RAPPORT OM JOHANNES OPERATION
Jag har egentligen ingen ork just nu att skriva allt som hänt, men jag gör ett litet försök iallafall. Jag ska skriva mera utförligt när jag har mer tid (Johannes behöver all stöd, hjälp och kärlek på sjukhuset just nu).
Det har varit två tuffa dygn för Johannes - han har varit oerhört stark och har kämpat som bara den. Han opererades i 6 timmar igår, tisdag av 3 läkare. Han har oerhörda smärtor, men får smärtlindring. Han är väldigt medtagen och trött efter ingreppen, sover mycket och jag sitter vid hans sida och vakar. Han kräktes i syrgasmasken efter operationen igår när han kom in på Post.Op (uppvakningsavdelningen på Ortopeden) - att vara nedsövd i så många timmar är påfrestande för kroppen och för hjärtat och igår när jag satt på Uppvak vid honom så slutade han andas. Han låg med syrgasmask på sig över ansiktet. En maskin larmade och jag förstod inte vad som hände, det pep och blinkade rött, men en sköterska gick precis förbi honom tvärstoppade och skrek till honom: Johannes!! ANDAS!! Johannes!! - Andas in och andas ut genom munnen, kom igen! Och så började han andas igen. Pust! Allt gick så hastigt och jag blev väl mer skärrad än vad de blev. Allt gick så väldans fort.
Jag satt nästan och slumrade till där jag satt och läste min bok om Shiatsu då det hände. Ljuden på Uppvak är väldigt sövande, man hör små pip, sköterskorna som småpratar, det bubblande ljudet från syrgasen och något ljud från ekg-maskinen - ja, och så Johannes som snarkade förstås! Inte konstigt att man nästan somnade. De förklarade att det var vanligt att man kunde sluta andas, det är väldigt påfrestande för hjärtat att vara nedsövd så länge och pumpas full med starka smärtlindrande och narkosmedel. Det tar hårt på kroppen.
Puh! säger jag bara. Johannes minns bara att han helt plötsligt hörde en röst som ropade hans namn och att någon sade åt honom att han skulle andas. Det var som om han hade tränat med sköterskan tidigare (jag trodde först det, men så var det inte) han lydde som på kommando, andades ut ordentligt genom munnen och drog in djupa andetag efter det som hände.
Detta fick han från Post. Op - sköterskorna hette båda Christel och narkosläkaren under hans operation hette E. Nilsson. Läkarna som opererade Johannes var docent och överläkare Lennart Landin, docent och överläkare Henrik Düppe och överläkare och medicine doktor Carl-Johan Tiderius. I love you all!
Han miste väldigt mycket blod under operationen, 1 liter. Det var svårt att stoppa blödningen efter ingreppet i hans höft - i benmärgen. Hans blodvärden var tillräckligt bra för att skicka upp honom på avdelningen igen kl 21.00 igårkväll. I 3 timmar låg han på Uppvak (Pre.Op). Jag ringde till hans pappa så fort vi kom upp på avdelningen. Inga mobiler är tillåtna på Uppvak eller inne på avdelning 4. Det var sent och de flesta sov redan på avdelningen. Hans pappa fick komma dit och säga hej till honom och se på honom och sen var han snäll och körde mig hem i mörkret och kylan.
De är restriktiva med besökare till patienterna nu p.g.a vinterkräksjukan. Jag tror den mest har härjat på Lunds lasarett, de var ju hårt drabbade för några veckor sedan.
Så nu har de infört att ENDAST EN BESÖKARE TILL EN PATIENT.
Johannes delade rum med Rasmus - en 18-årig kille från Halmstad som hade opererat höften. Idag reste han hem med ambulanstransport. Han har träffat Marie, sjukgymnasten som kom och hälsade på civil-klädd då hon håller i en utbildning på Ortopeden just nu. Kuratorn kom in och sade hej när han sov, likaså fick han storbesök av sjukhusläraren som hade med sig en bildterapeut idag vid namn Ninnie. Jag kände igen henne direkt, men kunde inte komma på var vi hade träffats. Hon är två år äldre än moi. Hon kände även igen mig. Till slut kom vi på att vi båda hade gjort vår praktik på Blå HÄSTEN - Kulturkompaniet (Kulturskolan) samtidigt 2004. Vilket sammanträffande! Vi gick ut och satte oss och gick igenom allt material m.m medan läraren stannade kvar och satt hos Johannes ifall han skulle vakna medan vi var ute. Väldigt snällt gjort av henne. Eloge.
