nämligen, om man är allergisk mot någonting, utsätta sig extremt mycket för det och på så sätt bli lite immun och mer tolerant mot det man tidigare var väldigt allergisk mot. Men vågar man utsätta sig för det? Det kan ju få allvarliga konsekvenser om man leker med hälsan på det viset! Det går inte lika lätt att bygga upp en lika bra tolerans förr katt konstigt nog, synd! - Så mamma ligger risigt till nu, sa han till mig. Jag kommer aldrig att göra mig av med katterna. Hon reagerade väldigt starkt på katt denna gång. Vi får investera i kvalsterskydd som kostar skjortan, det ska hjälpa betydligt.


Utsikt från doktorns praktik




Visst är det fina gamla hus?

Premiär på lördag 21 november - jag är inbjuden till genrepet kvällen innan premiären. Föreställningen varar i 2 ½ timme och man vandrar omkring bland 20 olika "stationer" där man ser olika performence/danser.
En ovanlig föreställning alltså. Jag vet inte riktigt om jag ska gå eller inte. Vill du gå i mitt ställe så hör av dig!
Är sugen på att se framförandet av "No no" i koreografi av Kenneth Kvarnström som ni ser i videon här nedan...

Som jag garvade...



Jag ÄLSKAR Robin Paulssons imitation av Zlatan....

När jag läste rubriken i Dagens Nyheter idag så var jag tvungen att läsa vidare. 

"En polis i NordUppland som förföljde en trimmad moped i över 100 km/tim har dömts för tjänstefel och vårdslöshet i trafik.

Jakten började när mopedföraren passerade en hastighetskontroll i 66 km/tim, berättar UNT.se. Det hela slutade vid en vägbom där mopedisten körde omkull.

Uppsala tingsrätt anser att brottsmisstanken inte var tillräckligt allvarlig för att utsätta mopedisten för de risker jakten innebar och dömer polisen till 60 dagsböter."

 

Uppsala TT

Jag kan sätta mig in i hur det måste kännas för den unga pojken som blev jagad av polisen då han kört en trimmad moped. Men att driva sådan häxjakt med fara för liv och lem och utsätta andra runt omkring för fara är helt sanslöst! Tänk om pojken hade dött? Tänk om han hade skadats för livet? Upplevelsen har säkert satt traumatiska spår i honom för alltid, säkert. Även om det finns en lag att man inte får trimma en moped så har nog alla pojkar trimmat sin moped någon gång i livet. Det är sånt som killar gör. Fråga alla män som haft moped i unga dar och polisen som jagade honom hade säkert också kört en trimmad moped i sin ungdom. 

I min "ungdom" var jag kär i en kille som kallades för Totte och jag minns att han hade stora "hål" i sitt lår (ärr). Jag vågade aldrig fråga honom vad han hade råkat ut för, det var lite pinsamt på den tiden. Men så en dag berättade han historien bakom hans ärr på benet. När han var femton år så körde han sin trimmade Puch Dakota (moped) och var på väg hem en kväll efter att ha varit hos en kompis och sett på film. Han möts av en strålkastare som riktas rakt i ansiktet på honom från en polisbil helt plötsligt, han stannade till lite, men inget händer. De säger ingenting och han bara kör vidare. Han vet att han får böter om de stoppar honom och hans mamma kommer att bli jättearg. Han kör iväg och polisen kör efter honom.


De sätter nu på både siréner och blåljus och jakten är igång. Han kör genvägar genom gårdar och försäker köra ifrån dem och kommer ut på en cykelbana och där kommer polisen ifatt honom, de prejar honom och han kraschar in i en avspärrningsramp och faller omkull. Han har hjälm på sig. Hans hjärta känns som att det skall sprängas så snabbt slår det. Han är jätte-rädd! Han reser sig upp från marken och ser bakom sig. Poliserna är på väg ut ur polisbilen och kopplar nu loss en schäferhund från bakluckan och han blir livrädd. Jakten fortsätter alltså. De skriker att han ska stanna. Han är panikslagen och omtumlad efter kraschen. Han börjar haltande springa över en gräsmatta, ja han försöker iallafall, men kommer inte så långt för hunden kommer i rasande fart efter honom och hoppar på honom direkt och hugger honom i benet. I låret. Han skriker förtvivlat. Det är en oerhörd smärta.


