JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV
Kan man bli mer ledsen? Jag är tömd på energi - totalt. Jag har varit en hängig figur idag som varken har vetat in eller ut. Ingenting känns meningsfullt längre. Det känns som om du stulit något från mig - något som jag aldrig får tillbaka.
Elakt. Elakt. Elakt. Elakt. Elakt. Elakt. Elakt. Elakt. Elakt.
Ja, jag kan inte uttrycka det mer tydligare än så. En vän som jag trodde hade. T.o.m lite mer än bara vän. Du gör som du gjort med dem före mig. Tack och hej leverpastej så fort det inte passar dig längre. Jag matchade inte ens hans liv.
Från att höra "- Jag skulle vilja krama ihjäl dig just nu" för endast några dagar till "Det blir nog bäst om vi inte ses mer".
Fy fan vad det sårar. Vem är du egentligen du kalla man som jag lärde känna? Jag minns hur du höll mig hårt i dina händer och såg mig djupt i ögonen och sa: - Vad ska det bli av oss? Det smärtar att veta att du inte vill veta av mig.
Varför klampade du in i mitt för 9 månader sedan? Varför? Varför? Varför?