MIN DAG MED JOHANNES

Idag är det Mors Dag. Jag blev gratulerad på sängen imorse av Sara - Johannes lillasyster. Hon hade köpt presenter till mig för sina egna pengar. Gulle-gull! Jag hade ställt klockan på 08.00 imorse för Johannes moster Gunilla skulle komma kl.09.00 med en present som vi kunde ta med upp till Johannes på sjukhuset. Han har haft feber igårkväll och inatt och varit orolig och när han är det så går pulsen upp väldigt mycket. Moster Gunilla valde att vänta med att besöka honom. Hon hade köpt en vacker bukett blommor med, men av hänsyn till allergiska personer på sjukhusets avdelning så får man inte ta med blommor dit. Mycket synd, för sådant livar upp och doftar gott. Blommorna var underbart vackra och hon sa att jag kunde få dem i och med att det var Mors Dag idag - du är ju också mamma, sa min gulliga lillasyster. 

 
                 
 

Blommorna tog jag hem och satte vas och tog en massa vackra bilder på dem. När jag kom till Johannes idag visade jag honom bilderna och han sa: - Oj! Har hon köpt alla dem blommorna till MIG?  Sååå fina! Han blev verkligen rörd!
Idag hjälpte jag till med att tvätta håret på Johannes. Det var inte en lätt match. Sjuksystern lyckades göra hans säng till en pool...han flöt i vatten! Det hade till följd att han blev kall där han låg och det var ett himla bry när de skulle byta allt i sängen. Tre personer krävdes det, vi skulle försöka ta och sätta Johannes upp på sängkanten och det gick ju tills ögonen började snurra på honom. Jag sa: - Fokusera på mig!  Titta på mig Johannes! men han valde att lägga sig ner.
Det har varit en himla lång väntan på allt möjligt idag. Man blev lite småirriterad. Jag ska inte nämna vad Johannes tyckte. Den senaste sjuksyster sa han att hon var totalt inkompetent. Han störde sig på henne för hon hade satt hans nål fel och han ville inte bli stucken en gång till. Han har fortfarande inte fått några kalsonger på sig efter att de bytte sängkläder och tog av honom sjukhusskjortan. Leif tog av hans kalsonger när han kom nu klockan 19:00 ikväll, men de gick inte att få av för Johannes har ju slangar från benet (dräneringspumpen) så de får väl klippa av kalsongerna. Kalsongerna var blöta av vatten fortfarande...dåligt av dem att inte fixa det. Bara en massa hattande i eftermiddag och ikväll tycker jag. Sen var han plötsligt våt på armen och hade en droppe av något genomskinligt där. Var hade den kommit ifrån? Jag upptäckte var det kom ifrån efter att ha följt en massa slangar etc. och då kom det från kanylen som satt i hans arm och den var till morfinet som han doserar själv med den där lilla maskinen. Det läckte ut helt enkelt! Tejpen hade släppt och var alldeles blöt. Jag ringde efter hjälp, för om det rinner ut får han ju ingen smärtlindring i sig. Jag märkte det på hans humör med. Han blev lättirriterad. Tror ni att det kom någon? Vi väntade över en halvtimme och Johannes tryckte på sin pump igen, men det rann bara ut. Jag gick ut och sa till på skarpen och då sa hon att hon hade sagt till en annan sköterska, men hon hade ju inte kommit till undsättning. De fick leta reda på henne. Ja, hon kom till slut...*suck* 

Nu är jag hemma hos mig och ska laga mat, har druckiot en kopp tea och ätit en smörgås imorse vid 8.30-snåret och sedan ätit en bytta med vindruvor under hela dagen/kvällen och druckit lite läsk.  Jag har hallucinerat om mat, sa jag till Johannes, så hungrig som jag var. - Konstigt nog är jag inte hungrig som jag var innan, sa han. Det kan kanske bero på att han fått dricka näringsdryck idag. Allt som allt får han bara dricka 1000 ml idag. Han gillade verkligen näringsdryckerna, de luktade gott med. Tänk att behöva snåla med 1 liter vätska under ett helt dygn...stackars lilla gubben! Vi får se vad de kan tänkas göra med honom imorgon måndag, det var ju bestämt att det skulle bli operation av benet igen, men igår hade en läkare sagt till Leif, hans pappa, att det nog blir på tisdag istället.