Min privata bild. OBS! Bilden har inget med inlägget att göra!

Polishunden släpper inte taget. Den tar ett fastare grepp med käkarna och låser greppet. Den släpper inte förrän poliserna kommit fram på platsen och vid detta laget ligger pojken ner på marken och skriker av smärta. Han blöder genom jeansen. Poliserna sliter och drar i honom och försöker dra upp honom från gräsmattan. Han kan inte stödja på benet och skriker av smärta. De drar honom längs gräsmattan med benen släpande efter honom. Tårarna strömmar nedför hans kinder och han fattar knappt vad som har hänt. Är det på riktigt eller drömmer han bara? Poliserna är tuffa mot honom och knuffar in honom i bilen. Han skulle lära sig veta hut. I bilen skriver de en rapport och till slut kör de honom hem till hans föräldrar. De följer honom till dörren och när hans mamma öppnar så står han där med en polis på varje sida. De förklarar att han har kört ifrån dem när han uppmanats att stanna då de skulle kontrollera hans moped då de tyckte höra på ljudet att den var trimmad. De lämnar honom skakad och blödande i dörröppningen.

Ingen läkarvård, ingen ambulans. Så var det förr. Idag ringer de ambulansen för en stukad tumme typ, men då "fick man stå sitt kast" och skylla sig själv om man blev hundbiten. Hans mamma körde honom i ilfart till akuten på sjukhuset där det konsterades att hans nerver skadats svårt och de hade svårt att stoppa hans blödning i benet. Han fick mycket fula ärr av schäferns tänder i benet (låret) och de har han än idag.
Idag är han fyllda 48 år och fortfarande bitter på hur de behandlade honom när han körde sin trimmade moped.
Han har idag en son som går i hans fotspår och också kör med trimmad moppe. Dock ute på landet där det inte finns så många nitiska poliser som gör allt i sin makt för att sätta dit små femtonåriga pojkar för trimmade moppar. En del borde inte få bli poliser, de lever ut sina drömmar om makt och berusas av adrenalinkickarna de får när något händer. Sånt är farligt. Man måste kunna handla förnuftigt och behärskat. Inga vilda biljakter på småpojkar. No no. Farligt, farligt!

Ve och fasa! Vilken traumatisk upplevelse jag hade i morse. Mamma Mia! Min tandläkare ska vara jättebra och är en specialist, men vad han är specialist på har jag ingen aning om! Jag vet bara att det var jätte-jobbigt och jag har haft enormt ont hela kvällen. Har inte tagit någon värktablett, vill bara att det ska försvinna av sig själv.
Har fortfarande värk i min ovankäke, i tänderna och tandköttet framtill där han har varit och lagat och borrat och slipat så jag kände den oerhört hemska lukten av bränt medan jag satt i stolen. Vatten stänkte upp i mitt ansikte hela tiden, jag blödde och vatten rann nedför min hals. Munnen fylldes av vatten och rester från tanden med hål i. Det tog verkligen emot att svälja. Usch!


Detta är en exakt likadan tandläkarstol som jag satt i idag...lustigt!

Hoppas att värken är borta tills imorgon!! Annars kommer jag att ringa honom! Han är rätt brutal tycker jag, inga finesser här inte! Jag ska nog vara glad att jag fick bedövning - annars hade hjärtat stannat - det kan jag lova er! Mitt hjärta bankade och slog frivolter under hela besöket i tandläkarstolen. Jag har en enorm tandläkarskräck nämligen. Och ovanpå det har jag högt blodtryck - ingen bra kombination kanske? Någon pedagogisk tandläkare kan jag ju inte påstå att han är, inte efter de fyra tillfällen jag varit hos honom. Bättre har jag träffat faktiskt som har mer förståelse!

