DET VAR ETT TAG SEDAN
Det började med kräkningar, frossa och helt utslagen fysiskt. Hade bara lite ont i halsen, blev sen bättre, men sen slog det till igen efter ett par dagar och då blev jag rejält förkyld och har varit enormt trött och urlakad.
Svininfluensan? Njae, det tror jag inte. Känns som en vanlig, långvarig influensa.
Jag går in på den 11:e dagen nu och jag har mått bättre. Tillråga på allt ska jag röntga min högerfot idag (sympatiserar med Johannes) då de misstänker att jag har en fraktur i den, eller ev. att det är Hälsporre. (!?)Mina smärtor blir bara värre och värre..jag har gått och haft detta sedan långt innan Johannes olycka, men när det hände så lades allt åt sidan och mina småkrämpor var ingenting jämfört med hans. I fredags var jag hos läkaren och imorgon ska jag som sagt till Röntgen på UMAS. Det känns som om allt kommer samtidigt. I söndagskväll grät jag av smärta när jag satt vid datorn, jag är så trött på all smärta, vägrar att ta alvedon för smärtan, men jag vet ju att den inte försvinner av sig själv om det är inflammation i foten.
Jag vill INTE ha en cortisonspruta i foten imorgon!!! Vad som helst, men inte cortison...
Om det är hälsporre så kommer jag att bli "tejpad"..det innebär att de gör en speciell lindning med tunt gips och vrider foten i ett visst läge efter att ha gjort en avgjutning av foten och sedan ska jag gå med det i sex veckor. Omläggning och tvätt av fot en gång i veckan. Nej, tack...sånt där vill jag slippa.
Jag hittade igår en sida på nätet där en tjej bloggar om sina skadade fötter. Sidan var mycket givande tyckte jag.
Hennes berättelse om hennes hälsporre: (http://ontifoten.blogspot.com/2009/06/ortopedisk-tejpning.html)
På sidan finns en bild av den ortopediska tejpningen som ni kan se på.
"På ordination av min ortopedläkare gick jag en gång i veckan i åtta veckor till ortopedens gipstekniker som drog samman fötterna stenhårt med två sorters tejp. Tejpningsprocessen tog ca 50 minuter varje gång och utfördes mycket omsorgsfullt enligt den s.k. ”malmömetoden” en teknik utarbetad i Malmö i början av 2000-talet. Tejpningen var ganska smärtsam första dagen den var ny, sen släppte den något och gav efter lite för foten. Ortopedisk tejpning går ut på att låta senorna under fötterna få viss avlastning genom att dra ihop fötterna och låsa dem i en lätt vinkel med några omfattande lager av tejp. Tejpen ska sitta så hårt att belastningen tas upp av fötternas yttersidor när man går. Varje tejpning fick sitta en vecka och kvällen innan ny tejp-tid fick jag befria fötterna, duscha som vanligt samt låta dem lufta under natten innan det var det dags att åka till gipstekniker och få ny ”tvångstejp” morgonen efter. Behandlingen är begränsad till två månader eftersom huden tar så mycket stryk.
Tiden som tejpad var opraktisk på så vis att det inte gick att duscha normalt (fötterna fick vara utanför badkaret) och det enda par skor som jag kom i under den här tiden var mina största par löparskor, utan strumpor. Medan fötterna var i detta tejpade tillstånd gjorde ortopedteknikerna nya gipsavgjutningar av mina fötter och skapade sedan nya skoinlägg/fotbäddar som blev jättebra. Sulorna återger ett slags tejpat tillstånd och den sortens avlastning för mina plantarsenor passar mig jättebra. Sulorna är min räddning och sammanlagt kan man säga att tejpningen varit den mest lyckade behandlingen jag provat. För mig blev resultatet gott och det hjälpte mig att börja klara mig utan kryckor!"
I fredags hos läkaren så ringde två personer på klockan som satts upp utanför ingången till Vårdcentralen för patienter som misstänker att de är smittade av svininfuensan. En sköterska kom iklädd en skyddsdräkt och hade munskydd på sig och personerna stod utomhus ca.5 meter ifrån sköterskan och pratade. Döm om min förvåning när hon ber dem stiga in i samma rum där jag och en annan patient satt, de traskade rakt förbi oss och log lite skamset. De kunde väl ha slussats in en annan väg? Om det är inbillning eller ej, men jag blev sämre i lördags igen. De som misstänktes vara smittade borde inte DE fått munskydd? Märkligt så amatöraktigt det sköts, jag vet med säkerhet att på Nya Zeeland är säkerhetsföreskrifterna MYCKET hårda och strikta. De som misstänks vara smittade får inte en komma i närheten av någon annan, de får ta på skyddskläder, munskydd och skoskydd. Allt för att hålla smittorisken nere.