Jag har suttit och läst medan Johannes sov så gott tidigare i eftermiddag. Det har ju också varit väldigt varmt ute idag och det känns även av på sjukhuset. Jag fick dra för helt i hans fönster (stora fönster) både persienner och gardiner och en markis på utsidan och då blev det lite svalare inne på hans rum. Så jag har suttit i mörker hela dagen...nice! Det gör mig inget! Idag har jag läst upp 6½ sida med krya-på-dig-hälsningar för Johannes. Han sa själv till mig att han ville att jag skulle läsa...ett gott tecken! Han är dock lite frågande varför en massa skriver hälsning men inte vem det är ifrån?!?
Anonym t.ex eller bara att de inte skriver i sitt namn. Han hade blivit GLAD om ni skev ert namn oavsett om ni känner honom eller ej. Ni har väl inget att skämmas för, eller hur?

Johannes lärare Sussie skulle komma och hämta Johannes pappas hund idag (ikväll, men hon har inte hört av sig och vi vet inte hennes telefonnummer. Maxie, deras hund börjar lyda mig ordentligt nu och har vant sig vid att jag är hemma hos dem och sover. Vi får göra så nu för Sara kan ju inte lämnas ensam för att Johannes ligger på sjukhus. Det är lätt att syskon kommer i skymundan när något sånt här händer. Allt måste fortsätta som vanligt, men med lite ändringar bara. Hon har ju skola i 1 ½ vecka kvar innan det är sommarlov. Nu ska jag laga mat och sedan bege mig till min lilla gumma och pyssla om henne. Det är en dag imorgon med.

2

EN ÖNSKAN FRÅN JOHANNES

Från början sa han att det var ok att ha en bild på honom, ingen som är obehaglig eller påträngande, utan jag valde en bild där han är så söt och ligger med stängda ögon. Nu har jag pratat med honom om det igen och han vill inte ha en någon ansiktsbild alls på den här bloggen. Så vitt jag förstår så har en del kopierat mina bilder på Johannes och lagt ut på era bloggar och hemsidor/bilddagboken etc. Nu ber jag er att respektera Johannes önskan och ta bort dem.
Det är ändå honom det handlar om här och det känns inte rätt att gå emot hans önskan.

Han får själv välja när han är så pass bra att han själv kan ta över bloggen. Jag ska skapa en ny blogg till honom och lägga över allt material där när tid finnes. Den kommer att bli min rapporteringsblogg framöver iallafall, med tanke på att så många är berörda av olyckan med Johannes och Fredde.

Jag kommer att redigera bloggen senare och kommentera bilderna som nu finns här nertill. Må väl!






Hans näring som han får intravenöst rakt in i blodet...ser ut som mjölk


Detta är från Pre-operation efter operationen då de satte in märgspiken. Jag vakade vid sängen vid uppvak i 4 ½ timme innan de släppte upp honom till Barnkirurgen igen. Högt blodtryck, kräkning, hög feber. Stackars min lilla gubbe.


Övervakning


Antibiotika efter operationen


Johannes rum på Barnkirurgen, ingång 75 mitt emot KK. Han fick enkelrum med balkong  så vi kunde ha öppet och luftigt


Inne på hans rum


Utsikten från hans fönster fast den kunde han aldrig se, bara vi.

Detta är dräneringspumpen till Johannes ben som pumpar ur smuts och bakterier i blodet. En fantastisk bra maskin som skyddar hans öppna benskada som ett vacuum och håller tätt. Skulle det bli otätt så larmar den och det har den gjort en gång redan. Maskinen tömdes igårkväll (lördag) då den var full.




Här är hans smärtstillande apparat som han själv har en knapp som han trycker på som han själv får dosera. Doktorn sa att detta äkommer att vara hans bästa kompis den närmsta tiden


KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM





Hans nya rum på Ortopeden - här kommer ni att få besöka Johannes senare


Hans syreslangar är borttagna och han andas helt själv nu, sonden (dräneringsslangen) som gick ner i hans magsäck är borttagen och det tyckte han var jätteskönt att bli av med (det förstår man) När de drog upp den sa han: -Tar den aldrig slut? Den var ju väldigt lång för att nå ner i magen. Nu har han bara dessa kvar på västerarmen där de ger honom mediciner och tar prover etc. Bra! Nu går det på rätt håll!


Lite presenter från oss i familjen


Jag köpte en gosig nalle igår som sitter vid hans sida och vakar över honom


Helande stenar från Sara, Jovana (Saras kompis)  och Johannes kompis Ratan.


Detta är hans hjälpmedel för att få upp slem ur lungorna med. Denna blåser han i och den ger ett mottryck för lungorna. Han måste få upp allt slem som bildas när han ligger ner hela tiden för annars kan han få lunginflammation och det vill vi inte alls och inte han heller. Peff-flöjt kallas den. Vet dock inte om det stavas så.