Lagningen som han har gjort känns väldigt konstig också...som om det sitter en platta på baksidan av min ena framtand. Skumt! Jag har alltid gått till kvinnliga tandläkare - kanske är de mer mjuka i sitt sätt? Jag vet inte. När jag kom dit och satte mig i stolen kom han med sprutan i högsta hugg, inte var jag var beredd på direkt sådär på morgonkvisten. Jag hade varit på jobbet tidigt imorse och förberett, öppnat och fixat iordning allt, kört igång en maskin med tvätt så den skulle vara klar tills jag kom tillbaka, ringde och hörde var min morgonkollega tog vägen. Hade fått reda på att hon skulle komma 9.00, men inte kom hon. Hon skulle komma till 10.00 för hon hade inte sin första patient förrän kl. 11.00. Oki Doki! Jag tände ljus, startade datorn, kopieringsmaskinen, belysningen överallt, kokade tea och dukade fram, fyllde vattentanken (vi har en nyttig vattentank som filtrerar bort skadliga ämnen och magnetiserar vattnet så det blir hälsosamt att dricka) med vatten och körde igenom vatttnet och hällde över det på en kanna. Precis när jag skulle cykla iväg kom en annan av mina kollegor gående, perfekt! Jag gillar inte att gå ifrån något ställe med levande ljus. Nu kunde jag slappna av.  

14 november 2010  Söndag kväll

 

Jaha, då har jag varit utan Internet över helgen då alltså. På gott och ont. Mest gott.

Har fått gjort en massa och även rensat i datorn och stuvat om vilket behövdes. Det är sånt där man skjuter upp hela tiden, inte nu – det kan vänta. Det märkliga är att det tillfället kommer aldrig., haha!

 

Lite störigt var det p.g.a att jag ej hade någon uppkoppling och det var när jag ville kolla vad det var på tv och nyheterna. De kollar jag flera gånger om dagen. De sade på morgonnyheterna att det varit skottlossning i Malmö inatt och en beskjutning genom ett fönster till en lägenhet/hus där någon låg och sov. Mina tankar gick direkt till skytten som härjat i Malmö det senaste året (kanske längre än det) och som nu är gripen (om det nu är han!) Det är det ju ingen som vet ännu. I veckan (fredags tror jag) blev en man beskjuten och träffades av tre skott när han joggade i en park i Köpenhamn – även då gick tankarna till skytten! Hade han försvunnit över bron till Danmark när det blev för hett att vistas i Malmö när drevet gick??? Ja, det skulle inte förvåna mig alls.

 

Nåja, tillbaks till mitt förlorade Internet. Det har gått hål i min nätverkskabel som ligger löst på golvet och har gjort så i ett par år. Den är sjumilalång och går genom hela lägenheten tack vare att själva uttaget till mitt bredband sitter inne i garderoben precis när man kommer innanför dörren i hallen och datorn har jag i slutet av min lägenhet, i vardagsrummet närmare bestämt. Supporten har stängt över helgerna vilket jag tycker är sinnessjukt, likaså att man bara kan nå dem under kontorstid. Det innebär alltså att jag kanske inte får igång mitt bredband på ett bra tag? Jag jobbar ju under kontorstid. Fast lunchen skulle jag kanske ha en chans att få tag i dem – jag får testa det först innan jag lägger ut pengar på en ny nätverkskabel. Det KAN ju även vara något i huset, vem vet?

 

Jag har inte hört något från Skånes Dansteater än, måste veta vilken av dagarna jag får biljetter (kollade min mail hos min dotter idag). Det är rena rena snigelposten det som de sysslar med. Jag har nämligen fått erbjudande att se genrepet av ”Hemma hos” på Skånes Dansteater i veckan. Och häftiga 6 biljetter t.o.m! Den har premiär på lördag.

Jag fick först inbjudan för två att se en repetition av den i veckan som gått, men min kompis bokade av i sista minuten då hennes bil inte startade och batteriet hade dött. Beslöt mig själv för att inte gå då och ringde runt till folk som gillar teater som kanske hade velat se lite dansteater, men ack nej, alla var så upptagna med annat så de två biljetterna brann inne. Trist när det blir så när de nu fick möjlighet att se något helt gratis och slipper punga ut med 180 kr som biljetterna kostar.

