DAGENS DILEMMA
Vaknade med smärta. Ryggslutet mitt var min "pain in the ass". Frukost med varma bullar direkt ur ugnen.
Mådde inte bra. Kallt hemma. Iskalla fötter på iskalla golv. Don´t like. Smärta och obehag i nacken. Tänkte att: nu ska jag vara smart och massera bort värker med hjälp av min shiatsu-massagekudde.
Det blev en brutal massage av nacke, huvud och rygg. Värken i skallen blev värre. Mådde riktigt illa. Kunde inte kräkas, men kände att jag skulle behöva. Tappade i ett mycket varmt bad och lade mig där uti. Inte hjälpte det heller! Jag blev bara mer medtagen och yr. Upp igen, insvept i ett stort badlakan, hamnade på soffkanten och nickade till lutad mot mina gröna soffkuddar. Somnade nog ett slag bestämt.
I förmiddags var dottern Sara både avig och tvär på samma gång. Riktig anti-mamma idag! Vaknat på fel sida? Förmodligen! Hon kom hem vid elva-tiden efter att ha sovit över hos en kompis inatt.
Hon kallade mig för ego för att jag inte ville gå ner och tvätta hennes byxor i tvättstugan. Jag som var så dålig och knappt kunde röra mig. Vad begär hon? Hade det inte varit mycket bättre om hon hade erbjudit sig att lära sig tvätta nere i tvättstugan? Jag har inte heller några rena kläder till imorgon på jobbet, men jag ville inte utsätta mig för att bli sämre så jag inte skulle kunna gå till jobbet imorgon. Det har jag varken tid eller råd med. Att ha en karensdag svider hemskt om man blir sjuk då man knappt får några pengar. Surt sa räven! Den lilla damen ville då inte vara hemma hos mig då jag inte "orkade" tvätta hennes byxor, nej, då ringde hon till sin pappa som kom till undsättning och hämtade henne med bilen. Det var inte alls något "tycka-synd-om-mamma" här inte! Suck!
Han tog prinsessans cykel med i bilen så hon slapp cykla ända hem till honom. Hon tog sin stora packning och gav sig av. Varje gång hon lämnar frågar jag henne: - Har du nu ALLT med dig? Du har väl inte glömt någonting? Och varje gång får jag till svar: - Nej, det har jag inte. Jag har allt med mig. Likväl ringer hon alltid och frågar efter något viktigt, är det inte gympapåsen så är det sminkväskan.
Nu stod sminkväskan snyggt och prydligt här hemma hos mig inne på hennes rum. Katastrof! Ja, den kan hon ju inte leva utan och knappt visa sig ute utan att kleta på sig en massa foundation och smink. Suck. Är man tolv är (snart 13) så ska man inte behöva retuschera sitt ansikte, måla sig och kleta på en massa goja. Flickor i 12-13 års åldern är vackra så det förslår när de är i den åldern. Naturligt vackra. De förstår det bara inte. Vi kvinnor blir aldrig nöjda med vårt utseende. Aldrig. Varför? Är ni likadana, ni killar/män?
Jag har ont i vänster pekfinger. Smärta. Denna eviga smärta. Kan det gå en enda dag utan att jag har ont någonstans i eller på kroppen?? Jag tror inte det. Jag har börjat lyssna mer på min kropp den senaste tiden. Smärta är ju ett sätt för kroppen att tala till oss, att göra oss uppmärksamma att det inte står rätt till med något. Men att ha ont i ETT anda litet finger, hur knasigt är inte det? Vilken gnäll-fia jag är, va? Jag ska bättra mig!
Oväntat sms. Blev glad. En gammal god vän fyllde igår 45 år. Jag kom inte på det förrän igår och kände mig dum. Jag brukar ha koll på sådant, men vi har inte setts på ett par år nu. Tiden bara flyger iväg känns det som. Iallafall så skickade jag ett fint grattis-mail med ett foto på en god tårta och skrev några väl valda ord. Jag skickade även sms. Vågade inte ringa. Tänk om han hade fest? Ja, det borde man ju ha när man nu fyller 45 år. Mycket kan ju ha ändrats i hans liv sen vi hördes av senast. Ikväll svarade han. Blev glad och imorgon ska vi pratas vid i telefon. Det ska bli kul. Han är en saknad man, men han har själv bidragit till att vår vänskap har ebbat ut. Nu ska denna dam ta en kopp tea. Få lite värme inombords. Tack för mig.
Han kunde inte hålla sig tills imorgon utan ringde mig på mobilen. Jag gillar inte att prata i mobilen länge så därför kopplade jag in mina lurar och det gick ju bra det med. Är ovan vid hörlurar. Inte min grej. Vi pratade länge och dryftade både det ena och det andra och det kändes nästan precis som igår. Allt var nästan som förr. Undrar hur det hade varit om vi hade träffats nu? Det hade nog varit roligt, men jag har förändrats så mycket sen vi träffades både fysiskt och mentalt.
Han slog iallafall bakut direkt när jag berättade om distanshealingen som jag får - det var ju bara ett rent hokus pokus och sånt ska man inte hålla på med alls, enligt honom. Ja, ja... män! Man ska inte uttala sig förrän man har testat anser jag. Ungefär som ens föräldrar sa när man sa att man inte ville smaka en viss mat, att man tyckte det var äckligt innan man hade smakat på maten. Och de hade så himla rätt också, men det ville man ju inte känna varken för dem eller en själv.