JAG BLEV KIDNAPPAD AV SPÖKEN
Tänk dig att det är dagen före din 50-årsdag. Du har fullt upp med allt det sista som skall göras och är stressad och du har knappt ätit på hela dagen. Kvällen skulle tillbringas på bio med min lillasyster Nilla som kom någon timme tidigare. Vad jag inte märkte var att hon öppnade ytterdörren istället för att låsa den när hon kom. Jag hade INGEN ANING om hennes planer som hon tänkte utsätta mig för! Puh!
När vi var i köket och plockade in bakade godsaker i frysen råkade jag se något som fladdrade till i vardagsrummet. Jag kikade ut och såg en vitklädd figur smyga in och försvinna bakom min bokhylla. Jag sa till syrran att vad är det som händer...någon är i min lägenhet! Nähä, sa hon. Det kan det väl inte vara! Jo, det är sant, jag såg någon! Jag måste kolla, sa jag och tog ett steg ut i hallen och till min fasa upptäcker jag att det står en till precis utanför köksdörren. En likadan. Någon utklädd figur, kortväxt med ett vitt lakan över huvudet och uppklippta hål för ögonen och ett för munnen. Inga hål, men revor, så man såg knappt igenom. Uj, vad rädd jag blev! Jag slog en snabb blick mot ytterdörren och den stod på vid gavel...VAD ÄR DETTA????
Är det någon som skämtar med mig eller är det på allvar?? Bara för någon dag sedan var det ett par personer som tog sig in i en familjs bostad och rånade och misshandlade dem. Vad skulle man tro? Jag visste ju att jag hade galna syrror som älskade att hitta på upptåg, men klä ut sig till spöken?? Syrran såg lika skärrad ut och det verkade inte som om hon visste något om det som hände. Lillasyrran sa: - Men det är kanske dina grannar? - Eller någon som har gått fel? Nej det kunde det inte vara!
Det värsta av allt var att de inte svarade på mina frågor. - Vem är ni? - Hur har ni tagit er in här? - Vad gör ni här? Men säg något då!!! Jag möttes bara av ett läskigt väsande när de andades. Usch! De gestakulerade att jag skulle sätta mig ner i min egen soffa, bredvid dem. Jag vägrade. Varför skulle jag sätta mig där? Det kusliga var att det ena spöket rörde sig precis som min mamma och gjorde handrörelser som var EXAKT som hon brukade göra. Till saken hör att min mamma är död och gick bort 2007. Kalla kårar alltså.
Jag skrattade om vartannat med skräckfylld känsla, visste inte vad jag skulle tro. Vem var de? Vad ville de? Jag uppfattade inte vad som hände runtomkring mig, att lillasyrran stod och plåtade och det gör man ju inte direkt om någon bryter sig in i ens lägenhet för att råna en t.ex. Eller hur? Hade du gjort det? Knappast! Här börjar de klappa på mig, vänligt, men de sa fortfarade ingenting alls! Jag hörde bara deras tunga andning...
Ibland sträckte någon av dem ut tungan ur ett hål i lakanet...men fy! Vem kunde det vara? Jag gissade på min ena storasyster Elisabeth "Bettan", men den andra var jag konfunderad över. Jag tänkte på min storasyster Margareta "Maggan",men hon var ju betydligt längre än någon av dessa små halvfigurer. De var i min höjd alltså. Hm....
Ett Två Tre
(klicka gärna på bilderna för att se dem i större format)
Det VAR min storasyster Maggan!!! - Jäkla unge, sa jag och vi kramades och skrattade länge.
Och vem var det andra spöket då? Kunde jag ha rätt att det var Bettan??
Tittut, sa spöket!!! Ja, det var Bettan!!
Och så blev det mer kramkalas... Vilka busungar, va??
Ja, sen fick jag ett glad vin i handen av lillasyrran Nilla som sa: - Nu har du 30 minuter på dig att fixa till dig. Vihar en tid att passa klockan 19.00. Då var klockan 18.15 och jag var precis klar med dammsugningen, svettig och äcklig och visste inte vad jag skulle ha på mig. Jag skulle ju "bara" gå på bio ikväll...hahaha!
Ja, sen drog vi iväg och de hade bokat bord på Harry´s vid Stortorget och det blev en 3-rätters meny som hette duga. Jag var väldigt nöjd och mätt när vi huttrande gick till bilen och det hade minsann snöat lite också under kvällens gång. Tidigare på dagen hade jag stått i köket och bakat pajer då jag hörde en enorm knall ute. Jag trodde det först var en smällare/raket som något fyrat av ute på "stora gatan" och tänkte inte mer på det än att jag sa högt: - Vad var det???
Men sen så blev det alldeles mörkt i köket för himlen hade svartnat totalt och helt plötsligt utan någon som helst förvarning kom det stora hagel ifrån himmeln. Katten satt i fönstret och blev jätterädd och for iväg i en ryslig fast, det var riktigt så man hörde honom spinna runt med tassarna på det hala golvet som han halkade på. Men jisses vilket väder det blev! Det var hagel stora som tumnaglar som slog mot det plårklädda huset. Balkonggolvet var alldeles täckt av vita hagelkulor. Vilket skumt väder! De sa på radion dagen före att de hade lovat fint vårväder på min födelsedag och vad händer? Jo, extrem kyla och ÅSKA på det, sedan hagelstorm! *suck*
Det blev en lyckad fredagkväll iallafall och syrrorna som åkt tåg ner för att överraska mig sov över hos mig till lördagen då min 50-årsfest skulle stånda. Vilka räddande änglar de var! De hjälpte mig med sista städningen, dammade bokhyllan och torkade golven. Jag fick knappt göra någonting själv. De tyckte jag var så envis! Jag var iväg på förmiddagen och hämtade brytbröd som jag hade beställt från ett ungerskt bageri och handlade det sista till festen. Puss på mina underbara systrar som varit såna änglar och hjälpt mig så. Ni skulle bara se som de fixade och serverade på festen. Utan dem hade allt floppat tror jag. Vilka änglar!
Puss på er mina älsklingar!