Jaja…muttrar jag tyst för mig själv och virrar på huvudet!

Ps! Imorse såg jag att det stod en grävmaskin mitt över gatan där jag bor. De hade grävt upp ett stort hål i gatan/trottoaren och tanken slog mig att en kabel var av. Kanske var lösningen av mitt försvunna breband där nere i marken?? Inte för att mitt bredband skulle ligga precis DÄR, men ändå...tanken slog mig när jag var på väg till jobbet imorse. 

Har inte gjort några ansträngningar att ringa supporten heller idag, det har varit full upp på alla håll och kanter. 
Somnade i soffan ikväll...trist! Vaknade precis närprogrammet jag ville se var slut! Så var det med det! Jag tog en kopp tea och beslöt gå och lägga mig. Det gjorde jag också och när jag ligger där och kvällsfilosoferar med mig själv inne i skallen kommer jag ihåg att jag startade datorn när jag kom hem. Jag hade ju tänkt "skriva av mig" lite från idag. Ouups...det hade jag visst glömt! Ok, det var bara till att gå upp och tassa på det kalla golvet igen för att stänga av datorn. När jag väl satt framför skärmen fick jag ingivelsen att jag skulle testa om det gick att koppla upp sig...och det gjorde det minsann!!! Jag satt totalt häpen...ni skulle sett mig.  

Tur att jag inte kastade ut pengar på en ny nätverkskabel (pengar som jag inte har)  - har haft ett himla bry att hitta rätt kabel på nätet idag...minns inte var jag köpte den som jag har idag. Kanske Kjell & Co. Maby. 
Nu är jag glad iallafall! Men det märkliga är att alla mina sparade adressloggar är borta! Jag minns dem inte alla det var därför jag hade sparat dem. Skumt, mycket skumt! Det var kanske inte en kapad kabel ändå...vem vet?
Får vi någonsin reda på det tro?  

Jag vill så mycket. Ibland önskar jag att jag kunde klona mig. Eller nästan iallafall. Det bästa vore om jag hade någon som kunde hjälpa mig. En vän t.ex. En bra vän. Någon som vill. Ensam är inte alltid starkast och jag är ganska trött på att vara stark. Peta på mig och jag faller. Jag har rest mig upp alldeles för många gånger. Trots det vill jag inte ge upp. Än är det inte dags att kasta in handduken. Det finns ett syfte med att man prövas så här hela livet. Andra bara glider runt på bananskal...vad har de gjort för att förtjäna det? Livet är ingen dans på rosor och så ska det nog heller inte vara. Fan, vad tråkigt om man hade allt serverat, vad skulle du då ha som mål att se fram emot? Vad?



Jag mår illa ikväll. Vet ej varför. Jag såg en hemsk film för ett bad sedan. Den var riktigt grym...och då menar jag inte GRYM som det nya positiva ordet utan verkligen grym - hemsk, brutal och rå. Otäck. Läskig. Jag var på väg att gå ifrån den hela tiden, men det gick inte...jag satt som fastnaglad i soffan. Så vidrig historia det var, handlingen alltså. Huvudrollen hade Kevin Bacon, han som jag inte gillar. Kanske gjorde det till att jag tyckte filmen blev mer otäck. Var det någon som såg den? På tv6 kl. 21.00. "Death sentence" (Dödsstraff).   


"I´m not alright"  -  titellåten till filmen



Amerikansk action från 2007. Nick Hume är en helt vanlig man som lever ett stilla liv tillsammans med sin familj. Men hans fridfulla tillvaro vänds upp och ner när hans son blir mördad under fasansfulla omständigheter. Nick svär att hämnas sin sons död och tar således rättvisan i egna händer. Detta får dock förödande konsekvenser.
I rollerna: Kevin Bacon, Aisha Tyler, Kelly Preston, Stuart Lafferty, John Goodman. Regi: James Wan.

