A THING CALLED HAPPINESS
LYCKAN.....
Jag trodde aldrig att jag skulle finna den...den hade funnits där hela tiden tydligen..
Jag hade bara inte sett den.Kanske inte velat se den?
Man tror ju alltid att man vill vara lycklig och strutta omkring på små moln,men är det verkligen så? Vill man inte deppa ihop ibland,få dra sig undan,vara för sig själv,reflektera över allt som har hänt i ditt liv och få tid till att ta beslut över saker och ting? Slicka sina sår? Förtrösta? Tycka synd om sig själv?
Behöver vi inte vara ledsna ibland?
Jag har kanske varit det alltför mycket och alltför länge i mitt liv,ledsen alltså.
Jag har nu välkomnat lyckan,kärleken och livet självt ...
Det känns som om min båt har kommit på rätt köl.
Jag var tvungen att gå på grund ett par gånger, tvungen att kappsejsa, tvungen att vara strandsatt på den öde ön, tvungen att ensam simma den långa vägen in till fastlandet - över oceaner, tvungen att nästan drunkna, tvungen att ta många kallsupar...
Men nu,ja... ”peppar peppar,ta i trä”, känns det som jag är på väg mot ett mål...
iklädd flytväst denna gång...
Jag har en kikare med mig och det jag ser i den är bara trevliga saker som gör mig varm i hjärtat.
Jag har kommit till klarhet med saker och ting som låg i en dimma förrut.
Jag vet vad jag vill ha och vad jag är värd och vad livet är värt för mig, det är alldeles för värdefullt för att kastas bort på ingenting.
Slöseri med tid. Jag vill ta tillvara på varenda sekund. Inget skall gå till spillo.
Men jag vill inte segla ensam.
Kanske en bit på vägen...tills du är redo för mig, när allt känns bra då förenas vi som vi är menade att göra vilket jag alltid har vetat.
Jag kan vara din flytväst i livet bara du hjälper mig att få vind i mina segel.
© Copyright 15 maj 2005 by BitteBus. All Rights Reserved ®