LIVET SOM BITTE
Ska inte klaga. Bara gnälla lite. Är förälskad, men olyckligt. Min lott i livet. Hans lott är att älska någon annan. Ändå kan han inte låta bli att smickra mig, gulleplutta mig och säga saker som jag vill höra. Borde jag blunda och stänga mina öron för honom? Sånt där lär man sig aldrig, hur gammal man än blir. Vi vill ha kärlek alla. Vi BORDE få det också.
Varför faller vi kvinnor för skitstövlar? Ja, kanske inte skitstövlar generellt utan de är just skitstövlar emotionellt. Jag ser honom inte som en skitstövel, även om jag är besviken på honom. Det går väl inte en timme tror jag utan att han finns i mina tankar på ett eller annat sätt. Ja, ibland kan livet vara ordentligt orättvist. Fast inom mig vet jag vad som kommer att hända. Jag kan bara säga: Time is nothing.
Torsdagen blev en fin dag. Fick oväntat besök och blev väldigt glad. Många glada skratt med en mycket god vän. På kvällen blev det teater på HIPP (dock inte med vännen, hehe!)