Uj, jag blev ledsen när jag hörde låten, den är verkligen gripande...tänkte på min son. Skulle vilja tillägna den till honom...sjunga den för honom. 

 

In 1969, Yogi Bhajan left his native India to teach Kundalini Yoga to the west. His lectures and courses covered not only yoga and meditation, but also the ancient science of Ayurveda, which uses nutrition, herbs and other arts to keep the body, mind and spirit healthy. After each class, Yogi Bhajan would serve an aomatic spice tea to his students, which they affectionately namned Yogi Tea.

In time, this uniquely flavoured tea was served in the Golden Temple vegetarian restaurants that sprouted in Europe and the U.S. during the early ´70s.

Yogi Tea became a hit with the customers because of its delicious taste and tonic-like effects. In response to such a positive demand, the Golden Temple Restaurants began to package and sell the tea to local natural food stores. This grass roots endeavour blossomed into the Yogi Tea campany.

Today, our extensive line includes delicious spice blends, green teas and a line of highly specialised Ayurvedic recipes designed to maintain and support vitality and well-being. 

www.yogitea.nl


In Hindu mythology, female deities are represented with many arms. This is symbolic of being able to accomplish many things simultaneously. This not only applies to the material ascpect of life, it also relates to the forces of nature that govern the body and the feminine psyche. This delicate blend of herbs and spices is an effective aid in helping bring balance to each of these aspects of a woman´s life.

Ingedienser: Hallonblad, lakritsrot, citronverbena, kanel, citronmeliss, ingefära, timjan, lavendel, oregano, kardemumma, svartpeppar, kryddnejlika.




Ayurveda - The science of life

Ayurveda is a practical and philosophical way of life from ancient India that prescribes conscious living and holistic prevention as keys to a balanced and long life. Ayurveda means ´the science of life` and has been practiced for over 5.000 years. Today as in the past, Ayurveda practitioners continue to share this well proven science that holds a practical knowledge of living and which is very applicable in the modern world. In this tradition, Yogi Tea has formulated a wide range of delicious  and effective Ayurvedic recipes to help bring comfort and balance to the many aspects of your daily life.

Vaknade med smärta. Ryggslutet mitt var min "pain in the ass". Frukost med varma bullar direkt ur ugnen.
Mådde inte bra. Kallt hemma. Iskalla fötter på iskalla golv. Don´t like. Smärta och obehag i nacken. Tänkte att: nu ska jag vara smart och massera bort värker med hjälp av min shiatsu-massagekudde.



Det blev en brutal massage av nacke, huvud och rygg. Värken i skallen blev värre. Mådde riktigt illa. Kunde inte kräkas, men kände att jag skulle behöva. Tappade i ett mycket varmt bad och lade mig där uti. Inte hjälpte det heller! Jag blev bara mer medtagen och yr. Upp igen, insvept i ett stort badlakan, hamnade på soffkanten och nickade till lutad mot mina gröna soffkuddar. Somnade nog ett slag bestämt.



I förmiddags var dottern Sara både avig och tvär på samma gång. Riktig anti-mamma idag! Vaknat på fel sida? Förmodligen! Hon kom hem vid elva-tiden efter att ha sovit över hos en kompis inatt.


Hon kallade mig för ego för att jag inte ville gå ner och tvätta hennes byxor i tvättstugan. Jag som var så dålig och knappt kunde röra mig. Vad begär hon? Hade det inte varit mycket bättre om hon hade erbjudit sig att lära sig tvätta nere i tvättstugan? Jag har inte heller några rena kläder till imorgon på jobbet, men jag ville inte utsätta mig för att bli sämre så jag inte skulle kunna gå till jobbet imorgon. Det har jag varken tid eller råd med. Att ha en karensdag svider hemskt om man blir sjuk då man knappt får några pengar. Surt sa räven!  Den lilla damen ville då inte vara hemma hos mig då jag inte "orkade" tvätta hennes byxor, nej, då ringde hon till sin pappa som kom till undsättning och hämtade henne med bilen. Det var inte alls något "tycka-synd-om-mamma" här inte! Suck!

