INTE GLAD
Nej, jag har inget riktigt att vara glad över. Nu låter jag lite väl bortskämd, eller hur? Jag är inte otacksam, men inte lycklig och inte glad. Var är mitt skratt och min glädje som bodde i mitt hjärta tidigare? Jag vill ha tillbaka allt, för det känns som om någon har stulit det för mig. Kommer jag att hitta det igen? Det förlorade skrattet? Jag som alltid varit en glad och spillevinkig figur som glatt de flesta i min närhet, nu återstår bara en trist, ensam och rädd liten figur som varken syns eller hörs. Vad hände med mig? Och när hände det? Hur kunde det hända egentligen? Hur kunde jag tillåta det hända?
Dessa förbannade frågor.
Jag är trött på mig själv, trött på det liv jag lever, trött på min omgivning och all den färglöshet som omger mig.
Inget ljus i mitt liv förutom barnen och mina katter som värmer mitt hjärta. Jag är så trött på att bli ratad, bortglömd och lämnad. Ja, det är precis vad jag har blivit. Men vem fan vill vara med mig? Jag tror jag tar och smäller upp den där ointagliga glasbubblan omkring mig. Pansarglas är det enda som gäller för mig nu. Nutidens genomskinliga rustning.
Don´t even try to get in there - in my heart.
Nu är det imma på glaset.
Is there someone who wants to get out
or someone who wants to get in?
No one knows.
Perhaps just you looking in?
Or me looking out?
Will I ever know?