MIN DAG MED JOHANNES
Blommorna tog jag hem och satte vas och tog en massa vackra bilder på dem. När jag kom till Johannes idag visade jag honom bilderna och han sa: - Oj! Har hon köpt alla dem blommorna till MIG? Sååå fina! Han blev verkligen rörd!
Idag hjälpte jag till med att tvätta håret på Johannes. Det var inte en lätt match. Sjuksystern lyckades göra hans säng till en pool...han flöt i vatten! Det hade till följd att han blev kall där han låg och det var ett himla bry när de skulle byta allt i sängen. Tre personer krävdes det, vi skulle försöka ta och sätta Johannes upp på sängkanten och det gick ju tills ögonen började snurra på honom. Jag sa: - Fokusera på mig! Titta på mig Johannes! men han valde att lägga sig ner.
Det har varit en himla lång väntan på allt möjligt idag. Man blev lite småirriterad. Jag ska inte nämna vad Johannes tyckte. Den senaste sjuksyster sa han att hon var totalt inkompetent. Han störde sig på henne för hon hade satt hans nål fel och han ville inte bli stucken en gång till. Han har fortfarande inte fått några kalsonger på sig efter att de bytte sängkläder och tog av honom sjukhusskjortan. Leif tog av hans kalsonger när han kom nu klockan 19:00 ikväll, men de gick inte att få av för Johannes har ju slangar från benet (dräneringspumpen) så de får väl klippa av kalsongerna. Kalsongerna var blöta av vatten fortfarande...dåligt av dem att inte fixa det. Bara en massa hattande i eftermiddag och ikväll tycker jag. Sen var han plötsligt våt på armen och hade en droppe av något genomskinligt där. Var hade den kommit ifrån? Jag upptäckte var det kom ifrån efter att ha följt en massa slangar etc. och då kom det från kanylen som satt i hans arm och den var till morfinet som han doserar själv med den där lilla maskinen. Det läckte ut helt enkelt! Tejpen hade släppt och var alldeles blöt. Jag ringde efter hjälp, för om det rinner ut får han ju ingen smärtlindring i sig. Jag märkte det på hans humör med. Han blev lättirriterad. Tror ni att det kom någon? Vi väntade över en halvtimme och Johannes tryckte på sin pump igen, men det rann bara ut. Jag gick ut och sa till på skarpen och då sa hon att hon hade sagt till en annan sköterska, men hon hade ju inte kommit till undsättning. De fick leta reda på henne. Ja, hon kom till slut...*suck*
Nu är jag hemma hos mig och ska laga mat, har druckiot en kopp tea och ätit en smörgås imorse vid 8.30-snåret och sedan ätit en bytta med vindruvor under hela dagen/kvällen och druckit lite läsk. Jag har hallucinerat om mat, sa jag till Johannes, så hungrig som jag var. - Konstigt nog är jag inte hungrig som jag var innan, sa han. Det kan kanske bero på att han fått dricka näringsdryck idag. Allt som allt får han bara dricka 1000 ml idag. Han gillade verkligen näringsdryckerna, de luktade gott med. Tänk att behöva snåla med 1 liter vätska under ett helt dygn...stackars lilla gubben! Vi får se vad de kan tänkas göra med honom imorgon måndag, det var ju bestämt att det skulle bli operation av benet igen, men igår hade en läkare sagt till Leif, hans pappa, att det nog blir på tisdag istället.
Jag har suttit och läst medan Johannes sov så gott tidigare i eftermiddag. Det har ju också varit väldigt varmt ute idag och det känns även av på sjukhuset. Jag fick dra för helt i hans fönster (stora fönster) både persienner och gardiner och en markis på utsidan och då blev det lite svalare inne på hans rum. Så jag har suttit i mörker hela dagen...nice! Det gör mig inget! Idag har jag läst upp 6½ sida med krya-på-dig-hälsningar för Johannes. Han sa själv till mig att han ville att jag skulle läsa...ett gott tecken! Han är dock lite frågande varför en massa skriver hälsning men inte vem det är ifrån?!?
Anonym t.ex eller bara att de inte skriver i sitt namn. Han hade blivit GLAD om ni skev ert namn oavsett om ni känner honom eller ej. Ni har väl inget att skämmas för, eller hur?
Johannes lärare Sussie skulle komma och hämta Johannes pappas hund idag (ikväll, men hon har inte hört av sig och vi vet inte hennes telefonnummer. Maxie, deras hund börjar lyda mig ordentligt nu och har vant sig vid att jag är hemma hos dem och sover. Vi får göra så nu för Sara kan ju inte lämnas ensam för att Johannes ligger på sjukhus. Det är lätt att syskon kommer i skymundan när något sånt här händer. Allt måste fortsätta som vanligt, men med lite ändringar bara. Hon har ju skola i 1 ½ vecka kvar innan det är sommarlov. Nu ska jag laga mat och sedan bege mig till min lilla gumma och pyssla om henne. Det är en dag imorgon med.
