DAGS FÖR DEN STORA OPERATIONEN
Det kändes verkligen inte kul att vara tillbaka på avd. 4 igen. Vi höll båda på att somna när vi satt och väntade på att Johannes bedövning skulle börja verka tidigare i förmiddags, det tar nämligen en timme innan EMLA-plåsterna börjar verka så de kan ta proverna på honom.
Sen lv kallar sig) och knyckte 2 rör med blod från honom...när hon skulle fylla det tredje röret kom ingenting alls ur armen, hon hade dragit åt för blodet med den där grejen ni vet, då lossade hon den och blodet kom direkt. Tre rör med blod alltså. Sen tackade hon och gick med sin vagn. Johannes fick ont i armen efter det. Ja, ja... Och tror ni inte att hon sen kom tillbaka och sa att hon glömde ta det sista provet, så hon kom tillbaka med sin nål och stack honom igen - vampyren Helen...haha!
Han fick pratat två snabba ord med Ortopedens kurator som råkade gå förbi rummet där vi satt, likaså gjorde sjukgymnasten Marie, så de kom in och pratade med oss en stund. De håller alla tummarna för honom imorgon!
Vi skulle sen träffa narkosläkaren kl. 14.10 och det innebar att vi fick antingen ta taxi hem och sen åka tillbaka i tid till narkosläkaren, eller stanna kvar på sjukhuset och äta något där. Johannes fick bestämma. Vi gick iväg och letade efter något ställa att fika på eller äta mat. Han pratade om kebab, jag ville ha varm choklad med bullar.
Vi gick in på ett Cafe´ där de serverade en enkel buffe´ för 69 kr...ett äldre par fick precis sin tallrik till bordet.
Johannes mådde riktigt illa av doften och frågade om vi inte kunde gå istället. Klart! Det som luktade var varma majskorn (det luktade på hela cafeét) och hans benämning var att det luktade BAJS! När jag tänkte efter så hade han nog rätt - det luktade babybajs! Vi hamnade till slut på Burger King (höll på att frysa ihjäl på väg dit...brrr!!).
Chrispy Chicken-meal a´ la Burger King! (bismak av FISK!!)
Jag var inte rätt klädd för att vara utomhus idag. Tog min tunnare jacka på mig idag, i och med att jag skulle åka bil...hm!! Så dumt, så dumt Bitte!
Imorgon SKA JAG HA min varma parkas på mig - fast den är så ful - det struntar jag i - bara jag inte fryser som jag gör nu. Den kalla vidriga vinden går rakt igenom märg och ben, banne mig. All snö som vi fått i massor på sistone har nu regnat bort. Nu har vi busväder istället med kallt regn och kalla hårda vindar. Avskyr detta.
Vi väntas få det stormigt inom de närmsta dagarna vad gäller vädret för ett hemskt oväder som härjat nere i Europa i helgen drar hitåt - mot Skåne! Drygt 60 personer dog i stormen/ovädret som drog fram över Tyskland och Frankrike. Låter ju riktigt läskigt. Det ska tydligen mattas av på väg hit så det blir inte lika farligt som i Frankrike.
Åter till Johannes...
Humöret han är på är P E S T, men jag förstår honom som tur är! När de frågar hur det är med honom så svarar han bara att det är bra. - Har du ont? - Nej! Och sen är det slutundrat. Han är väldigt lättirriterad och när vi satt och åt sade han att han inte ville prata med narkosläkaren, han tyckte att de där frågorna kunde väl jag svara på. Men så lätt är det ju inte, han får snällt följa med dit helt enkelt. När han sen hade ätit klart, var han väldigt rastlös - vi skulle inte vara där förrän om ca. 1 tim 45 min. Oj, vad tråkigt han hade det, ja...så tråkigt att han bara gick. Vi ses där kl 14.10 sa han och bara försvann. Ingenting om vart han skulle ta vägen. Vad gör man??
Jag tog det lugnt, såg honom korsa gatan och gå in på Gallerian på Triangeln uppifrån andra våningen där jag satt vid mitt bord och suckade tungt för mig själv. Jag blev inte orolig alls, tog det lugnt och klädde på mig, tömde brickorna och begav mig nedför trapporna och gick ut på gatan. När jag väl kom ut kom Johannes också ut från Gallerian...vilken tajming! Vi gick tillsammans halva vägen, sen gick jag in i en presentbutik för att köpa något till honom som han kan ha när han ligger på sjukhuset. Hoppas han blir glad. Vi hade nyligen möte på skolan om Johannes och hans operation då pratade vi just om det som jag just har köpt till honom - jag ska uppmuntra Johannes att teckna och måla när han ligger i sjuksängen.
Jag köpte ett jättefint 135 g TRÄFRITT teckningsblock med 50 åldersbeständiga ark. Fantastiskt! Nu blev jag själv sugen på att teckna. Ska leta fram färger, pennor, penslar etc. och gå igenom vad jag har. Få koll på läget s.a.s.
När jag kom till sjukhuset igen satt han där inne och väntade på mig :)
Bilden tagen genom UMAS väldigt smutsiga fönsterruta vid ingång 42 när
han satt och surade utanför i väntan på vår skjuts.
Vi fick reda på att de kommer att sätta in en kraftig bedövning i hans ljumske efter operationen så att han inte kommer att ha så ont när han vaknar efter narkosen. Eventuellt kommer de att lägga en epidural-spruta (ryggmärgsbedövning) beroende på hur mycket de har gjort på honom. Men vi är förberedda på det iallafall.
Jag ryser bara jag tänker på vad de ska göra med honom imorgon. Tänk om han bara kunde gå därifrån och säga: - Nej, nu vill jag inte mera. Nu går jag hem. Tråkigt nog så går det inte att göra så.
Nej, det här är ju ingenting han har bett om precis.
svar;precis min åsikgt. tt folk bara tänker påpengar.