PÅ BÄTTRINGSVÄGEN
Han gjorde mig väldigt besviken idag. Att bli förödmjukad av sin egen son inför hans vän är mer än jag vägrar ta.
Jag hade köpt med mig två kortlekar till honom - men han ville inte ha dem.
Det fick bli patiens-läggning för egen del...
Idag kl.10.00 blev han gipsad. Sjukgymnasten Marie och jag körde ner sängen på mottagningen rakt genom väntrummet och in på gipsrummet för barn. Han blev gipsad direkt i sängen. Snacka om lyx. Frank kom in och hälsade. I gipsrummet var också en sjuksköterska som skulle lära sig gipsteknik...hon var väldigt undrande över Johannes skador. När vi sen pratade om olyckan så sa hon plötsligt: - Ursäkta jag frågar, men hände olyckan utanför Tygelsjö? - Ja, sa jag. - Jag minns den där olyckan så väl, sa hon. Hon arbetade nämligen på akuten just den sena eftermiddagen/kvällen den 23 maj 2009. - Jag var där när Johannes och och hans kompis kom in med ambulanserna. Och sen frågade hon hur det gick med honom och så var vi helt plötsligt inne på ämnet MOPED och mopedkörkort etc. Den här gången valde han ett svart gips. Jag hade valt ett randigt om jag hade varit honom. Svart och knallgult hade varit fräckt. Lite varning över det hela...like a bee.
Han som gipsade kör själv både bil, mc och sen har han köpt sig en EU-moped som han har när han är på landet för att köra till affären och handla och så. Han hade bestämda åsikter om när man bör ta moped-körkort (innan man går ut högstadiet) och kunde bara hålla med honom för han visste vad han talade om. Tänk så många hemska ben och armfrakturer han har gipsat genom åren...hans åsikter om någons borde tas på allvar - speciellt när det gäller trafikutbildning. Grundläggande moped-utbildning skulle alla få lära sig innan man gick ut högstadiet alltså och sen skulle man gå på RIKTIG KÖRSKOLA ett bra tag innan man får ta mopedkörkort!
Johannes fick sin sista spruta in i höften - genom den smala katetern som ser ut som en tjock sytråd som sitter fast efter operationen. Den går rakt in i blodkärlen som finns inuti benmärgen i höften där de har varit och karvat. Det smärtar väldigt mycket när man får sprutan och det är ett kraftigt motstånd när lokalbedövningen sprutan in som tur är, så det tar en stund att tömma sprutan. Det känns kallt berättar Johannes och gör ont ända ner i benet, det är nog svårt att föreställa sig hur det känns om man inte varit med om det själv tror jag.
De ska plocka bort katetern i höften senare idag och sätta in smärtlindring i tablettform och se om det hjälper. Tanken är ju att han ska vara så pass "bra" att han kan åka hem. Han får ligga hemma istället för i en sjuksäng på sjukhuset och träna på att gå så smått. Nu blir det rullstol igen. Tur att det finns hjälpmedel och tur att snön äntligen är borta så han kan ta sig fram ute. Det hade varit omöjligt att ta sig fram med rullstol för några veckor sedan. Hemskt!