ETT FÖRSVARSTAL
Du skrev:
"The lies, postulations and denial, made him sad, but the part where you censure what strangers are allowed to read /write has really turned him on and made him angry. All his sympathies toward you have gone. "
Svar: Vilka lögner? Har jag ljugit om någonting jag skrivit och vad har jag förnekat? Sorgligt att säga det, men TA REDA PÅ FAKTA INNAN DU FÖRTALAR NÅGON! Jag har INTE censurerat några kommentarer - jag STÄNGDE för att Jesper och Thomas skulle kunna skriva sina mailadresser utan att det skulle komma ut direkt på bloggen bland kommentarerna så att ALLA får tillgång till deras mailadresser (men det vill du kanske????) Jag ville bara skona dem. Och Thomas visste ju om det, för han har ju skrivit sin mailadress till mig i bloggen - skyddad från alla ögon och för mig logiskt att göra - varför skulle det få honom att bli "turned on and made him angry"???
Jag har INTE tagit bort NÅGON kommentar WHAT SO EVER - men undanhållit 5 kommentarer för allmänheten - två är från Jesper med mailadresser och ett är från din man Thomas - han som körde på pojkarna. För det kan du väl ändå inte förneka? Om du försöker blunda för det som inträffat och skydda din man (något man säkert gör instinktivt som gifta) så måste du inse fakta att han KÖRDE PÅ mopeden med pojkarna! Fredrik har INTE kört på bilen...tänk logiskt och inse fakta!
Och angående hans sympatier gentemot mig så tycker jag att det är hans problem - Om han är den en varma familjefader som du uttrycker det så är det väldigt osjälviskt att inte känna sympatier för mig som mor till Johannes, som blev allvarligt skadad när han körde på min son. Men det är upp till honom, men jag kan inte förstå hans sätt att tänka. Jag mår bara illa.
Jag hade fått en bra kommunikation med Jesper - som var den som räddningsmässigt var aktiv och larmade etc. tills räddningspersonal fanns på plats - men det lyckades DU förstöra med ditt hemska brev. Du skriver om dina fantasier om dina barn hade vart med i bilen etc. Hur kan du bara skriva på det sättet? Det märks att du inte kan sätta dig in i Johannes eller vår situation. Att du bara kan skriva något sådant får en att tappa hoppet på mänskligheten och undrar om det finns någon som helst empati hos dig! Tänk om JAG hade fantiserat i de banorna?
Pojkarna har varit 20 centimeter från döden. Inse fakta. Hade de åkt rakt in i trädet som var vid en bit från stolpen
så hade de dött, omkommit, slutat leva, lämnat jordelivet eller om de hade haft riktig riktig otur - blivit förlamade och förståndshandikappade och suttit som ett kolli i resten av sitt liv. Är ni inte GLADA över att det inte gick så illa?
Tänk om ... tänk om... tänk om....
Du skriver om hur krångligt det blivit för er nu för ni är beroende av två bilar. Att ni har en hyrbil och att det kostar en massa. Att Thomas inte kan fungera normalt på sitt arbete.
EGO.
Dina rader:
"I know this might seem irrational to you when having a son with a broken leg, but we are very much depending on having two cars. Renting a car in 2-4 weeks is expensive and a monument of irritation. We're renting a car, so that the hours away from our kids is as short as possible. Using the public transportation just isn't an option, when living in the country and working abroad".
Johannes liv är TOTALT förändrat. Mitt liv är totalt förändrat. Johannes pappas liv är totalt förändrat. Johannes lillasysters liv är totalt förändrat. Tror du att VÅRT PRIVATLIV fungerar normalt? KNAPPAST! Jag har knappt träffat min lilla dotter sen olyckan. Vi föräldrar har turats om dagligen på sjukhuset, vi har sovit där och vi har husdjur som måste tas om hand och vem ska göra det? Vet ni vad det kostar att ha hundar på pensionat? Vi vet.
Nu har vi en rullstolsbunden son och Johannes har inte "BARA" brutit benet som du skriver utan har fått benet KROSSAT - hade du läst innantill så kanske du hade vetat eller du försöker kanske förtränga det? Han har förlorat en bit av sitt ben som slogs av vid kollissionen - en bit på 8-10 cm fattas - han ska genomgå otaliga benmärgstransplantationer och han har fått hudtransplantationer för att täcka det stora öppna såret på hans krossade ben. Hud och muskler är avslitna. Ni vet inte hur hemska skador han har!
