Alla har blivit Zombies
Ja, så känns det minsann. Inte alla, men M Å N G A. Speciellt de som jag kände förr. De som jag tyckte om. Om man ser på deras utseende nu, deras ansikten, ögon och uttryck så är de inte längre de som de en gång var. Livet är liksom borta ur ögonen på dem, livsgnistan och kärleken.
Finns det någon som vet vad kärlek är numera? Jag vet i fan vart den tagit vägen. Kommer jag någonsin att få uppleva förälskelse igen? Att få bli kär? Att älska en annan person och bli älskad tillbaks för den jag är? Att sitta nära någon på en parkbänk och nudda vid varandras händer. Att bara genom att se på personen så slår det volter i mitt hjärta. Ja, det var många många år sedan nu. Livet väntar inte och en dag är min stund kommen att lämna detta jordeliv.
Jag kan inte säga att jag varit lycklig i detta livet. Korta korta stunder i mitt liv de få stunder kan jag räkna på mina båda händer. Jag lever på minnena från mina fina upplevelser, fast jag vet att dessa personer inte förtjänar dessa fina tankar, men jag kan inte tycka illa om dem.
Jag blir bara ledsen över att de är såna fega ynkryggar. Egotrippade falska fega ynkryggar. Tyvärr så omgav jag mig bara av sådana för några år sedan, jag brydde mig inte på det sättet då, jag levde för stunderna och inget annat, fast jag inom mig precis visste vad de gick för.
Och jag har nyss sett på foton på dig, du ser inte glad ut, du ser inte lycklig ut. Inte så som du såg ut när du var med mig. Dina ögon brukade glittra, skina och spraka av energi och passion, du var så vacker, så manlig och du var verkligen min dröm-man.
Nu är din hy grå och blek och inte längre stram, mungiporna sluttar nedåt från din streckmun och ögonen är bara tomma hål. Det finns inget där längre...helt svart och tomt. Ljuset är borta. Passionen är borta. Precis som när livet lämnar någon. Som när min katt dog. Ljuset och livet i hans ögon försvann och kvar låg han där med spegelblanka ögon där jag bara såg mig själv. Han var redan borta. Det ser nästan ut som om du är en zombie eller hypnotiserad, ögonen tränger nästan ut ur dina ögonhålor, som om du ville fly.
En sak vet jag iallafall, jag kommer ALDRIG att bli en Z O M B I E ! !
