UNDER ISEN
Varför? Hur? Var? Ja, säg det! En ledtråd: Om den endaste kärlek man har kvar är till någon speciell och om man blir så sårad av denna så man bara vill gå och dö - vad har man då kvar? Precis! Absolut INGENTING!
Jag har höga tankar om mänskligheten, att de är humana och ger av sina kärlek och bryr sig om sjuka och fattiga och ser orättvisorna i världen och runt omkring dig. De hjälper sådana som har behov av hjälp och kräver ingenting i gengäld. Det är ren kärlek. Varför hycklas det då? Det talas så vitt och brett om kärleken till din familj och din nästa. Men hur ser det ut i verkligheten? Talar du om för dina närmaste att du älskar dem? Visar du det för dem? Erbjuder du dig din hjälp för den som behöver? Var är den osjälviska kärleken någonstans?
Idag har bara folk krav på dig, gör det och gör det, men du ska inte få något i gengäld för det du utför. Inte ens ett tack! Du kryper på dina knän, du är skadad, du är sjuk...men krypa på dina knän ska du, om du så kryper på blodiga knän så ska du krypa för folk. Folk är lata, folk är dumma, folk är ego, folk är elaka och folk vill se dig krypa i smutsen, se dig förnedrad och förödmjukad. Varför? För att känna sig överlägsna, starka och känna sig mer än alla andra.
Jag har fått den hemska äran att få leva ett liv på denna Jord ännu en gång, allt för att bekräfta att människan inte är god i sig själv - djur är mer goda och okorrumperade än människan själv. Det kan nog alla hålla med om. När stötte du på en avundsjuk hund senast? Eller en utstuderat självisk katt? Nej, se där...
Jag är inte världens bästa människa kan jag erkänna, men jag gör mitt allra bästa hela tiden och jag förväntar mig att andra gör detsamma, men tyvärr är det inte så andra fungerar. Jag kan inte ändra på någon, allra helst inte på någon som står mig nära. Det är endast upp till dem själv om de vill ändra på sig och bli en varmare och mer kärleksfull person. Ger man ingen kärlek får man ingen kärlek och får man ingen kärlek så dör man. Man äts sakta upp inifrån och kvar blir ett tomt kallt skal som ingen vill ha. Man blir en elak jävel vill säga. En riktig tyrann. Och såna finns det gott om på denna Jord för det är inte många som får någon kärlek. Ensamma förlorade oönskade människor.
Vi tror att om vi är vackra som den och den så får vi kärlek, om vi viker ut oss så får vi kärlek, om vi säljer vår själ så får vi kärlek, om vi har sex med den och den så får vi kärlek, om vi går emot vår egen vilja så får vi kärlek, om vi lurar någon så får vi kärlek, om vi stjäler något så får vi kärlek, om vi dödar någon så får vi kärlek...
Varför skiljer sig de flesta numera efter bara en kort tid? Vad tror du? Är det verkligen kärlek som de kände då de gifte sig? Eller gifte de sig av helt andra anledningar? P.g.a att de väntade tillökning? Eller för att de ville skryta för världen och visa sin rikedom och slog till med ett sjuhelsikes bröllop? Eller för att de blev tvungna? Eller för "syns" skull? Eller endast för ekonomiska skäl? Det finns de som gifter sig för sitt dåliga samvete och tror i sin enfald att de kan "köpa sig fria" genom att fria och gifta sig med vederbörande. Usch, usch och åter usch!
Var finns den sanna kärleken? Den riktiga?
Kärleken är bortglömd
Kärleken finns inte längre
Kärleken är död
UTAN KÄRLEK OCH BERÖRING DÖR VI