MIN SON HAR BLIVIT MISSHANDLAD OCH RÅNAD
Det första jag frågade honom var: - Har de skadat ditt ben?? -Nej, sa han. De riktade in sig på hans huvud med sparkar och slag när han låg ner på marken. Fy fan, säger jag alltså! Klockan var bara strax efter 20 på torsdagskvällen när det hände, men det var beckmörkt ute. Ska man inte kunna gå ut då? Förstår ni om JAG är rädd?? Jag är ju ändå 49 år. Vi talade just om sådana här saker tidigare ikväll vid 18-tiden. Min äldre dotter är irriterad på mig för att jag inte vågar gå ut på kvällarna när det är så mörkt ute. - Nej, aldrig i livet att någon får mig att gå och och gå eller jogga i Malmömörkret, sa jag. - Men det är inte att leva om man ska gå och vara rädd för mörkret och för att bli nerslagen och rånad som du är, sa hon. - Men säg det till alla SKURKAR, sa jag.
Och så händer detta just ikväll, typ lite mer än två timmar efter att vi pratat om detta. Till saken hör att jag befann mig på en storseans med Benny Rosenqvist när rånet och misshandeln ägde rum. Kunde inte han ha varnat mig? Kunde inte någon "däruppe" ha gjort honom uppmärksam på vad som skulle hända? Hm....
Jag hade heller inte min mobil med mig då jag inte ville att den skulle störa medan vi var där. När jag kom hem bytte jag direkt om till myskläder och kollade om någon hade ringt, jag hann inte kolla ens förrän telefonen började ringa. Såg att jag fått ett par meddelanden på mobilen också... I andra änden möttes jag av min sons pappa som var väldigt upprörd och skällde först ut mig varför jag inte hade svarat i telefonen ikväll och varför jag inte hade haft telefonen med mig. Jag förstod senare att han var upprörd och chockad och han var väl tvungen att låta sina känslor gå ut över någon så han tog ut det på mig.
- Du måste ringa polisen, Johannes har blivit nerslagen och rånad. de har misshandlat honom och vi har kört omkring och letat efter killarna som gjorde det. Hans pappa var verkligen chockad och kanske mest ARG!! Jag har inte kunnat göra annat än att sitta vid telefonen ikväll, har ringt till mina närmaste, behövde ha någon att prata med. Jag ringde 112 direkt efter att ha pratat med hans pappa fast jag inte visste något om hur, när, var allt gått till och hur det var med honom. De var snälla och hjälpte mig ändå och vi bytte telefonnummer mellan oss så de larmcentralen ringde upp dem och fick fakta på hand. De ville att vi skulle åka direkt till Akuten och träffas där, det hade jag med velat, men deras pappa ville annorlunda. Han sa att han i och med att han ej varit avsvimmad eller medvetslös så behövde han inte akut läkarvård. Saken är den att jag pratade med en väninna till mig som är sjuksköterska och hon sa precis tvärtom, att vi skulle åka in och få hans huvud röntgat, för han kan ha en inre blödning i och med att han hade så ont. det är ingen garanti att man är oskadd bara för att man inte blöder på utsidan.
Jag är helt slut nu. Måste sova. Jag önskar att allting är mycket bättre imorgon.
Imorgon får jag min dom om jag har bröstcancer - så håll tummarna för mig då.
3:e ggn gillt!
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1301792/14-aring-misshandlad-och-ranad.html
Deras pappa ska vaka över honom i natt så ingenting händer med honom - jag tar över imorgon. Jag vill vara där hos honom nu ikväll och bara ligga och hålla om honom. Johannes alltså - inte hans pappa! :)
Varför skulle detta hända nu? Han mår inte speciellt bra i övrigt och så kommer detta ovanpå allt annat också...
Har han inte lidit nog???