POWER TO THE PEOPLE
Jag såg filmen "Nina Frisk" ikväll...den var bra...se den.
Den får en att fundera. Fällde en stilla förtryckt tår i en stund av igenkännande. Efter filmen lade jag mig ner på golvet och stirrade i "tomma intet"...jag kände den sträva mattan mot min mjuka hud och lät tankarna flyga iväg åt skilda håll.
Livet bara flyter nu. Inget sånt där "kanon-flyt" utan stilla porlande-flyt.
Stiltje. Jag flyter. På ytan. Inget annat.
Jag jublar inte direkt om dagarna, är nog bara mest tacksam över att jag lever. Jag har fått två varningsklockor den senaste tiden.
Den senaste tiden har varit så...mycket funderande...kan man låta bli?
Jag känner mig tom och likgiltig...man blir som man blir behandlad ungefär.
Det känns inte riktigt som om jag existerar längre, att jag bara var ett stort misstag. Jo, så kan det ju vara. Jag vet iallafall vem JAG är...jag skiter väl i hur mycket som står på spel? Bara att säga så...vad hamnar jag då på din rangskala? Nej,tack...jag vill inte veta.
En pralin, en kall god öl, en handfull frön och jag njuter.
Jag letar efter tecken, jag letar efter något som inte finns...
Jag står här och stampar med min torkade blombukett...
Att det ska vara så svårt att vinna någons kärlek, en enda persons...
Det ska vara lätt sägs det. Lätt är rätt.
Vilken jubelidiot kom på det dumma uttrycket?
Det var säkert nån som aldrig har fått kämpa för något i livet, en "sån där" bananskalshalkare...jaja, de ska ju också finnas!
Pax för att bli en sådan i nästa liv...
Men jag tror dock inte att jag har många fler liv kvar
att leva om jag ska vara ärlig...*suck*
Jag börjar bli ganska trött på allt nu...
Jag har kommit ner på jorden igen...
Bitte has landed.
//obs! blogginlägg av Bitte 29 maj 2008
Den får en att fundera. Fällde en stilla förtryckt tår i en stund av igenkännande. Efter filmen lade jag mig ner på golvet och stirrade i "tomma intet"...jag kände den sträva mattan mot min mjuka hud och lät tankarna flyga iväg åt skilda håll.
Livet bara flyter nu. Inget sånt där "kanon-flyt" utan stilla porlande-flyt.
Stiltje. Jag flyter. På ytan. Inget annat.
Jag jublar inte direkt om dagarna, är nog bara mest tacksam över att jag lever. Jag har fått två varningsklockor den senaste tiden.
Den senaste tiden har varit så...mycket funderande...kan man låta bli?
Jag känner mig tom och likgiltig...man blir som man blir behandlad ungefär.
Det känns inte riktigt som om jag existerar längre, att jag bara var ett stort misstag. Jo, så kan det ju vara. Jag vet iallafall vem JAG är...jag skiter väl i hur mycket som står på spel? Bara att säga så...vad hamnar jag då på din rangskala? Nej,tack...jag vill inte veta.
En pralin, en kall god öl, en handfull frön och jag njuter.
Jag letar efter tecken, jag letar efter något som inte finns...
Jag står här och stampar med min torkade blombukett...
Att det ska vara så svårt att vinna någons kärlek, en enda persons...
Det ska vara lätt sägs det. Lätt är rätt.
Vilken jubelidiot kom på det dumma uttrycket?
Det var säkert nån som aldrig har fått kämpa för något i livet, en "sån där" bananskalshalkare...jaja, de ska ju också finnas!
Pax för att bli en sådan i nästa liv...
Men jag tror dock inte att jag har många fler liv kvar
att leva om jag ska vara ärlig...*suck*
Jag börjar bli ganska trött på allt nu...
Jag har kommit ner på jorden igen...
Bitte has landed.
//obs! blogginlägg av Bitte 29 maj 2008