Han tog prinsessans cykel med i bilen så hon slapp cykla ända hem till honom. Hon tog sin stora packning och gav sig av. Varje gång hon lämnar frågar jag henne: - Har du nu ALLT med dig? Du har väl inte glömt någonting? Och varje gång får jag till svar: - Nej, det har jag inte. Jag har allt med mig. Likväl ringer hon alltid och frågar efter något viktigt, är det inte gympapåsen så är det sminkväskan.


Nu stod sminkväskan snyggt och prydligt här hemma hos mig inne på hennes rum. Katastrof! Ja, den kan hon ju inte leva utan och knappt visa sig ute utan att kleta på sig en massa foundation och smink. Suck. Är man tolv är (snart 13) så ska man inte behöva retuschera sitt ansikte, måla sig och kleta på en massa goja. Flickor i 12-13 års åldern är vackra så det förslår när de är i den åldern. Naturligt vackra. De förstår det bara inte. Vi kvinnor blir aldrig nöjda med vårt utseende. Aldrig. Varför? Är ni likadana, ni killar/män?



Jag har ont i vänster pekfinger. Smärta. Denna eviga smärta. Kan det gå en enda dag utan att jag har ont någonstans i eller på kroppen?? Jag tror inte det. Jag har börjat lyssna mer på min kropp den senaste tiden. Smärta är ju ett sätt för kroppen att tala till oss, att göra oss uppmärksamma att det inte står rätt till med något. Men att ha ont i ETT anda litet finger, hur knasigt är inte det? Vilken gnäll-fia jag är, va? Jag ska bättra mig!


Oväntat sms. Blev glad. En gammal god vän fyllde igår 45 år. Jag kom inte på det förrän igår och kände mig dum. Jag brukar ha koll på sådant, men vi har inte setts på ett par år nu. Tiden bara flyger iväg känns det som. Iallafall så skickade jag ett fint grattis-mail med ett foto på en god tårta och skrev några väl valda ord. Jag skickade även sms. Vågade inte ringa. Tänk om han hade fest? Ja, det borde man ju ha när man nu fyller 45 år. Mycket kan ju ha ändrats i hans liv sen vi hördes av senast. Ikväll svarade han. Blev glad och imorgon ska vi pratas vid i telefon. Det ska bli kul. Han är en saknad man, men han har själv bidragit till att vår vänskap har ebbat ut. Nu ska denna dam ta en kopp tea. Få lite värme inombords. Tack för mig.


Han kunde inte hålla sig tills imorgon utan ringde mig på mobilen. Jag gillar inte att prata i mobilen länge så därför kopplade jag in mina lurar och det gick ju bra det med. Är ovan vid hörlurar. Inte min grej. Vi pratade länge och dryftade både det ena och det andra och det kändes nästan precis som igår. Allt var nästan som förr. Undrar hur det hade varit om vi hade träffats nu? Det hade nog varit roligt, men jag har förändrats så mycket sen vi träffades både fysiskt och mentalt.



Han slog iallafall bakut direkt när jag berättade om distanshealingen som jag får - det var ju bara ett rent hokus pokus och sånt ska man inte hålla på med alls, enligt honom. Ja, ja... män! Man ska inte uttala sig förrän man har testat anser jag. Ungefär som ens föräldrar sa när man sa att man inte ville smaka en viss mat, att man tyckte det var äckligt innan man hade smakat på maten. Och de hade så himla rätt också, men det ville man ju inte känna varken för dem eller en själv.

 

                                               
                                              Lindex 



                                             299 kr



                                             129 kr



           
                                              75 kr




                                          249 kr




                                       299 kr




                                    Ella May-bh  249 kr

                                               299 kr


  
              
            
                                             399 kr




                                           349 kr




                                              129 kr

Bh:n kostar 199 kr och trosan 99 kr. Som hittat! Bh:n var vacker.

Balconettbh:n kostar 249 kr och trosan 99 kr. Hittas på Lindex.

