KAMERAN ÄR LAGAD
Den gick nämligen sönder för två veckor sedan ungefär. (Den som har följt mig varje dag på sjukhuset.)
Objektivet på kameran började knaka och hacka helt plötsligt en morgon när jag skulle ta foton på en Ferrari inne på sjukhusområdet. Minns du bilderna? Ja, det har varit en svår tid utan den...*snyft*. Jag fick återgå till min gamla Canon med endast 3,2 megapixlar. Oj, vad trög den var! Först nu har jag insett hur snabb den nya kameran är.
Jag fick ett besked i mobilen i eftermiddag att nu är den tillbaka från Canon i Tyskland, men jag hann inte dit innan de stängde idag. Det blir ett kärt återseende imorgon vill jag lova. Jodå, kameran betyder MYCKET för mig.
Jag pratade med en gammal vän ikväll som berättade att hans son hade varit med om en dykolycka och brutit nacken och ryggraden. Han kommer helt otroligt nog att bli helt återställd. Han opererades i många timmar och nu är han uppe och går, men får ha krage i många månader nu. Men det kan det vara värt eller hur? Vi kunde inte fatta att både han och jag har gått igenom samma trauma med vardera son rätt nyligen, det är väl rätt märkligt, inte sant? Det tyckte vi också.
Våra söner har helt klart haft änglavakt. Som sagt: Det finns en orsak till allt som händer och sker. Min vän har hittat kärleken igen och det unnar jag honom verkligen, det är han värd. En vacker dag blir man belönad för allt elände man gått igenom - så är det bara - man SKA gå igenom saker och ting för att lära sig något av det.
Alla människor förtjänar att ha någon att älska vid sin sida - i vått och torrt - någon gång ska det väl bli min tur kanske funderar jag och nynnar till "Och jag har himlen runt hörnet...." Nån gång är det väl ändå hennes tur sjunger de i låten...jag minns låten så väl. Alla har vi nog känt så där och undrat någon gång i livet...det brukar komma även om det kan ta lång tid. Ibland är det värt att vänta på något gott.
Lyssna och njut