Jag är så tacksam för dessa fantastiska läkare som räddat Johannes ben från amputation. Johannes har fått inre skador såsom blödningar från både lever och njure. Den ena njuren har bara 1/3-dels funktion vilket kanske kommer att ställa till det för honom senare. Två dagar efter olyckan fick han kraftiga smärtor från magen och hade fått en inre blödning som vid röntgen visade att hans tunntarm hade spruckit vid olyckan och blev då akut opererad. Bara av detta kunde han ha dött. Han fick bukhinneinflammation och låg med slangar ner i buken, dropp och syrgas en lång tid tills det läkte. Vi vet ännu inte hur det blivit hans skador invärtes. Nu är allt koncentrerat på Plastikkirurgen och hans ben.
Idag är det exakt 5 veckor sedan olyckan. En tid som känns som en evighet.
Tror du vi kan arbeta? Hela vår värld och existens har blivit förstörd och rubbad, men det enda som har någon betydelse i detta är min sons hälsa - allt annat får bero - om jag så dör på kuppen så ska han skyddas och behandlas med värdighet och få uppmuntran och postiv feedback - det är allt som betyder något nu. Om du har svårt att förstå det så kan jag bara tycka synd om dig. Det han minst behöver är såna här brev från dig!
Sjukhus, vård, mediciner och förlorad arbetsinkomst, utlandsresa inställd och sommaren förstörd...ska jag nämna mer? Nej, jag är inte så småaktig. Vi får leva med detta, ta en dag i taget, allt kan förändras från en dag till en annan.
Det är bara att gilla läget som vi säger här i Sverige.
Dina ord: "But trying to turn the story to your favor sounds to me like, you are not only trying to place your son as a innocent victim. Your act of defense towards people writing about the boys matter in this case, makes it sound you're also afraid that people might think of you as a bad mother, for not making sure your son wasn't doing anything wrong. As if it's you, and not your son you are protection".
Vad är min son om han inte är ett oskyldigt offer??? Är HAN skuld till olyckan tycker du? Vilket brott har han gjort sig skyldig till anser du??? Nej, han har inte använt hjälm - det är också det enda brott han gjort sig skyldig till. Det är också den enda gång han INTE har använt hjälm, har han berättat. Och varför skulle jag tro att folk skulle se mig som en dålig mamma för att min son har åkt moped och inte använt hjälm? Har jag inte uppfostrat honom väl då anser du? Jag har för det första inte ens vetat om att han någonsin har åkt moped med någon som är äldre än honom och han vet MYCKET väl att man ska ha hjälm. En hjälm är en livförsäkring har jag alltid sagt, men den hade dock inte hjälpt vid denna olyckan, vilket läkarna har förklarat för oss. Hjälmar hjälper inte mot krossade revben, punkterade lungor och brutna armar och krossade och brutna ben och inre skador . Jag påstår nu inte att man INTE ska använda hjälm, för det SKA man - det är en skyldighet mot dig själv och mot alla som älskar dig.
De hade ÄNGLAVAKT.
Jag tror det finns en mening med allt som sker och många inblandade har fått många tankeställare som förhoppningsvis förändrar deras sätt att handla och tänka i resten av sitt liv. Man ska vara rädd om det man har och respektera sitt liv och andras - ibland händer sånt här för att vi ska lära oss något av det (och det gäller även mig) saker som man tagit för givet eller glömt bort hur viktiga de är. Förhoppningsvis har många vaknat och har öppna ögon efter det som hände för exakt 5 veckor sedan på Borrebackevägen mellan V Klagstorp och Klagshamn.
Du skriver: I'm angry at you, for trying to categorize my husband, as a cold and heartless psychopath (Taking pictures, when this was a lie).
Jag skrev detta som kommentar på min blogg den 14 juni:
"Jag har inte anklagat någon och av utredningstekniska skäl uttalar jag mig inte här. Jag vet inte om du läst min text efter förarens kommentar, isåfall hade du inte behövt skriva att du tycker jag ska prata med honom. Jag får säga det än en gång: Allt har sin tid. Du får gärna komma hit och hjälpa till på sjukhuset om du vill. Jag kan bara säga att pojkarna har blivit PÅKÖRDA i mycket hög hastighet av bilen. Hedersamt av föraren att höra av sig, vi får hoppas att det är sant som han säger.Jag tycker det är ganska oetiskt o groteskt att stå o filma/ta foton på min svårt skadade son under tiden som räddningspersonal kämpade med honom. Då kan man diskutera hur chockad man är, om man har sinnesnärvaro att göra sånt vid en sån hemsk olycka" .
