2008

DET SMALL TILL

Mmmm...i armen i förrgår. Satt i soffan och såg på tv när jag fick så ont i vänstra armen. Tänkte inte mer på det förrän igår fm när jag såg att jag hade ett svart blåmärke längs stora ådern  på underarmen. Hade ett kärl brustit? Jag var öm vid sidan av märket, kändes som en knuta, aj. Äh, det går väl över tänkte jag. Idag ringde jag för säkerhets skull och pratade med en sjuksköterska och hörde om det var vanligt att sådant hände. Hon bad mig dröja lite. När hon kom tillbaka i luren ville hon att jag skulle träffa en läkare så han fick avgöra vad det kunde vara. Hm! - Jag är inte sjuk och har inga besvär förutom att det stramar och värker lite i armen. Kan ni inte säga om det är vanligt att man får en bristning i armen? - Nej, det kan kanske inte en sjuksköterska avgöra, vi får se när du kommer hit. Välkommen kl. 10.00. Ok. Bäst att lyda order.

     

Kl. 13.40 Nu är jag hemkommen. Det gick väldigt smidigt och snabbt hos distriktssköterskan. Jag kunde vara lugn, sa de, men ifall jag skulle få mer ont så fick jag komma direkt eller åka till akuten. Jag fick salva (snällt, va?) i en burk som tränger genom huden in i de ytliga vävnaderna där det motverkar bildandet av ytliga blodproppar samt påskyndar upplösning och tillbakagång av ytliga blodproppar, blåmärken och svullnad. Kan inte bli bättre, va? Glad i hågen över beskedet cyklade jag iväg för att köpa en julklapp till min dotter. En VÄLDIGT speciell som hon har önskat sig. Döm om min förvåning då inte en enda fanns kvar!!! Nu blev jag lissen och det lär hon också bli om hon inte får den i julklapp. Får leta på fler varuhus...  Senare idag ska vi göra andningsprover igen hos farbror doktorn för att kolla att min dotters astma inte blivit värre.

Nu blir det en snabbfika...

 

Dagens mest meningslösa blogg - eller hur?