- VISIONS OF MINE - - SÅGAR DU SÅ GIPSAR JAG

Johannes olycka

SÅGAR DU SÅ GIPSAR JAG

Oktober 21, 2009 14:00

Vi börjar bli ganska trötta på detta nu...! I förmiddags skulle Johannes vara på Ortopeden för att såga upp luckan på nytt, då de sågat ut luckan på fel ställe när han blev opererat och gipsad under narkos förra måndagen. Detta uppdagades i fredags av sjuksköterskan som sköter omläggningen av hans ben på vårdcentralen. Det som är lite otroligt är att hans musiklärare inte ville släppa iväg honom från lektionen när han skulle gå - TROTS att jag hade meddelat hans mentor igår eftermiddag så hon visste om att han skulle in idag. Vi tänkte igår att han kunde avstått från första lektionen, men vi tyckte att han gott kunde åka till skolan som vanligt och sen skulle hans pappa hämta honom där och köra honom till sjukhuset. Jag tar mig ju dit på annat sätt, men jag är alltid med.
Jag ska ta ett snack med hans mentor i eftermiddag då jag ska dit i ett annat ärende. Nåväl...

När vi kom till sjukhuset så började de att såga upp hans gips längs med långsidan direkt...jag tänkte: Jag hoppas de vet vad de gör!? Det borde de ju veta om de har läst journalen.

Men pappa Leif såg lika chockad ut som Johannes gjorde och bara stirrade medan han sågade upp gipset och då kunde inte jag mer än småle när han sade till gipsteknikern att benet inte är stabiliserat inuti och att benet inte har någon märgspik som håller ihop det inuti.
- Men det stog bara "OMGIPSNING" i papperna, sa gips-nissen. - Nej, sa vi, det ska sågas upp en större lucka i gipset. De har placerat luckan fel. - Ok, jag måste nog kolla upp det närmare, sa han och försvann ut.

Här kan ni se hur de sågade upp gipset längs med långsidan...hihi!

Han kom tillbaka med en sköterska (manlig) som var med och kollade vad som skulle göras med Johannes ben. Sen fick gips-nissen såga på rätt ställe så nu blev det två luckor som fick fogas ihop till EN lucka med stark tejp för att kunna sättas på plats och dessutom sitta kvar. Efter det kom den manliga sköterskan och gjorde rent hans sår och lade kompress över så det inte skulle komma in smuts när gips-nissen satte vadd och tejp runt kanterna på öppningen.

Nu är han omgipsad då gips-nissen redan hade karvat i gipset så det tog rätt lång tid allt det där. Och inget besked från läkaren fick vi heller angående det som hände förra onsdagen då vi åkte in akut med Johannes på natten. Tänk om det händer igen under de kommande två veckorna tills vi ska träffa läkaren igen?? Man blir lite ledsen faktiskt...det verkar så rörigt just nu med detta. Efter detta åker han direkt tillbaka till skolan och då ska han till tandläkaren...(fast det är på skolan). Det var inget roligt humör han var på heller kan jag säga. Ingen kram fick jag, bara en massa "håll käften" medan han låg på sjuksängen. Den där kaxigheten vill jag att han gör sig av med direkt...den gagnar inte någon - inte ens honom själv! Så varför vara kaxig? Som vanligt drog jag min moralpredikan för honom om tacksamhet, men jag tror att det gick in genom ena örat och ut genom det andra.

Trist läge.