MINA EGNA ORD
Jag vill aldrig sluta, bara sitta här och skriva, tömma mig själv på ord.
Vid detta laget är jag proppfull och någon avfallskvarn äger jag inte, för
inte ska man väl förstöra ord? Dessa maktfulla, kraftiga pampiga ord som
ibland bara väller ur en. Det var ett tag sedan orden strömmade ur mig...
men proppen är nu löst. Och den som drog ur den var ingen mindre än en
engelsman vid namn Andrew Fretwell. Hans magiska händer och fingrar
masserade min mage...ja, kan ni tänka er? Min mage! Jisses! Jag har låtit
en helt vilt främmande man massera min mage! Halleluja! Och under tiden han
gjorde det så var jag knappt medveten om vad han gjorde, för jag var så
fokuserad på vårt pågående samtal som fick mig att gå långt inom mig för att
finna orsaken till min propp. Ja, Milda Matilda!
Något trängde också upp ur mig när han lämnade rummet för att lämna mig
ifred ett tag för en stunds vila. Den känslan kommer jag aldrig att glömma.
Jag har haft superenergi i snart två hela dygn efter att jag fått Chi Nei Tsang-
behandlingen av honom. I eftermiddags innan jag gick hem från jobbet började
jag tackla av lite och var enormt trött när jag kom hem...ville göra så mycket,
men det blev soffläge (obekvämt) och kände mig enormt trött och rastlös.
Jag vill ha en läslampa vid soffan så jag kan ligga och läsa istället när det är
skräp på tv, vilket det nästan alltid är.
Just nu vill jag krama hela världen. En härlig känsla inombords. Vill skiva min bok.
Vill börja måla på allvar igen. Kanske dags att damma av mina gamla penslar?