- VISIONS OF MINE -

Jag fick en fråga ställd i ett av mina inlägg inatt...jag besvarar den här istället...och får även svar på det med. 

FRÅGA:

Jag har haft en ständig tanke i mitt huvud så länge nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, eller vem jag ska vända mig till. Du är den människa jag med säkerhet vet vad det kan vara.
Det finns en person, denne tar upp väldigt många timmar i mitt huvud. Ofta måste jag göra något annat då jag inte vet vad jag ska ta mig till riktigt. Det var så konstigt, i fredags, när jag gick till skolan. Vi har en mindre korridor innan man går in i vårt klassrum, och jag tyckte det luktade precis som den personen (hur? ingen aning) och tänkte för mig själv att den var i klassrummet redan. Gissa vem som sitter i klassrummet? Vad händer? Detta tynger mig väldigt mycket. Jag vet inte riktigt varför jag skriver detta, men kanske i förhoppningar om att du kan dela med dig av egna erfarenheter. Ha d så fint!

"A"


SVAR:

Är det du, Alex? Du är förälskad i denna andra person som du kände doften av, eller hur? Eller är det motvilligt som du försöker kämpa emot? Det låter ju lite som om du inte vill tänka så mycket på personen du skriver om. Vad är problemet? Och om det var ditt klassrum så är det väl logiskt om personen med doften finns även där, eller går han/hon i en annan klass? Du får förklara lite mer tror jag.

Jag kan säga som så här: Kärleken är STOR och mäktig. Den kan få oss ur spel, göra galna saker mot vårt förnuft, för du vet väl att i krig och kärlek är allt tillåtet?

Man kan inte gå emot kärleken, den sätter djupa spår, den sårar och smärtar och är fullkomligt UNDERBAR när man har den och vårdar den. Man ska vara rädd om den, för man vet aldrig när man förlorar den och om den någonsin kommer tillbaka.

Man kan bli besatt av kärleken, galen och fullständigt apatisk av olycklig kärlek. Så var står du? Håller du på att tappa kontrollen över dina känslor? Sen är det det där med djupa känslor och djup kärlek - starka band som finns mellan personer, band som knappast går att förklara varför de finns där. När man har mött någon som man klickar med så vaknar ens utomsinnliga sinnen till liv och man kan känna dennes doft innan den dyker upp, man kan "känna" när denna personen närmar sig utan att personen har talat om att den kommer, man kan tänka så starkt på personen och skicka ut tankar som får denna person att känna något och på så sätt kontaktar dig på något vis, man kan känna om något inträffar den andre om ni är på skilda håll. Och i regel så kan en kvinna "känna på sig" om hennes partner bedrar henne med en annan kvinna. KÄNSLOR är allt det handlar om.

Och slutligen så finns det de som inte finner någon utväg ut när deras kärlek har lämnat dem och då väljer att ta livet av sig. De orkar inte kämpa med känslorna inom sig, för gör man det så kommer man igenom det med, så är det bara. Människan är skapad på det viset, vi är starkare än vi tror. Det är som när en person som står dig nära dör, du vill då inte heller leva mer, ser ingen mening med något längre, men både tiden och livet går vidare och man biter ihop och man lägger det bakom sig och går vidare. Man glömmer inte, men man lever vidare.

Bitte



SVAR PÅ MITT FÖREGÅENDE SVAR:

Ja det är jag. Det är precis det jag inte vet... Det är det som är så jobbigt. Känns också som att jag är inne på ett förbjudet spår. Jag tänker mycket på personen, väldigt mycket som sagt.

Vi var igår kväll iväg några i klassen samt denne person och bara var med varandra, senare på kvällen gick vi ut en sväng, och då och då hängde vi över varandra, eller hur man ska uttrycka det. Men personen hade uppenbarligen inget emot det, men däremot visade inget överdrivet intresse tillbaka.

Det är så jobbigt, när man inte vet vart man har den andre.

Och så mycket jag tänker nu, så mycket har jag aldrig tänkt om någon....

Och det du säger med att man kan känna på sig att någon kommer eller känna dess doft trots att man inte vet att den är där, och så visar det sig vara så.

Det händer en del.

Vet inte om man ska definera detta som att tappa kontrollen över sina känslor. Men jag känner en stark rädsla över att aldrig få uttrycka mina känslor för personen...

"A"