VÄLKOMMEN HEM
Min dotter Lee kom hem från sin USA och Mexico-resa i torsdags förmiddag. Jag har väl aldrig varit så förväntansfull och glad någon gång som när jag cyklade raka vägen "hem" tlll henne. Hon har fått husera in sig hos en kompis för hemma hos mamma vill hon ju inte bo. Jag har erbjudit mig mer än en gång, men nej tack. Jag förstår henne :)
Finns det något skönare än att få krama om någon hårt hårt när denna har varit borta väldigt länge? Vi bara stod där i dörröppningen och jag trodde knappt att det var sant att hon äntligen var tillbaka. Hon hade precis gråtit. Ja, det är ju lite upp och ner att komma hem från en söderhavsö till lilla tråkiga och gråa Malmö och träffa sina gamla vänner. Så blev det vid åsynen av My som hon bor hos...båda grät och kramades.
Hon såg så ledsen ut och jag vet ju varför och det är väl ingenting jag skriver om här. Men jag kan väl säga som så att känslor är en sak man måste jobba med i hela sitt liv.
(klickbar)Att lämna någon som man tycker om är ett svårt beslut, men någon gång måste man återvända till verkligheten.
Jag vet att hon kommer att ge sig av senare, så fort hon jobbat ihop pengar igen. Jag kan inget annat än beundra henne, denna rastlösa lilla dam som äntligen har funnit lugnet inom sig...helt otroligt att beskåda.
Givetvis har jag klippt, ritat och knåpat för att välkomna henne hem igen...
Detta såg hon inte förrän i lördags då det bjöds på middag hemma hos moi...
Hej. Oj, jag såg att det hängde någonting i taket när jag kom hem men det var inget jag läste och tänkte på faktiskt :( sorry, antog att det inte var till mig. Men fint va det iaf :) Puss