MIN OSYNLIGA & MAGISKA FÖRMÅGA
Det jag gjort i det osynliga de senaste dagarna har jag gjort i kärlekens tecken, jag har sett banden mellan två som brutits och de har jag sammanfogat igen. För det som är "meant to be, is meant to be" så är det bara.
Just nu har jag sett ett resultat av det jag skapat och det känns VERKLIGEN BRA!!! Long Live Love!
Igår när jag var på föreläsningen med kärleksprofeten PK Mahanandia så sa han till oss som hade kommit dit: - Ni som sitter här är utvalda. Ni är kosmiska ljus och jag vill ha dessa ljus tända (en kille kom in och tände ljusen i en kandelaber som stod på pianot på scenen) för att påminna er om det ljus som ni har inom er, det som brinner med kärlekens låga. Ni är utvalda att sprida kärlek på jorden.
Det var lite mäktiga ord som jag tog till mig av denna enormt karismatiska indisk/svenska man. Kramen jag sedan fick av honom gick inte heller av för hackor. Jag blev jätteglad. När han såg mig komma upp på scenen stod han och pratade med ett ungt par och en fotograf, men han sa direkt när han såg mig: - Åhh, där är du ju! Jag kände igen dig, sa han. Heeeeej! Och så överlämnade jag blomman, en orange lång gerbera till honom och han tackade och jag fick världens kram.
Sen presenterade jag honom för min dotter och han kände igen henne från min blogg, yes - läste du rätt? Ja, han avslöjade faktiskt att han brukade läsa min blogg...vilken ära! *det sprudlar i mitt hjärta* Sedan stod Carina på tur att träffa honom och det blev fler kramar. I liked him very much och det gör jag fortfarande. Det var bara synd för jag ville ha ett foto på bara PK och mig. Dessutom blev två av bilderna inte så bra (ingen skärpa). Bilderna jag tog på Lee och PK blev jättebra. Han hade sin dotter med i publiken också, hon var väldigt söt.
Hon sa att hon var van vid det här och log ett vackert leende.
Under hela föreläsningen sipprade det ut glädjetårar ur mina ögonvrår. Av ren och skär lycka. Jag skrattade så mycket att tårarna kom. Så där har det hållt på nästan hela veckan, men under föreläsningen var det konstant hela tiden. Energier. Kan väl inte vara något annat? Jag mådde verkligen bra när jag satt och lyssnade på hans livshistoria, han hade ett väldigt humoristiskt sätt och fångade lyssnaren totalt...man ville bara höra mer och mer. Vi gick t.o.m över tiden och glömde ta paus. I pausen skulle indisk mat serveras och de flesta i publiken skulle äta. (dock inte vi) Jag är väldigt glad över att ha fått träffa PK (Piii Kejj uttalas det på engelska) äntligen! Jag vill höra mer om hans liv, det kändes alltför kort faktiskt. Jag skulle vilja höra mer om hans liv som barn, som kastlös och "den orörbara". Då kastade folket i Indien stenar på honom och idag när han kommer till Indien kastar de blommor på honom. Vilken kontrast!
Jag är så glad över att ha fått träffa honom, men när jag såg fotona på mig fick jag en chock. Är det så här jag ser ut? Jag var ENORMT stor och tjock och jag skulle vilja radera mig från fotot för jag gillar inte vad jag ser när jag ser mig själv på bild, men jag känner bara att jag måste ha en bild här där jag är vid sidan om PK med min dotter Lee. Nu måste jag sätta igång med min transformation av min kropp...jag måste kunna leva i mitt skal som jag fått...eller hur? Nu måste jag gå ner i vikt och bli mer rörlig i kroppen och då kommer nog min smärta att försvinna, det är jag övertygad om. Nu blev det att jag skrev om mötet med PK här, vilket inte var meningen. Han skulle få ett helt separat inlägg med fina bilder...men det kommer senare idag. Var bara tvungen att få lite ord nedskrivna svart på vitt.
Sometimes the World is upside down...as now!