2013

SKOLOR FÖRBJUDER LUCIAFOTOGRAFERING

Allt fler skolor väljer att förbjuda fotografering av barnens luciatåg. Förbuden väcker kritik hos många föräldrar, men enligt Skolverket är det olämpligt att fotografera på skolor där det går barn med skyddade personuppgifter, skriver TT.  // 2013-12-13
 
Ja, vad säger vi om detta? Vilka barn finns det flest av i Sveriges skolor? "Vanliga" barn eller barn med skyddade personuppgifter? Kan Skolverket tänka logiskt eller ej här? Uteslutningsmetoden hade jag tillämpat i detta fallet. De som inte vill/bör eller får vara med på bild behöver inte deltaga i luciatåget och det handlar inte om att utesluta någon från att fira något, om det gäller invandrarbarn så får de väl ändå inte deltaga i luciafirandet för det handlar ju om ett kvinnligt helgon. Detta är en URÅLDRIG SVENSK TRADITION!
 
Ska nu detta nöje för föräldrar och barn tas bort? Detta är något man längtar efter att få se och ha förevigat på foto och film på ens barn när de är små.  Men vad faaaaaan!!!???
 
Den svenska traditionen har sitt ursprung i både nordiska och kristna seder. Enligt folktron var den 13 december en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka lite extra. Även husdjuren fick extra foder. Under 1300-talet, då Europa hade den julianska kalenderräkningen, inföll luciadagen samtidigt som vintersolståndet på norra halvklotet.

Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet. Det svenska firandets koppling till helgonet Lucia är dock i princip obefintlig, och namnet på ljushögtiden är en senare företeelse än själva firandet[1] (jämför exempelvis med Mickelsmäss, egentligen en skördefest utan koppling till ängeln Mikael).

Luciafirande och besläktade traditioner har genomgått en utveckling genom århundradena; omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige. Den moderna svenska luciatraditionen (se även Sveriges Lucia) har troligen ett starkare ursprung i Västsverige, i Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige.

Äldre svensk luciatradition

Nutida luciafirande i en svensk kyrka 2006.

Julfasta och årets längsta natt

Från medeltiden finns uppgifter om firandet av julfastans ingång. På lucianatten slaktades julgrisen och det festades natten lång. Under 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige och Finland, var lucianatten årets längsta natt. Då ansåg man att övernaturliga makter var ute och härjade och att det därför var bäst att hålla sig vaken. Årets längsta natt var detsamma som midvinter och fungerade som motsvarighet till midsommaren. Vid den mörkaste tiden på året i det förkristna Norden, besvärjades ljusets makter för att få ljuset att återvända. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december ursprungligen härstammar.[4] Traditionen med en ljusbringande kvinnogestalt kan ha sitt ursprung i en hednisk ljusgudinna.[2]

Vintersolståndet var länge i folktron en farlig natt, då gårdsfolket gjorde bäst i att hålla sig inomhus, och helst inte gå och lägga sig (lussevaka). Vintersolståndet var alltså mörkrets natt, men också inledningen på julen: Grisen skulle vara slaktad den 13 december, och inte allt för mycket arbete skulle återstå innan jul. Under 1500- och 1600-talen inträffade vintersolståndet/midvinter den 11 december. Genom förskjutningen vid införandet av den gregorianska kalendern blev lucianatten inte längre årets längsta natt utan vintersolståndet/midvinter inträffar nu i stället 21 eller 22 december.

Men i folktron levde 13 december kvar som årets längsta natt, då man skulle hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, kanske (om man var ung) gå sång- och tiggarrundor i de kringliggande gårdarna, och då ljus och mörker hade en särskild betydelse.[källa behövs] Traditionen att fira ljus och mörker vid midvintertid levde alltså vidare in i 1600- och 1700-talets bondesamhälle.

Luciadagen kallades på sina håll lillejul, och ansågs också vara den dag då bak, trösk, och brygd skulle vara avslutade för året.[5]

Firandet var vanligast runt Vänern i västra Sverige, det vill säga i Bohuslän, Västergötland, Dalsland och Värmland. Exakt varför den geografiska fördelningen såg ut så vet man inte, och mer forskning på området behövs. Dock är det klart att liknande traditioner förekommit i östra Norge, där lucia/midvinter i folktron gått under beteckningen lussinatt, med en mängd föreställningar om övernaturliga krafter kopplade till midvinternatten.  (Wikipedia)

Är det meningen att vi svenskar ska behöva emigrera för att hålla våra svenska jultraditioner vid liv? Vad är det som har hänt med vårt land? Är vi inte svenskar längre??