ÄNTLIGEN HAR JAG INSETT ATT...
Om ni visste så skönt det känns inom mig
att få mata den där pessimisten inom mig
med glädje och härliga möten med nya personer i mitt liv.
Det känns som om jag är pånyttfödd, en märklig känsla.
Som om jag har varit död en väldigt lång tid,
som om tiden har stått stilla och jag inte ens har andats.
Nu börjar jag öppna mina ögon, och jag har fått sån värk i dem
p.g.a alla intryck och allt nytt som jag ser vareviga dag.
Var har jag varit egentligen, eftersom jag inte har sett allt
som förändrats runt omkring mig? Var? Helt otroligt!
Jag har börjat hoppas igen, det finns nog en chans för mig ändå...
Både vad gäller glädje, kärlek och jobb.
Det är jag verkligen värd anser jag, trist att jag inte insett det förrän nu.
Men så är det nog när ens hjärta är krossat, om man blivit övergiven,
lämnad ensam att dö utan kärlek och den livsnödvändiga beröringen.
Än är jag orörd sedan jag blivit pånyttfödd, det har gått många år sedan jag fick
uppleva kärleken så som man ska uppleva den,
jag miste den man som jag så djupt inom mig älskade...jag insåg det inte riktigt själv då han fanns i mitt liv..
Jag vill hoppas på KÄRLEKEN med STORT K...att den kommer in i mitt liv.
Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill...
