TVI FAN FÖRBANNADE JÄVLA SÖNDAGSHELVETE
Ja, det säger jag med råge...tvi fan alltså! Detta vidriga dygn önskar jag vore till ända snart. Jag har count down på det och tråkigt nog så återstår det så mycket som sex timmar och tre minuter... Urk på burk!
Och vad är det här med advent? Vad hände med mitt förbannade liv? Vilka julsaker har jag pyntat med ännu? Absolut INGA! Numera ska jag kräka av mig här inne på min blogg, så passar inte galoscherna så dra till någon annan blogg att läsa...här kommer du bara att mötas av jämmer och elände - tror jag...
Ledsen och förbannad... Jag orkar snart inte längre... Flyttar härifrån för gott...
Har sovit väldigt oroligt inatt, fick feber och vaknade titt som tätt hela natten, var orolig att jag inte skulle få stundande söndag att gå ihop med all min planering. Vaknade vid 6-tiden med helt genomblött nattlinne, täcke och lakan. Vidrigt alltså! Efter ombyte och att ha vänt på täcket så försökte jag somna om. Låg och tänkte på att jag skulle tvätta klockan 12.00 och hur skulle jag då hinna till Camillas föreläsning klockan 15.00 som jag var inbjuden till idag? Måste hinna till Mobilia också för att köpa Jojo-kort Period. Ännu en stor utgift som tynger min redan skrala ekonomi. Vad ska jag köpa julklappar för? Tell me please... I år får barnen vara utan...
Jag låg och försökte få en sammanhängande sömn iallafall till klockan 08.00, men det snöt sig, för det blev någon mardröm som ville tränga sig in i mitt undermedvetna istället. Drömde om min ex-pojkvän Martin, det var en riktigt sjuk dröm, han var precis densamma i drömmen, om inte värre. Jag har bara ett svagt minne av den nu så här nedtecknad på kvällskvisten och det lilla jag kommer ihåg av den tänker jag behålla för mig själv.
Smart som jag var tänkte jag om jag gick upp och tog det tidiga tvättpasset klockan 09.00 så behövde jag inte stressa och oroa mig för att komma försent till föreläsningen. Så jag gick upp, sorterade tvätten, durschade och klädde på mig och var nere i tvättstugan prick 09.00. Men tror ni det fanns någon ledig tid? No! Inte i någon av de två tvättstugorna vi har. I dem har åtta personer tillgång till två maskiner vardera. Fyra personer i varje tvättstuga. Det olustiga i detta var att det fanns inte en enda människa i tvättstugorna. Förmodligen struntade de i att tvätta så tidigt en kall, regnig, blöt söndagsmorgon. Till följd av detta fick jag ingen ny tvätt-tid :(
Ok, trött var jag, febrig och gick upp igen och gjorde frukost till mig själv. Jag hade sett fram emot att äta den med min dotter, men hon sov över hos en kompis igår då de skulle ha tjejmiddag. Den lilla damen bemödade sig inte att komma hem heller för den delen... På helgerna är min frukost HELIG...då ska det vara gott pålägg, alltid något extra som skiljer sig från mina tråkiga vardagsfrukostar. Och så kokt ägg givetvis...inte en helg utan ägg på morgonen. Men imorse var jag inte så glad så jag hoppade över mitt goda ägg.
Jag började tvätta klockan 12.00, alla tider på mitt tvättpass var fullbokade, men några av maskinerna stod oanvända. Jag började tvätta 2 maskiner. Hade mycket tvätt den här gången, mycket ska vara rent innan jul, vill inte stå och tvätta då tack. Såklart fick jag stå och göra ren torktumlaren och plocka bort allt äckligt ludd efter den lata och egocentriska person som haft tvättpasset före mig. Surt sa räven! Det kom in en afrikansk kille från den andra tvättstugan och frågade när jag blev klar med mina maskiner och undrade om han kunde få tvätta efter att jag blev klar? Nja, jag ska tvätta mitt tvättpass ut, nästa lediga tid blir klockan 15.00 så du får boka in dig där isåfall, sorry! Han hade lagt in blöt tvätt i en av torktumlarna som inte tillhörde honom. Ok, vad gör man? Han hade kanske jättemycket tvätt att tvätta åt sin mamma? Det var bara att traska upp igen den långa vägen i regnet och hålla mig borta i 45 minuter och sedan var det dags att gå ner för att lägga i mer tvätt och ta ur den blöta tvätten och stoppa in i torktumlaren...det var DÅ eländet började!
