Än lever det kvar hos mig iallafall. Inte för att jag har spelat något band på minst två år, men det sista jag gjorde var med bandspelaren var att spela in när jag spelade gitarr, så fort jag kom på någon strof eller liknande, någon ny musik så tog jag fram bandspelaren. Skriva noter är jag inte bra på, så kassettbandspelaren blev ett bra hjälpmedel. Klart att det går att spela in via datorn, men det blir krångligare...desto lättare att backa etc. med en bandspelare :)  Vissa unga idag vet inte ens vad ett kassettband är för något. Skrämmande! De är väl för dem som stenkakorna var för oss. Något som ens farmor och farfar använde någon gång i början av 1900-talet. 

Åhhh, tänk alla gamla blandband som jag har kvar!!! Vilket grymt arbete man lade ner när man ville imponera på någon man tyckte om. Valde låtar med omsorg, ville få saker sagda genom musiken (fast en del var för korkade för att förstå), men det var ju VÄLDIGT personligt att få ett blandband...en ära och en liten del av ditt innersta.

 Likt ett litet mausoleum har jag dem gömda (glömda) placerade i ett skåp...dammen ryker när jag öppnar det. Ja, det var länge sen jag var där bland dammet och kollade på mina klenoder. Jag ska för skojs skull föreviga stunden med att visa alla band som jag förvarar i detta "skåp".

(men just nu går det inte att ladda upp bilder på blogg.se)