Bitte 2009

JAG HAR FÅTT EN INNEBOENDE

Någon har flyttat in hos mig. Någon satt och sov när jag upptäckte honom. Han sov väldigt länge. Jag trodde först att han var död. Ja, vissa av dessa drar sig tillbaka och går in i vinterdvalan och somnar för gott och torkar ut helt enkelt. Igår ville jag inte peta på honom och fråga vad han gjorde här inne hos mig - i min lägenhet till på köpet!
Det såg ut som om han hade varit med om en strapatsfylld stund strax innan han föll i dvala, han såg härjad ut.



Jag passade på att föreviga honom på bild för trots allt när allt kommer omkring så sprider den här lilla krabaten lycka omkring sig. Jag brukar faktiskt ha en övervintrare av detta slaget när jag tänker efter, jag blir lika förvånad varje vinter när han plötsligt dyker upp, sittande på min julgardin, mitt i smällkalla vintern. Han har sin stohetstid under de varma sommarmånaderna, inte då, inte i kylan och inte nu heller. Han blev förevigad och sen tänkte jag inte mer på honom den dagen. Han satt tryggt och bra där han satt.


Den här krabaten var täckt med något klibbigt och var full med hår och damm så han inte kunde flyga.

Hör och häpna så upptäckte jag tidigt imorse att den lilla krabaten fortfarande satt kvar på samma ställe. I mina lite stressiga morgonbestyr så glömde jag bort den lilla krabaten och satte i kontakten till min plattång och skulle fixa håret. Där satt jag då och fixade mig i godan ro och plötsligt kommer en viss liten krabat krypande på bordet rakt emot mig som om han inte gjort annat än att krypa. Haha, vad glad jag blev. HAN LEVDE!! Hurra!! Mycket kan man säga om de där sega små krabaterna, men pigg var han minsann. Jag hade kanske t.o.m haft honom i håret, han hade ju slagit sig till ro på min platttång som låg i fönsterkarmen. Han kom krypande och klättrade upp på denna dams finger och hand och såg så glad och nöjd ut. Som om han ville tacka för att jag gett honom tak över huvudet i höst och vinter. Jag förpassade honom till fönsterkarmen igen, nu dock utan plattången att sitta och värma sig på. Jag får väl sy ett litet minitäcke till honom som han kan ha när den värsta kylan kommer. Det är dragit där i fönsterkarmen...brrr! Vi får väl se om han klarar vintern hemma hos Bitte. Det ska bli ett sant nöje att se!


Mat och värme fick min lilla gäst



Ren och fin igen...så nu kan han glatt flyga vidare om han vill.


Jag kanske ska döpa honom? *ler* Han ser NÄSTAN ut som en Eskil, men bara nästan.
Snylte-Per kanske? LUCKY? Ja! För sedan han dök upp har jag faktiskt fått en del tur! =0)
Han ska kanske få en egen liten blogg? Hahaha!

Ps! Imorse var han borta...gone...försvunnen och står ej att finna! =0) suck! COME BAAACK LUCKY!!