TRÄNING OCH UTSKRIVNING
Det blev ett tufft schema dagen därpå. Han fick försöka stödja sig på en bock efter att sjukgymnasten Marie hade kommit på besök på förmiddagen. Johannes fick väldigt ont efter träningen och blev väldigt trött. Det tog på krafterna och han blev gnällig och somnade. De ville att han skulle skrivas ut så fort som möjligt efter lunch. Jag blev nästan arg, för man ska väl kunna gå på kryckor innan de släpper hem honom väl? Som det var nu kunde han bara ta sig fram ca. 5 meter innan det snurrade i skallen och smärtade oerhört i benet. Han fick stanna ett dygn till, men vi gav oss tusan på att vi skulle hem och jag bad Marie komma upp och träna med Johannes på eftermiddagen. Det gick bättre och bättre och sen var det dags att försöka få dit en bil som han kunde sitta säkert i på hemresan - med benet pekande rakt ut! Jodå, enligt ansvariga sköterskan skulle han kunna baxas in i en bil och ha bältet på sig. 
Här sover han - hungrig och helt slut efter att ha försökte lära sig gå med det tunga helgipsade benet. Det blev en lång väntan på mat den här dagen. Vi sade tack och hej ännu en gång på avd.4 vid 18-tiden.