EARTHQUAKE IN CHRISTCHURCH, NEW ZEELAND

Jag sitter här och gråter efter att ha sett de första rapporterna på Youtube nyss. Väcktes av radion och nyheterna kl 06.00 imorse och fick höra att något så fruktansvärt som en jordbävning hade ägt rum inatt (imorse) i Christchurch på Nya Zeeland (New Zealand). Nej, tänkte jag, inte nu igen! 65 95 har dödats. Hemskt, hemskt, hemskt!

Min dotters f.d klasskompis o hennes familj från Malmö bor där och jag är rädd att det har hänt dem något! Detta skalvet var det värsta någonsin i Christchurch, New Zeeland.
 



När jag kom till jobbet idag var familjen Svanbrink/Andersson på första sidan i Sydsvenskan här hemma i Sverige.
Oj, så glad jag blev att de är välbehållna! Man kan nog inte sätta sig in i hur det känns att vara med om något sådant.


Huset sprack - familjen är hel


Mattias och Emilia







– Jag är glad att vi är okej allihopa, säger Mattias Andersson från Christchurch, men bördig från Malmö.

Han var hemma i hyrda huset i Christchurch med båda barnen när skalvet kom till Sydön på Nya Zeeland.

Döttrarna Ida är 14 år och Amanda 16. Båda var hemma av olika orsaker när skalvet kom och befann sig på ovanvåningen i sluttningshuset. Pappa Mattias befann sig på nedervåningen.

– Väggarna gick i vågor,taket sprack och skorstenen ramlade, berättar Mattias Andersson.

Han och döttrarna sökte sig till hallen, det rum de fann säkrast.

När det förra stora skalvet kom för fem månader och sedan följdes av många små, sedan funderade familjen igenom säkerheten.

– Vi hade ficklampor med vevdynamo under sängen men de blev kvar i kaoset.



När det hade slutat skaka tog familjemedlemmarna bara ett par skor med sig och stack ned på en öppen gräsmatta längre ned på gatan.

– Där kunde ingenting falla över oss, säger Mattias Andersson.

Hans fru Emilia Svanbrink var på jobbet när skalvet kom och körde hem i bil, eller snarare försökte. Hunnen halvvägs fick hon ställa bilen och gå resten av vägen. Gatorna var fulla av människor som sökte saknade vänner och släktingar.

Den svenska familjen har ringt och sms:at till vänner och bekanta för att tala om de själva klarat sig och kollat hur det gått för andra.

– Det var tur i oturen att jag var hemma med barnen. Annars hade man oroat sig mycket för dem, säger Mattias Andersson.

Nu har familjen det bra, efter omständigheterna, säger han. Huset har de övergivit och bor bara över natten hos svenska kolleger. I morgon ska han tillbaka och titta på huset men han tror inte att det är säkert att bo där längre. Det blir till att leta nytt bo.

– Många andra är i samma situation.



Någon skola lär det inte bli på ett tag. Myndigheterna har utfärdat katastroftilstånd i fem dagar. Under den tiden måste bland annat skolbyggnaderna undersökas.

Familjen har bott i Nya Zeeland i tre och ett halvt år. Mattias jobbar som flygledare.

Och skalven är tröttande, säger han.

– Det tar ett tag innan det som hänt sjunker in.



//Sydsvenskan