OPERATION NR 16
22 december 2009 i väntrummet. Johannes har fått på sig sina operationskläder och vi sitter i OP´s väntrum. Detta är 1:a ggn som han inte är inlagd och rullas ned på operation i sin sjukhussäng. Inget kul att opereras två dagar före julafton kan jag tala om. Ute är det kallt och snöigt.
Johannes får inte rätt på "tossorna" som han fått på sig. Han har även fått långa vita operationsstrumpor på sig. Allt för att inte frysa. Här har sjuksköterskan precis gett honom en lugnande tablett strax innan operationen.
Detta är dekalen på hans kryckor - ja, detta var de gamla kryckorna - de knäcktes av slitage mitt av efter jul, så nu har han standardkryckorna från sjukhuset - de som han får såna skavsår av på armarna och händerna.
Även om det var julstämning med adventsljusstakar överallt så märktes det på PRE-OP att det inte var samma goda stämning som brukar vara där. Ordinarie persolen är säkert jullediga!? Detta är när jag sitter på uppvak vid Johannes sida och väntar på att han ska vakna. Han var väldigt trött efter operationen och ville inte vakna. Han hade ont i nacken som han brukar få och ont i halsen (efter intuberingen). Jag gjorde massage på hans rygg och nacke medan han låg där. Det var en massa gnällspikar som låg där (som hade opererats) och gnällde. Det var någon som låg och tjatade om sin kudde hela tiden, till slut kastade han ner den på golvet *suck*.
EKG
Johannes kördes bort i ändan av det långa uppvakningsrummet där två sängar redan stod med nyvakna nyopererade patienter som utfodrades med saft/tea/kaffe och en smörgås. Detta har aldrig hänt tidigare.
De brukar vara så noga med att han inte ska äta förrän det gått ett x - antal timmar efter ingreppet.
Jag tror jag var på uppvak i 3-4 timmar denna gång. Det var lite segt för Johannes var inte snackesugen alls.
När han sen låg där fick vi fint besök...nämligen ingen mindre än Dr Landin himself som kom för att höra hur han mådde - det har heller aldrig hänt tidigare. Saken var den att han ville berätta vad de gjort och vad de har för planer vidare med Johannes ben. Vi fick beskedet att nu när de lagt Johannes ben rakt så upptäckte de att hans skadade ben är alldeles för kort och han rabblade upp minst fyra tänkbara lösningar (tekniker) som han skulle kunna göra på Johannes, däribland transplantera ben från det friska vänsterbenet eller stoppa växten i det friska benet och låta honom stanna i den längden som han har nu!! Men det finns två alternativ till som jag inte minns vad det var. Han måste konferera med sina kollegor hur de ska göra först.
Johannes tog då bort filten från sina ben där han låg i sjukhussängen nere på PRE-OP och sträckte på sina ben. Oj, vilken skillnad det var! Det såg man klart och tydligt nu. Lite läskigt faktiskt! Stackars honom! Dr. Landin himself tyckte att detta var en fin julklapp till Johannes att få detta besked. Jag vet i tusan om jag själv tyckte det.
Om några veckor ska han röntgas och göra benlängdsmätning - då görs det millimeterexakt så de vet hur mycket som fattas på hans ben. Redan nu går han knyckigt och dant och det ser ut att göra ont. Hela ryggen blir snedvriden när han går med sina kryckor så de måste sätta fart inom det snaraste så han inte får andra men av detta.