I STILL GOT SAME OLD FEELINGS, BUT...
Bitte
Hej Alexander! Det var ett tag sedan jag såg ett livstecken från dig. Kul att läsa dina rader igen. Ja, jag kan bara hålla med, därav texten. Det är precis som det är med livet, människor förändras, antingen till det bättre eller sämre med åren, även vi själva (men vi har ibland svårt att inse det). Under de senaste tio åren har jag förkrossande sett på hur många av mina närmaste förändrats, på gott och ont. Det härliga är att man kan ha fina minnen ihop och ha dem förevigt bevarade uppe i hjärnkontoret för att tas fram och dammas av lite då och då och minnas den goda tiden. Livet är en enda lärotid. Man tnker oftast när man blivit lite äldre och klokare: Tänk om jag när jag var ung visste vad jag vet idag, så hade mitt liv sett annorlunda ut. etc. Men saken är just den att vi ska lära oss, gå igenom för att i nästa liv förhoppningsvis få det bättre. Ja, jag tror på Karma och Ödet. Ingenting sker utan mening anser jag. Som t.ex att just DU skriver till mig här och nu.
Alexander
Ja precis. Jag har precis samma tankar som du, man lever flera liv för att lära sig något speciellt i just de livet vi är i nu. Så jag tror i alla fall, allt vi gör har en mening. Minnen är ju perfekta för att påminna oss om just detta. Vi har gjort bra saker i livet för att kunna kolla tillbaka på de och dra nytta av det, även misstag eller fel vi gjort.
Jag vet en sak jag väldigt mycket kommer ångra i framtiden om jag inte framför det idag. Det är att berätta för en person vissa saker, men det känns rent av omöjligt, det kan antingen bli de bästa jag gjort eller de absolut sämsta. Det är svårt val...
Men jag tror min läxa med detta liv är att sluta vara så orolig för ALLT som jag verkligen är. Jag har tagit mycket lärdom ifrån dina ord, och kommer göra de i fortsättningen också!
Ha d jättefint, jag ska försöka kolla in och skriva lite oftare!
Bitte
Ibland är det som om livet kommer ifatt en, allt det som man gått och tänkt på att en gång göra. T.ex att man skulle vilja träffa den och den personen för att be om ursäkt för något man gjort (återigen karma) eller för att träffa den man en gång älskade och aldrig fick, för att se hur det gått för den i livet o.s.v. Jag kan avslöja att förra året började en del av dessa personer från min ungdom dyka upp igen och på mycket märkliga sätt. Kanske har man något ouppklarat som måste slutföras s.a.s. Vad vet jag? Märkligt är det iallafall! Vissa kontakter är jag glad åt att åter få ha, men vissa har bara fått mig att inse vilka trasiga personer de blivit och det var vad man hade på känn redan då. Sånt kan man vara utan och det är skönt att inse och då kan man släppa de funderingar man har gått och haft om kreti och pleti. Sen finns det också mycket som JAG kan lära mig av mina nya möten med det förflutna (det gäller oss alla) och det är att inse att man kanske inte var så oskyldig och snäll som man trott. Det finns en anledning till att Ödet sammanför oss igen, 30 år senare - det återstår att se. Kanske var det denna person som jag egentligen skulle delat min framtid med en gång i tiden? Men jag valde att kasta ut honom ur mitt liv och på så sätt fick mitt liv en helt annan vändning som det kanske inte var meningen att det skulle bli. Även hans liv fick en helt annan vändning och egentligen var det då kanske en chans han fick (av Ödet) redan då, att ändra på sitt sätt att leva...vissa går emot sitt Öde i resten av sitt liv, vissa hinner ikapp sig själv om man bara saknar ner farten. För varför har vi så bråttom? Jag såg en himla bra intervju med en högt uppsatt svensk man i helgen. I lördagsnatt var det! Jag satt uppe och var kreativ och skapar just nu en mycket fräck födelsedagspresent till min vuxna dotter. Vad det är kan jag inte avslöja, men efter henne födelsedag den 16 februari så kommer jag att lägga ut foton på skapelsen, hahaha! Oj, vad många timmar den tog att göra, men det är ännu inte klar heller, måste köpa mer material imorgon, och göra klar det sista på den. Himla kul! Har man börjat så kan man inte sluta...jag lovar!
Sen ett litet ord om det du skriver: att du ska berätta en sak för någon. Förmodligen är det om den där tjejen som du nämnt...och jag kan bara råda dig till: SÄG DET! Jag lovar dig: Hon vill inget hellre. Vi tjejer är så funtade. Killar är ofta alldeles för blyga när det kommer till att visa känslor, och du anar inte hur mycket kärlek som gått förlorad på grund av det. Så många olyckliga själar och krossade hjärtan. Snart är det Alla Hjärtans Dag ~ tag tjuren vid hornen och satsa allt på ett bräde. Go fot it! Vad har du att förlora? Innerst inne vet hon säkert redan om dina känslor. Vi äger något som ni män inte gör och det kallas kvinnlig intuition. Oftast känner vi på oss det ett bra tag innan ni själv förstått att ni blivit kära i vederbörande. Jag ska hålla alla fingrar och tår för dig! I promise! GO FOT IT!
