2011

VAD SKA JAG TA MIG TILL?

Jag har ett dilemma som jag måste ta itu med. Det har tyngt mig ett bra tag nu, men mest den sista tiden. Det gör riktigt ont i magen när jag tänker på det och jag tänker på det konstant hela tiden. Dygnet runt. Inte svårt att förstå, men så är det. Att det är endast jag som kan ta tu med det tynger mig också, jag har ingen till min hjälp i detta svåra. Jag måste dock sätta stopp för detta innan det kulminerar och rusar iväg och får allt för stora konsekvenser. Det gör ont. Förbannat ont. Allt ska ut i dagens ljus och med det innebär det att någons bubbla spricker och det kommer att skada många personer. Jag kan bara inte se på längre. Det har gått alldeles för långt nu. Jag ber om att ha alla änglar på min sida när jag tar det stora steget, för ensam klarar jag det inte. Jag vet min uppgift här på Jorden och det är nog dags nu. 

Jag bläddrar i "Vivecas" bok och får upp dagens kloka ord: "Livsglädjen växer genom ett rent samvete" och jag kan inte nog tycka att det är precis vad detta handlar om. I mitt liv finns ingen livsglädje, fast den borde finnas där. Min ex-kille Anders skrev ett väldigt fint brev till mig igår som fick mig att le för första gången på ett bra tag.
Tänk att han känner mig så väl och vi var bara tillsammans i typ 1½ år. Han minns alla detaljer, allt vi gjorde tillsammans in i minsta detalj, allt vad han tänkte då. Trots det sabbade han det vi hade och det var för mig omöjligt att förlåta och försöka igen. Idag har det gått tio år, eller rättare sagt på min födelsedag den 12 mars. 

Jag trodde inte att vi fortfarande skulle ha kontakt oss emellan efter tio år faktiskt. Han ringde mig idag och vi pratade om just det. Han vill så gärna träffas igen och vi får väl se hur det blir med det. Det känns skönt att ha betytt så mycket för någon och att den fortfarande tänker på mig på samma sätt som då. Härligt.