SKJUTNINGAR I MALMÖ 2011
Beskjutningen mot mig den 19 november finns inte med. Den räknas nog inte. Den träffade ju inte. Men inom mig är jag för alltid skada efter detta. Poliserna hittade kulan som missade mitt ansikte. Ingen bryr sig. Det var ju "bara" en kula från ett softair-vapen. Avlossat från en balkong mitt i ett bostadsområde. Den missade mig med några millimeter. Om jag hade tur? Ja, det vill jag lova. Jag kunde blivit blind.
Varför gör man något så hemskt? Hur kan man stå på en balkong och rikta ett vapen mot en helt främmande människa? Hur är man funtad då? Är det roligt att skada andra människor? Vad får man ut av att göra något så rått och hemskt? Vet du hur mycket skada du har gjort mig och min familj genom det du utsatte mig för? Vet du hur dåligt jag mår? Vet du hur rädd jag är för mörkret nu? Det gör så förbannat ond. Tänk om jag gjorde detsamma? Beväpnade mig och stod på min balkong och sköt på oskyldiga...herre gud...jag vet inte vad jag hade gjort. Vi är inte ens i krig och människor för så här. Vi lever i ett fritt land och jag ska kunna gå vart jag vill och röra mig vart jag vill, men det kan jag inte längre tack vare denna person som gjorde detta mot mig.
Jag är inte kriminell, eller har något otalt med någon. Jag råkade gå förbi precis där, där det hände. Detta skedde på min gata där jag bor, en kväll när jag skulle gå ner på ICA och handla. Helt ovetandes så utsattes jag för detta hemska och chockades svårt. Vad för hjälp har jag fått efter detta? Hur ska jag kunna gå vidare med mitt liv efter denna traumatiska händelse? Vet du hur mycket jag har gråtit? Vet du hur rädd jag har varit? Det finns ingen respekt eller heder i vårt land mer. Det värsta är att polisen inte tog detta på allvar. Jag tror inte ens att de har konfronterat de som sköt mot mig från balkongen. Det är det som smärtar mest. Vart är vi på väg? Efter allt hemskt som hänt det sista året och i början på detta året så gör det så förbannat ont. Min tilltro till polisen har definitivt falnat. Jag har insett att de är fega och inte vågar gå emot bössen.
Grymt besviken