JAG SOM TRODDE...

Ja ja...man ska inte tro, man ska veta.
Klockan är nu 20.28 och jag är KLAR med ALLT! *pust & stånk*

Det har varit ett faslig snurrande på hjärncellerna idag.
Väntan på någon som aldrig gav ett livstecken.
Du fanns där under dagen, men valde att ej ta kontakt.

Så lätt det är att bara 'välja bort'. Bara strunta i.
Nonchalera och negligera. Det är det värsta jag vet.

Vad gör jag nu?

Ger upp? Gråter ihjäl mig? Ska jag bara stänga av?
Börja på ruta ETT igen? Ärligt talat så ORKAR jag inte!!!

Jag är ju för helvete en martyr - tänk på det!

Jag känner mig som en leksak...a fucking TOY!

Och du Bitte? Du vet INTE än, så ta inte ut något i förskott!

Men tänk om det ÄR så då? Bara "bortviftad" och "oönskad"...

Ok, är du det så lovar jag att riva ner mina fula vita
struktur-tapeter med bara naglarna...* I will*

(Bara mina 'jävla' tankar som spökar...*suck*)

Och en sak till: Ja, jag är JÄVLIGT ledsen!
(för att kamouflera sorgen så förklär jag den i fula ord istället)


18 aug. 2008
dikt - ingen kontakt - jävla tankar - leksak - martyr - negligera - oönskad - poesi - smärtar