Lite bitter, lite ilsken har jag allt varit idag. Märklig tystnad som jag tycker mig känna igen. Negligering, japp. Då reser jag mig ovanför ytan, stannar inte kvar där under för där kan jag ej andas. 

Once a slave - always a slave.



Det som en gång började i pyramidernas land fortsätter än idag ett par tusen år senare. Varför skulle tiden vara annorlunda nu än vad den en gång var?

Är jag en robot? En slav? Ja, förmodligen tror ni det. Men jag är smartare än så och har redan lämnat jordytan i min mentala kapsel och finns inte kvar längre, bara mitt skal syns, tomt och innehållslöst.

Om du petar på mig så faller jag i bitar...i små små skärvor knappt synliga för ögat. Jag kan likna det vid damm. Blås bort mig bara. Hur ska jag någonsin kunna känna mig behövd? Känna mig uppskattad för det jag gör?

Jag kan bara skratta åt alltihop. Det där med att bita ihop och gå vidare har jag redan förträngt.


Can you see me in the picture?


Dagens ord: Snöstorm, isvindar, långkalsonger, räkningar, reklam, Röntgendiagnostiska avdelningen på UMAS, Diagnostiskt Centrum för Bild- och Funktionsmedicin på UMAS, tystnad och ensamhet.