Johannes olycka

AKUT TILL ORTOPEDEN 15 JANUARI 2010

Onsdagen den 13 januari hade Johannes sådana smärtor i benet så han inte längre kunde gå. Nu skulle det komma en period då han fick hålla sig i stillhet. Docent Landin fanns inte att få tag i och vi beslöt vänta två dagar till fredag så vi fick träffa honom. Vi misstänkte att benet gått av inuti gipset, d.v.s där den nya benmärgen hade växt ut. Vi kunde nog inte komma på någon annan orsak. Fick han extremt ont så hade vi fått åka in akut och sätta oss och vänta ett par timmar på Akuten. Det fick bära eller brista - han fick helt enkelt hålla sig i stillhet och det var precis vad han gjorde - han kunde inget annat! 

Jag var på jobbet på förmiddagen fram till ca 10.20 - då begav jag mig till sjukhuset och mötte upp med Johannes där. Hans pappa kom och lämnade honom där. Först träffade vi Dr. Landin som skickade iväg oss på röntgen först så de kunde utesluta om något hänt inuti benet.


Från väntrummet på Barn-röntgen i väntan på att Johannes ska bli klar


Sen var det direkt tillbaka till Ortopeden igen. Den snälla indiska gipsteknikern borrade upp en lucka i gipset för att kunna utesluta att det inte rörde sig om en ytterligare infektion i benet, att det börjat vara eller rinna vätska ur benet. Johannes hade inte märkt något sådant. Såren såg ut att ha krympt ihop helt nästan, men inget vätskade. Röntgenbilderna såg även de bra ut sade Dr. Landin (trots att vi inte fått se dem alls). Det var bara till att avvakta ifall det skulle bli värre, då skulle vi åka in på akuten. 


Jag passade på att fråga Landin om Johannes utslag som han fått sen han bytat örhänge i örat ca två veckor tillbaka. Han blev riktigt bekymrad när han såg hur såren vätskade sig. Vad kunde DET vara???

Det hade börjat som ett allergiskt utslag på örat efter örhänget som troligen inte var äkta och sen har det bara spridit sig och hade fått smetigt rinnande var i såren. Det var på hela örat, på halsen och ett stort runt sår i pannan och på hans armbåge och ett på handen. Som tur var rörde jag aldrig vid honom på såren. När Frank, underskötaren fick se såren så backade han och sa: - Det ser ut som svinkoppor! Landin kollade noga på det och sa att det var alldeles riktigt! Frank hade fått det när han fyllde 30 år, men det var lätt att få bort med salva, bara man skötte det noga och följde anvisningarna att ta på salva i minst 7 dagar så skulle de försvinna. Det är en oerhört smittsam sjukdom och han får inte gå i skolan förrän såren har slutat vätska.



TÄNK så mycket hans skolarbete har blivit lidande p.g.a att han varit borta så mycket p.g.a hans skador. Vi funderar mycket på om han ska ha hemundervisning när han är borta en längre tid. Skolan är oerhört viktig just nu och om två år ska han göra sitt val till gymnasiet! Tiden går fort - den rusar iväg tycker jag. Ja, jag fick rusa iväg och hämta ut ett recept på den där dyra salvan till honom. Han tog på den direkt när han kom hem.

Akta er för svinkoppor! Riktigt läskigt!