Bitte
Go FOR it! menade jag ju, stavade fel! Sorry! Och sen babblade jag på om min kreativa natt, när jag ville berätta om den där mannen i intervjun. Vilken man! Vilken bok! Han hade helt fullständigt rätt om precis allt han sa om livet, om samhället och Jorden. Måste ta reda på vem han är...han hade ett ovanligt namn och har varit politiker. Han är idag rådgivare på internationell hög nivå...hm! Godnatt! Help me!
Alexander
Ja, ens förflutna kommer alltid gå i dina fotspår, så är de. Att de en dag viker iväg och sedan korsar samma väg som dom en gång följt är ganska fascinerande. Hur stor är sannolikheten egentligen?
Jag hoppas slippa träffa mina kompisar eller andra nära i framtiden i ett dåligt tillstånd, de är något jag verkligen hoppas slippa. Men det finns en del människor som man har sig nära och verkligen tar hand om nu och hoppas dom får en bra fortsättning även när ens egna tid med denna är över, alltså man kanske växer ifrån varandra eller vad som hällst.
Men det är lite roligt just detta ämnet, med tanke på att de har o göra med personen jag önskar berättat vad jag känner för. Skulle jag inte berätta något nu så tror jag min framtid kommer att få ett lite annorlunda utfall gentemot om jag skulle berätta. Och det är som du säger, "Go for it", men det finns ett problem. Du får inte misstolka mig nu, jag är en människa som attraheras av kvinnor i vanliga fall, men detta är ofattbart, eftersom det är en kille jag pratar om... Jag är inte homosexuell, jag är inte bisexuell, jag är inte homofob heller, men jag attraheras inte alls av killar, bara tjejer, förutom ett, ETT undantag. Denna killen går i min klass och jag har under en lång tids period inte kunnat sluta tänka på honom och blivit skrämmande attraherad av hans utseende. Jag sprängs snart om jag inte berättar för honom, men däremot så kan de gå illa om jag gör de. Vill inte förstöra vår sista tid i gymnasiet tillsammans. Vi är en klass med bara killar och har världens sammanhållning, känns dumt att förstöra de.... splittrad? Jaaaa.
Jag hoppas det ordnade sig med presenten till din dotter!
Ha d nu jättefint!
Anonym
Publicera ej detta föresten. Håll de här tills vidare, snälla. Tack. Ha d toppen nu!
Bitte
Alexander! Allt som skrivs här är ju s.k publicerats. Du och alla i hela världen kan läsa det, ifall de hittar hit och är nyfiken. Av respekt för dig och din önskan har jag tagit bort ditt förra inlägg, enbart så den inte syns här, men den finns kvar så säg bara till så kommer den finnas här bland dina andra inlägg. Stor kram till dig du starka unga själ. Jag skriver mer om det du "avslöjade" i ditt inlägg imorgon...jag har slut på krafter vid det här laget och ögonen ser snart dubbelt. Godnatt kära cybervän
Alexander
Ah, jag förstår de, men här var de ändå relativt avskilt, men det var snällt att du tog bort de, huvudsaken är att du får läsa de. Ha d nu jättebra så länge! Kära Cybervän!
Bitte
Tack Alexander ;) Jag hejar på dig! Go for it!
Alexander
Skönt o höra att du hejar på. Men tror inte du jag riskerar ganska mycket om jag gör de?
Bitte
Tror du inte att personen i fråga a n a r någonting alls? Det kan ju vara ömsesidigt.Sen är det vanligt i din ålder att man kan påverkas så intensivt av en stark personlighet och känna precis samma känslor som för vilken person som helst. Hur länge har du känt så där för denna person? (jag skriver så för din skull) ;) Du kan ju kasta ut hintar, fråga vad denne tycker om ja, du vet...hyr en film som handlar om något sånt och se den ihop...man vet ju aldrig vad som kan hända. Kan ni snacka bra ihop? Om allt möjligt? Eller är du blyg eller personen ifråga? Ja, det är mycket man ska tänka på innan man tar steget ut...
Alexander
Jag har känt såhär länge. Denna riktiga intensivitet har varat i ungefär ett halvår. Vilket kan beskrivas med att jag mår skit och får panik så fort jag inte är i kontakt med personen. Jag är beroende av dess närvaro. Svårt att tänka på annat och även svårt att sova ibland. En gång bröt jag ihop och visste inte vad jag skulle ta mig till faktiskt...
Men de knepiga är att jag sedan första gången vi sågs alltid blivit attraherad. Men antog att de var normalt. Och det är först nu de senaste halvåret som de varit extra jobbigt, precis som att jag förståt något.. Men de är bara denne och inge mer, det underlättar lite med tanke på att jag kan få de lättare att gå vidare sen. Men nu är de fortfarande väldigt jobbigt.
Jag har blivit blyg ända sedan de blev som jobbigast, det är då jag är mest orolig för att den ska uppfatta något. Trots att jag egentligen vill de. Men får se hur jag gör framöver, hoppas att de lättar, kanske försvinner helt. Allt kanske återgår till de normala igen, vem vet?
Skönt att kunna prata med dig om detta, du har väldigt goda råd!
Tack!
Hej! Jag hoppas du haft en toppen jul och en bra start på ditt nya år! Allt bra annars för dig?
Fastnade lite för denna, har tänkt lite på de, men inte bara minnen. Ibland så gillar man hur någon var och bestämmer sig för att tro på att de fortfarande är så. Även om personen förändrats så blundar man för de, man vill att personen ska vara som den var.
Ha d bra!