Hon kom med mycket material till Johannes som han kan använda sig av när han ligger på sjukhuset. Sen fick vi även besök från Arbetsterapin som kom med två spel till honom och ett bordsstaffli, målarduk, penslar och acrylfärger. Oj, så roligt! Johannes var inte direkt pigg när hon kom, han var väldigt trött så han kommer kanske att uppskatta sakerna mer lär han blir lite piggare. De har varit helt underbara på avdelning 4 idag. Johannes gillar verkligen syster Bodil (huvudansvaret på avdelningen) Hon sköter bl.a sprutan som han får insprutad in i höften - den går rakt in i benmärgen och bedövar där de har varit och mejslat ur ben på honom.
Han har en konstig sak insatt i höften med en lång tråd (ser det ut som) men som är som ett tunt rör (liknar en tjock brun sytråd tycker jag) och i den sätter hon in en spruta och sprutar in ett smärtlindrande preparat väldigt sakta för det gör väldigt ont medan man sprutar in det och det känns i hela benet (skelettet) har han förklarat. Det tar en stund innan det börjar verka och då blir han oerhört trött, så han har sovit väldigt mycket i korta omgångar idag. Han är svullen i ansiktet och var väldigt svullen imorse när jag kom, men det har blivit bättre under dagen. Hans vänstra knä (där de har stoppat tillväxten) var också väldigt svullet idag och han fick sitta upp på sängkanten tidigare i fm och sedan försökte han stå upp ett tag med hjälp av en gåstol. Han får inte stödja på sitt högra ben, men på det vänstra får han. Han stod upp ett tag och sedan fick han ont och fick lägga sig igen.
Senare i eftermiddags sa han helt plötsligt: - Jag vill sitta upp! Jag trodde att jag skulle höja ryggstödet för honom så han kunde sitta upp lite mer i sängen, men han ville sitta upp på sängkanten med benen utanför. Jag hjälpte honom och sen ville han stå upp och då kom en sköterska så hon gick med honom med hjälp av gåstolen bort till dörren och tillbaka. Han var som ett långt vitt streck där han hängde med kroppen och bara hade en fot i golvet hasande med sin långa vita rock som han har på sig. Han hade läckt blod under natten från det vänstra knät så det var mycket blod i sängen. Han fick nya fräscha kläder på, d.v.s kalsonger och en ny vit "rock" och så bäddade de rent i sängen till honom.
Det varade inte så länge för vid lunchtid ungefär så kände han att det kändes blött under filten och vi lyfte upp filten och kollade. Blodet rann ut från omläggningen som var inplastad. Ett sådant där stort genomskinligt plåster kostar 87 kr fick jag reda på idag. De är ca 20 cm i diameter. Vi fick ringa efter hjälp och Bodil och en annan sjuksyster kom och tättade rent hans operationssår och det såg väldigt fint ut när allt blod var borta. Det såg alltså värre ut än vad det var. Att allt blod hade forsat ut så berodde på hans svullnad i benet och det var förmodligen blod i den svullnaden och när han sen ansträngde sig och stod upp/gick lite så gick svullnaden ner och blodet ville ut. Efter det så såg knät nästan normalt ut igen. Det såg lite deformerat ut tidigare i fm. Vid ronden imorse fick jag aldrig pratat med dr. Düppe som varit med och opererat Johannes. Vi får se om jag får några ord med honom imorgon så jag får förstahandsinformation om själv operationen och vad de gjort.
Nu är jag jätte-trött. Det blev fler ord än vad jag trodde att jag skulle orka skriva. Jag har fortfarande inte fått någon mat i mig, måste äta något. Imorgon bitti ska jag tillbaks till Johannes på sjukhuset. Hans pappa Leif kom till sjukhuset kl.17.45 ikväll och då hade han besök av sin kompis Henke som kom med hamburgare/ pommes/ milkshake till honom. Jätte-gulligt av honom! (sjukhusmaten är inte den godaste kan jag tala om för er). Hans pappa stannade i två timmar sen var Johannes så trött och ville sova. Det var lite jobbigt att gå ifrån honom sa hans pappa senare till mig på kvällen i telefonen. Det känns konstigt att lämna honom ensam där och det kan jag bara hålla med om. Men en sak vet jag och det är att han är i VÄLDIGT TRYGGA HÄNDER där.
Oj, vad jag saknar honom just nu. Vill pussa och krama om honom...min lilla sötnos. Hoppas han sover gott inatt.
Over and out