En kollossalt vacker midjeformare - en yppig midjekorsett - jag tycker den är så vacker och välarbetad...skulle gärna sätta den på min kropp och bli lite slankare i midjan. 249 kr kostar skapelsen och finns på Lindex.

Helt fantastiskt underbar skapelse!!! Den är så vacker så jag nästan trillar av stolen!! Viist är den vacker??
Vilken bakelse man hade liknat om man haft den på sig...*himmel*  För fjuttiga 249 kr är den din. Var? Lindex!

Åhhh, varför kommer det alltid fräcka och snygga grejor/kläder när man inte har pengar?? Det slår aldrig fel!!
Jag skulle vilja ha alla väskor som jag kommer att visa här i detta inlägget...grymt snygga.

Min älskade svarta stora väska är uttjänad nu, totalt sliten och sönder...mycket trist. Den höll i två år. Nu önskar jag mig en ny likvärdig...kanske kan den hålla mer ån två år??                                            




                   Mycket snygg! Denna kostar 199 kr



                                   
          This I want      249 kr


                 Mycket fräck!!     299 kr




                                     Snygg härlig väska  199 kr




                                           149 kr




                                      Fräck   299 kr




                                              249 kr


Jag vill ha pengar så jag kan köpa en ny väska!!! Jag vill vinna some money!!!!

Guldet togs hem av Malmö FF i år...di blåe vann!!!!






Jag såg nyss det magnifika GULD-fyrverkeriet som avfyrades över Swedbankstadion i Malmö.
Ovanför hovrade en helikopter som övervakade hela festligheten!

http://www.sydsvenskan.se/webbtv/webbtv_sport/article1290551/Se-guldfirandet.html
Se guldfirandet på sydsvenskans webbtv... man blir riktigt glad av att se dem...  :)

De var verkligen värda guldet i år tycker jag, även om jag inte är en hängiven fotbollsfan.



 

                                    GRATTIS TILL GULDET!!!!!

Idag var det rena julafton för mig på jobbet...jag fick två flaskor vin av min chef Clemens! Så himla gulligt av honom!
   

På morgonen när jag kom fick jag en present av vår akupunktör Viceca som hade varit i Spanien i två veckor och nyss kommit hem. Hon hade köpt en liten sak till mig sa hon, ni andra får ingenting, bara Bitte, sa hon. Jag kände mig hedrad :) Vad spännande!! Vad kunde det vara i paketet??

Jo, en mycket fin liten handgjord bok i skinn och äkta handgjort papper!



Ganesha - en indisk Gud på framsidan. Lite kitchigt, sa hon. Jag tycker den är fin.  

 
                                     Vackert papper, eller hur? Jag kommer knappt att våga skriva i boken tror jag. den ska jag spara tills jag har något alldeles speciellt att skriva om. Ingen bok man skriver kom-i-håg saker i precis! 


Så här hette vinet...rött. Tack så himla mycket! Det får jag testa till helgen tror jag :)

They have smashed eggs outside my door.  That´s not a very nice thing to do if you live together with many other families and people in my house. That sort of things is tabu...but not here! *it sucks*

The person who done this isn´t a nice person. I hope the person feels good about what he/she have done.

The eggs were on the floor for 3½ day. Bad. The 3:d day someone or the bad person had put the leftovers from an banana on the last steps on the stairs.    It looked like someone is going to start having the stairway as a place to throw garbage at. I went mad and called the genator.

Some cleaningfolks came and removed the trash and cleaned the floor.
Now I was happy again, yeah! But my happiness didn´t last for long, because it only lasted for about two hours and then the stairway-terrorist left an empty bag of chips.   I thoght I would go out of my mind.
Now it´s war. I like having it nice and clean around my house. What about the bad person? Evil? Crazy?
 
Fucking stairway-terrorist - get the fuck out of my house!

Jag fann en intressant artikel om spikmattans goda egenskaper i senaste numret av HÄLSA nr 11, november 2010

Spikmattan dämpar inte ångest och förbättrar inte sömnen. Men den kan kapa smärttopparna, visar en ny svensk studie.