Thomas, föraren av bilen kontaktade därefter mig och skrev: I accept you go public with this, but I do not accept you give wrong information. First of all I didnt drive to fast, you can see that in the police report. Second of all I didnt take any pictures! The first person on the destination (before the police and the ambulance) was a journalist. I accept you have a hard time, but please do not give infomation that is not true.
Jag svarade:
"Personen i rödrandig tröja tillhör väl bilen? Det är kanske rent av du? Se fotografen Martin Hanssons foton:
http://www.sverra.se/bilder%2520MAJ-09.html
(mobiltelefon i handen uppe i luften)
Pressfotografer tar inte foton med mobiltelefoner.
Som sagt: Jag har INTE anklagat någon, jag skriver bara vad jag vet, resten får polisen utreda. Jag var tvungen att skriva av mig. Sen är 70 km/h för mig en HÖG hastighet och över 70 km/h är mycket högre. Jag är glad att Johannes och Fredde LEVER idag - det är det enda jag tänker på just nu."
Thomas svarade:
Hi Bitte, That is also the only thing you should be thinking about, but the guy in the red shirt is not me.
Därefter kontaktade Jesper (passageraren i bilen) mig och vi fick klarlagt att han INTE tog foton utan pekade bara med mobilen i handen. Många hade nämligen hört av sig till mig när de sett fotografens bilder från nätet och påpekat att de tagit foton med en mobil. Jag har ALDRIG påstått att det var Thomas som tog foton utan FRÅGADE om det rent ut var han i den rödrandiga tröjan? Att jag kallat honom för MONSTER får du nog ta tillbaka, för det har jag aldrig skrivit. Du verkar läsa in en massa annat än vad som står i mina rader, man kan ju undra vem som kastar dynga här?
Du skrev:
You need to get realistic and see your sons own position in this mess. He chose to ride with his friend and he chose not to wear helmet.
Jag tror inte han har valt att bli påkörd.
Du skrev:
I'm very surprised that you keep insisting that at least one of them wore a helmet, when no one else at the scene where able to find any sign of it, even when looking. Both the driver and the passenger is 100% positive that none of them wore helmets.
Återigen svarar jag: Fredrik hade hjälm på sig vid olyckan, den hittades till höger om grusvägen där ingen hade kollat.
Du skrev:
Had he not hit them, they would probably have done it again. Teenagers are in general reckless and lack of responsibility.
Hur kan du bara skriva något så hemskt? Körde han på dem för att skrämma dem? Gjorde han det för att avskräcka dem att åka två stycken på en moped? (ej förbjudet i Sverige). Skulle han lära pojkarna en läxa? Jag hoppas du inser vad du har skrivit? Jag undrar verkligen hur du tänker eller om du tänker ö.h.t. Hur kan du skriva och anklaga dem för att inte bry sig och vara oansvarliga? Drar du alla ungdomar över en kam?
Du skrev:
I could have lost my husband and my kids their father and you, your son and his friend.
Nu skenar din fantasi iväg igen märker jag, du skulle aldrig kunna förlora din man den där dagen - inte på något sätt.
Hur skulle det gå till?
De enda som hade kunnat mista någon den dagen var jag och Johannes pappa och Fredriks föräldrar.
Vi hade mist vår älskade son - endast 13 år gammal och Fredriks föräldrar hade mist sin älskade 15-åriga son. Tänk på det!
Du skrev:
I hope you read the letter and understand, that I know you only want was best for your kid, but that he too has a role in what's happening in our family.
Jag kan bara skaka på huvudet åt dina dumma kommentarer och påståenden. Om du visste så mycket sorg du förorsakat med ditt hemska brev speciellt för Johannes och oss anhöriga. Vi har beslutat att efter detta brev från dig så vill vi inte ha NÅGON SOM HELST kontakt med er WHAT SO EVER.
Jätte bra skrivet bitte, håller verkligen med.