Jag skakade all tvätt och sträckte den och stängde luckan och tryckte på knapparna och absolut INGENTING hände, inte ens ett pip-ljud som det brukar. Jaha, vad gör jag nu? ALLA torktumlare var upptagna, dessutom så såg jag inte röken av den unga afrikanska killen heller och ville inte ta ut hans tvätt ur torktumlaren. Jag skakade min blöta tvätt och hängde in den i tvättskåpet, men det blev fullt efter en maskin, och jag fick ta med mig resterande blöta tvätt (från en hel maskin) upp i lägenheten och hängde upp på tvättlina. Den har jag inte använt sen barnen var små kan jag tala om. tur att jag hade kvar den i badrummet :) I torkskåpet blir all tvätt hårt och raspig, inte alls skönt att ha på kroppen... Det blir mycket att stryka tråkigt nog :(
Ja, så jag fick gå upp med blöt-tvätt och mina två resterande tvättar igen. Ok, nu får jag kompensera mig med en god kopp Arpeggio-kaffe som Sara var snäll och var in och handlade på Nespresso åt mig i fredags på väg hem från skolan i stormen. Men gissa vad?? Jo, kapseln mosades sönder, det gick inte ens hål i den och bara vatten rann ut, inget kaffe! Nääää, inte nu igen! Har haft den inne på lagning för inte så länge sedan. Mycket trist! Ja, det verkar inte vara min dag helt enkelt idag! Allt går tydligen emot mig...Ännu fler krångelsaker som skall fixas och snart är det dessutom jul! Bläh! Hur ska jag hinna allt detta?
Jag bryggde då vanligt kaffe och tog mig en kopp med skummad varm mjölk, kollade busstider och traskade sedan ner till bussen. Långt att gå såklart, knepiga busslinjer som går på konstiga håll, så för att slippa åka några längre resor och behöva byta buss och vänta så gick jag en längre bit och sparade tid och irritation. Det vill jag inte ha mer av idag tack...
Jag gick direkt och köpte mitt Jojo-kort och ut till bussen igen. Jag kom ut dit 15.14 och bussen som som skulle komma 15.23 kom aldrig. Den kom istället 15.37. Hur kul var det i regnet och blåsten? Kuren vid busshållsplatsen blev till sist fullsmockad med folk och det var bara jag och en annan kvinna som var de enda svenskarna där, hej och hå! Det var sånt kackel där i kuren att jag nästan fick sår i öronen. Dessutom höll jag på att bli petad rakt i ögat av en vilt gestikulerande kvinna. Inte bad hon om ursäkt heller. En utlänsk kvinna stod med ett paraply uppfällt inne i busskuren precis i ögonhöjd med den andra svenska kvinnan så hon knackade den utländska kvinnan på axeln och sa Ursäkta mig, kan du ställa dig lite längre bort för jag får nästan paraplyet i ögonen när du rör dig hela tiden. Hon bara tittade på henne och flyttade sig en liten bit utanför kuren. Mig veterligen så regnar det inte in när man står i en busskur. Jag vet inte hur många gånger den svenska kvinnan sade "Förlåt mig" efteråt bakom den andra kvinnans rygg. My God alltså!
Kan vi inte alla vara lite mer hänsynsfulla, öppna och kärleksfulla mot varandra? Vi lever ju ändå här tillsammans allihopa. Då kan man ju göra det bästa av det hela eller hur?
Nu när jag har skrivit ner allt detta ovidkommande ointressanta dilemma som jag genomlidigt idag så känns det mycket bättre. Var så god F.R.A och N. S. A - hoppas jag har tråkat er till döds nu...hahaha!
THIS IS BOOOOOOOOORING STUFF!!!!!!!