Spikmattor är en av senare års största hälsotrenden. Från att länge bara ha använts av indiska fakirer och yogis, har de blivit populära också i väst. År 2009 utsågs de tillårets julklapp av Handelns Utredningsinstitut. Marknadsföringen har varit intensiv och mattorna har tillskrivits avslappnande och smärtstillande effekter.


- Det görs mycket påståenden om spikmattor, både för och emot, men hittills har det saknats forskning. Den enda studien jag hittat är en äldre, engelsk studie av fakirer på mattor med riktiga spikar, säger Anette Kjellgren, docent i psykologi vid Karlstads Universitet. Hon har lett den första studien av nya generationens spikmattor, i samarbete med smärtläkaren Lena Werngren.




Forskarna följde 35 personer 21-81 år med långvarig ryggvärk som bestod av muskelspänningssmärta - den vanligaste orsaken till onda ryggar. I snitt hade de haft ont i 15 år. Hälften fick ligga på spikmatta en kvart varje dah under tre veckor, hälften fick utgöra kontrollgrupp.



-Ett villkor var att de inte testat spikmatta tidigare, vilket gjorde det svårt för oss att hitta patienter - nästan alla som har ont provar spontant spikmatta. Några deltagare tyckte at det gjorde ont att ligga i början, men det avtog under studiens gång. De upplevde förvånansvärt lite obehag av mattan och många var i stället väldigt entusiastiska. Deltagarna fick skatta sin smärtnivå, sömn och hur de mådde psykiskt i olika avseenden, före, under och efter sejouren på spikmattan.



-Vi såg en lindring av den värsta smärtan, alltså att smärttopparna kapades, säger Anette Kjellgren. Att vi fick en signifikant effekt i en så pass liten studie tyder på att effekten är stark. Detta upplevde också deltagarna själva. Några av dem lade sig spontant på mattan när de hade som mest ont och upplevde då hur smärtan lindrades.



Däremot såg forskarna ingen effekt på kronisk värk. alltså på patienternas ständiga, molande smärta. Inte heller såg man någon mätbar effekt på sömn, stress eller ångest. I studien använde man spikmattor av två olika fabrikat, båda gav samma resultat.



Spikmattornas effekt har jämförts med akupressur. Det brukar hävdas att piggarnas tryck mot ryggen ökar bildningen av kroppsegna hormoner som smärtlindrande endorfiner och lugnande oxytocin. Men detta är ännu bara hypoteser och Anette Kjellgren skulle gärna se att man i kommande studier av spikmattor även tar blodprover av dessa hormoner för att se om de påverkas. Själv tror hon mest på andra förklaringar till mattans smärtlindrande effekt:



- Enligt teorin om smärtporten kan våra nervbanor bara förmedla en viss mängd intryck. Därför kan en typ av beröring överrösta en annan. Det är så apparaten Tens, som används vid smärta, fungerar. Spikmattan kan också tänkas öka blodgenomströmningen i musklerna, vilket brukar kunna lindra smärta som beror på spända muskler.



Anette Kjellgren skulle gärna också gå vidare och undersöka en kombination av spikmatta och annan smärtlindring som floating och KBT, kognitiv beteendeterapi, för att se om det finns några synergieeffekter.  - En del av våra patienter tycker att de kan slappna av bättre i flyttanken om de ligger på spikmatta innan. Då får man först en överstimulering av nervsystemet och sedan en understimulering. Kanske sätts det då igång en process som är värdefull vid smärta.



En del av KBT-behandling är träning i att vara i nuet. - det kan stressade personer ha svårt med. Här kan spikmattan vara till hjälp. Den ger så mycket stimulans att det är svårt att tänka på något annat.



Moderna spikmattor har små piggar av plast som sitter så pass tätt att kroppsvikten fördelas ganska jämnt över dem. De ger en intensiv stimulans, men smärtan blir begränsad.

Tack för alla besök under oktober månad...

Det blir bara fler och fler läsare varje månad - Underbart! Kram på er alla!