GOODBYE TO YOU MY LOVE

Att hålla kvar någon eller någonting i sinnet, i sitt hjärta hör kärleken till även om den dör.
Den finns ju där ändå, undangömd eller bara helt enkelt glömd. Jag har sparat på ett minne av dig.
Från tiden då du uppskattade mig och värmde mig. Från tiden då du uppvaktade mig.
Sådana minnen har värmt mig långa kalla vinternätter i ensamhet. Men nu är det slut med det...


           

           

Nu ska du UT!!! Egentligen borde jag bränna de vackert torkade rosorna...som jag fick levererade
med bud där du även hade skickat med en bok till mig...The Secret. Ja, det var ju verkligen en
hemlighet allt det där. Så hemligt det nånsin kunde bli. Jag har hållt dig kvar i mitt hjärta i alla dessa
år trots allt det som hänt. En dag var du bara borta. Det tog mig ett år innan jag fick reda på vad som
hade hänt dig, varför du försvann. Det var som värsta Romeo och Julia-historian. Tragik i kubik.



Och trots att du inte kunde tala så ringde du till mig. Varför? Varför? Varför? Inga ord kom ur dig, det var bara ett enda svammel och oförståelig röra, jag förstod inte ens att det var du, inte ens förrän det blev tyst och jag hörde din tunga suck. Det finns bara en enda på denna jord som kan sucka så tungt som du. Så obeskrivligt förtvivlat vackert och sorgligt på en och samma gång. Då vill man bara ta dig i famn och viska tyst i ditt öra att allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra - en dag. Kanske en dag som idag. Vem vet? Inte jag iallafall. 




Den sista tråden mellan oss kapar jag nu, den ligger redan nere i soptunnan, förevigt begravd. Snart brinner den upp och kanske kan du se röken som bildas på himmeln över Malmö stad senare idag...kanske...  

Stupid me. Always. Standing there. Left alone. Start all over. Again. Working my way up.

Getting stronger every day. Soon I´m leaving for good. And then what´s left? Just a memory. 

A bittersweet one.




Jag såg en underbar film inatt...ja inatt..."The New World" hette den. Den fick mig att få kontakt med den känslan som fanns mellan oss, så som det var mellan den manliga huvudrollsinnehavaren och den vackra oförstörda indianflickan. Sann kärlek. Djup. Så stark så att inte ens sex var inblandad i passionen. Att det fanns en sådan respekt och vördnad. True love. Kommer jag någonsin att få uppleva det igen?

Jag undrar om den verkligen finns på riktigt...den som man kan vänta på i hela sitt liv för så stark är den!

Goodbye my love

You, I loved