Allt han fick dricka igår var 600 ml vätska. Inget annat. Ingen mat eller dricka på över en vecka nu. Tufft. Vi får inte nämna ordet mat eller prata om att äta så han hör det. Han blir jätte-arg. Jag kan verkligen förstå honom.. Pluttegubben. Jag har lovat att han ska få tårta när han är så pass bra att han kan äta och tål att få tårta som är mycket fett i.


Hans vätske-lista


Näring som han får in i blodet genom dropp.

Kram på er alla

Fortsätt gärna skriva kommentarer - det peppar honom mycket och jag skriver ut dem på datorn hemma och läser sedan upp alla hälsningar till honom. Jag ska vid tillfälle börja svara och kommentera alla era fina hälsningar till honom och oss i familjen. Ni är ett STORT stöd i allt detta ska ni veta och det känns in i hjärtat att läsa era fina och stöttande ord.


Nu ska jag snart iväg till Johannes, frukost först och sedan dit. Hans pappa sover på sjukhuset, vi har gjort upp att det blir bäst så. Kram på er alla. Jag ska hälsa till Johannes från er alla.
10

JOHANNES HAR SOVIT HELA NATTEN

 

All the light I need med Mike & the Mechanics ~ till Johannes

Inatt har han rent rutinmässigt själv tryckt på sin apparat som ger honom morfin. Det har gjort att han har fått en lugn natt. Han hade dock fått hög feber igårkväll. Vi får hoppas att det inte är magen som spökar utan att det bara är kroppen som säger ifrån på något annat. Jag är nu hemma en stund, ska duscha, han fördes iväg till operation så tidigt som kl.07:30 och nu väntar vi på att de ska ringa från "post-op" som det heter där han ligger på uppvakning. Imorgon vet vi inte om det är något inplanerade ingrepp - hoppas inte - han kan gott få ta igen sig lite så han hinner återfå mer krafter.   Jag ska hinna cykla iväg och handla mat, så man får något i sig senare ikväll när jag kommer från sjukhuset. Vi har bestämt att hans pappa sover där och jag är där hela dagen tills på kvällen.

Johannes klarar inte av att ta emot besök ännu, han måste bli mer klar och att hans smärtor stabiliserar sig. Johannes drömmer mycket nu när han väl har somnat. Imorse berättade han för in pappa att han var ute och sprang, och att han kunde springa precis som förr och att han inte var skadad och så helt plötsligt sparkade han benet rakt in i en cementvägg så han fick väldigt ont. Förmodligen bearbetar hjärnan hans traumatiska upplevelse och försöker få bitarna på plats. Att han fick ont i drömmen kan vara att han fick ont på riktigt och så blev drömmen som den blev. Jag vet inte om jag skrev om hans  första dröm som han hade igår. Han drömde om att Sara, hans lillasyster var hemma med honom hos hans pappa och med en massa kompisar, det var ett gäng killar i 18-19-årsåldern från Lindeborg som han inte ens kände som hade följt efter dom hem till Johannes och också var där i huset och alla satt och såg på film. Det var väldigt mycket folk sa han överallt. Och mitt i alltihopa satt hans nya mattelärare, nu minns jag inte hans namn, men han är jättesnäll och gillar Johannes väldigt mycket. Han satt i mitten av alla ungdomar och Johannes sa att det var jobbigt med så mycket folk. Jag sa då till honom: - Det är kanske en sanndröm, Johannes? Det kommer säkert att bli så att när du väl kommer hem så kommer många att vilja vara i din närhet och se till att du har det bra. Så är det nog. Vi får väl se.

Nu måste jag iväg och fixa mat till både katterna och oss. Jag skriver en stund ikväll och lägger ut lite bilder.  Vi får avvakta med besök tills nästa vecka. Plastikkirurgerna ska ju sätta igång och transplantera hud på måndag och vi vet inte hur medtagen han kommer att bli av det. Vi och ni får avvakta. Jag kommer med rapport senare ikväll. Det ska även införas en schema om besökstid och antal personer som får komma in till honom åt gången då det är infektionsrisk för honom och vi vill inte att han ska få infektion i benet. Man ska desinfincera sig innan man gå in till honom i rummet, men sådant finns i en behållare utanför och även inne i rummet. Det är som tvål, fast det är flytade sprit och man gnuggar in det i händerna och så lufttorkar de med en gång. Inga smutsiga naglar på sjukhus, det är farligt. Ja, jag vet hur killar i den åldern brukar se ut om händerna så tänk på det. Usch, nu låter jag som en riktigt gnällig mamma!
Men det är ytterst VIKTIGT att man följer sjukhusets regler.

Puss & Kram allihopa

2